|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 42, 19 oktober 2012 Snart lämnar Kina USA att sjunka K
inas varuexport till USA har gett stora överskott som investerats i USA och i dollar. Det stödet har hållit USA under armarna i många år, där man importerat för 50 procent mer än man exporterat och resten finansierats av lån och nya dollar. Det har möjliggjorts av att dollarn varit världsvalutan. Resten av världen har betalat landets underskott och krig. Men snart kommer den punkt där Kina finner det bättre att se dessa pengar som förlorade och att lämna USA att sjunka. Ett första tecken är att Kina börjat köpa olja i sin egen valuta, yuan, i stället för i dollar. Man har redan slutit avtal med Ryssland och är på väg mot avtal med Mexiko. Handeln mellan Tyskland och Kina ska mer finansieras via egna valutor. Värdet på guld stiger, därför att vi kan få ett dollarras. Kina är för stort för att USA kan göra något åt att Kina överger dollarn. När Irak tänkte göra det i oljehandeln var det en anledning till USA:s anfall. Per invånare förbrukar USA dubbelt så mycket energi som Europa. Oljan är i sinande, och skiffergasen ger bara tillfällig lindring. Kina gör en kraftfull övergång till alternativ energi, men inte USA. USA:s statsskuld är större än dess BNP, och budgetunderskottet är officiellt en tiondel av BNP, reellt är det högre. Statsskulden växer alltså snabbt. Partierna blockerar varandra i hur man ska lösa situationen. Republikanerna vill fortsätta sänka skatter för höginkomsttagare, minska välfärden och skydda försvaret. Demokraterna vill tvärtom. När partierna inte kom överens förra året enades man om att skjuta upp beslutet om budgetsanering till kommande årsskifte, annars blir det automatiska nedskärningar och skattehöjningar på fyra procent av BNP då. Bland annat minskas försvaret med 55 miljarder dollar. Det kommer att ge ekonomisk tillbakagång och kallas "the fiscal cliff", det finanspolitiska stupet. Med det kan man jämföra Sverige. Bruttostatsskulden är nere i en styv fjärdedel av BNP. Men räknat netto har staten en förmögenhet på en femtedel av BNP. Alla partier utom (V) är ense om budgettaket. Att statens budget varje år ska ha ett överskott på en procent av BNP. Också investeringar ska ligga under taket. Det är 35 miljarder kronor som varje år undandras ekonomin och därigenom ökar arbetslösheten och hindrar nödvändiga infrastruktursatsningar. USA har gjort tvärtom, pumpat in ytterligare pengar för att hålla ekonomin i gång. När människor hade lånat mer än vad de kunde klara vid bubbelkraschen 2008 fick vi världskris. USA har gynnats av den mångåriga bankmanipulationen av LIBOR-räntan, London Interbank Offered Rate. Det är 16 stora banker i London som varje förmiddag gör en uppskattning av hur hög ränta de skulle behöva betala om de lånade från en annan bank. De två extremvärdena har strukits och LIBOR-räntan har blivit genomsnittet av resten av värdena. Det har i sin tur bestämt obligationsräntorna. Mest lönsamt är det att driva LIBOR-räntan neråt. Bankerna och staterna vill ha låga räntor på obligationerna. När ränteläget sjunker stiger värdet på dem, och det tjänar bankerna på. När räntan går mot noll, och man skulle fått ett pristryck nedåt, kan man man hålla uppe värdet på obligationerna genom att ge ut derivat på dem och spekulera i stigande pris på rika länders obligationer. För krisländer spekulerar man tvärtom. USA gynnas av låg ränta medan Sydeuropa får hög, trots att ekonomierna är ungefär lika dåliga. Skulle, som nu krävs, LIBOR-räntan sättas av faktiska avslut i stället för förväntade, skulle inte räntan kunna manipuleras på samma sätt. Det kan bli ännu en spik i USA:s kista. Kina skulle kunna bli världsmakten i stället för USA genom att offra sina tillgångar i dollar när USA kommit tillräckligt nära stupet som krisen för klimat, energi och ekonomi ger. EU-länderna kan inte konkurrera. Deras ekonomi sänks av åtstramningarna och den nyliberala ideologin i EU. Då är frågan, med vem lierar sig Sverige? |