Politiskt, religiöst och fackligt oberoende
Alternativet i svensk press
Huvudsidan - Om tidningen - Prenumerera - Annonsera - Kalendarium - Insänt

Tillbaka till arkivet

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 8, 24 februari 2012

Kärngårdarnas gård

Bränneslätt på Hallandsåsen är en av de 80-talet gårdarna i nätverket Kärngårdar. Det måste bli många fler. Kärngårdar ligger i tiden säger John-Erik Linde.

Boken om Bränneslätt, Bondens jord, gjordes för 11 år sedan av fotografen Nils Pihl och journalisten Pernilla Romare, båda från trakten (Bjärehalvön). Den skildrar livet på en traditionell gård där plogen dras av hästar och två kor av totalt 28 kreatur (mest rödkulla) mjölkas för hand. Den har varit slutsåld i många år. Genom boken blev kärngårdsföreningen uppmärksam på gården. Lindes blev medlemmar i föreningen och Bränneslätt utnämndes till Kärngårdarnas gård.


John-Erik Linde med en av sina trogna arbetskamrater.

Det är en kall vinterdag. Hela åsen är snötäckt. Solen står lågt. Bara ljudet av en såg bryter tystnaden. En liten skolbuss kör om mig, stannar och släpper ut ett barn som vandrar mot gården, Bränneslätt. Det måste vara yngste sonen, Germund, nu 15 år gammal, slår det mig. Efter en bra stund följer jag efter, kör förbi sågen där John-Erik och Carina kapar ved, sågar och klyver, och parkerar bilen mitt på gården.

John-Erik kommer emot mig med glad min. Först vill han visa mig hästarna, innan vi går in i värmen. Hästarna, fjordingar, står vid ett mäktigt av stormen sönderbrutet bokträd som ligger över betesmarken. Hästarna har gnagt av barken och bitit av grenarna.

- Där inuti finns redan blommor och blad med alla näringsämnen, visar John-Erik. Det är bra för hästarna. Dessutom har de någon sysselsättning när marken är snötäckt. Hästarna har kommit närmare, hälsar och drar iväg igen frånsett det knappt ettåriga fölet som inte har lärt sig ännu att hålla distans.

- De är alla olika i sin karaktär, lär sig på olika sätt, precis som människorna, förklarar John-Erik. Om hästarna har han lärt sig av den äldre generationen, de kunde allt. Kunskapen hos den äldre generationen som går vidare till nästa är mycket viktig för honom - vi sitter i en länk, uttrycker han det. Själv började han som 16-åring hjälpa till på Bränneslätt som då ägdes och drevs av en gammal mycket självständig kvinna, Edith.

Sex år senare, 1987, tog han över gården. Senare kom Carina in i bilden, deras tre barn föddes på 90-talet, Rasmus (nu 19 år), Margit (17) och Germund.

- Det har du ju sett i boken, menar John-Erik. De har alltid varit med mig ute, så fort de kunde gå. De har inte haft svårigheter i skolan, blev accepterade fast vi för ett så annorlunda liv. Rasmus hjälper nu till på en gård familjen har arrenderat, den är nästan granne med Bränneslätt. Margit drömmer om en hästgård, hon går på lantbruksgymnasium med inriktning på hästar.

Det är hennes stora passion. Hästar håller i alla fall marken öppen, det är bättre än att plantera gran, kommenterar han sin dotters intresse. Germund har också ett stort intresse - biodling!

Vi är på väg till bostadshuset "inte renoverat, det har vi inte haft tid till", lågt i taket och med en rejäl vedspis.

- Den värmer hela huset, i alla fall köket och rummet bredvid. I sovrummen behöver man ju inte ha så varmt.

John-Erik är inte ledsen vid tanken att Kärngårdarnas riksförening kanske upphör.

- Huvudsaken är att listan över kärngårdarna sköts i fortsättningen. Nya medlemmar måste kunna hitta kontakter. Själv är han glad över en ny kärngård i närheten, Engatorpet, "nedanför åsen". Det har blivit en del utbyte.

- Två kärngårdar på hela Bjärehalvön är ju ingenting. Marken är helt enkelt för dyr här för att kunna starta ekologiska jordbruk fast marken har hög produktivitet.

Vi ligger här tio till femton år efter Skottland som har liknande förutsättningar.

Och ändå ligger kärngårdar i tiden! Det är tragiskt att det är så få. Energiförbrukningen för att producera mat är ohållbar, 50 gånger högre än på artonhundratalet! Omställningsrörelsen behövs också, även om den har sitt ursprung i städerna.

- Alla måste tänka om, överallt, på landet och i städerna, är John-Eriks fasta övertygelse.

En timme har gått. Carina har fått hjälp av store sonen Rasmus vid sågen under tiden, vedhögen är klar. John-Erik ska strax ta in hästarna medan Carina förbereder kaffemåltiden. Och sedan är det dags för mjölkningen och alla andra arbeten i stallet.

Share

Kontakt: Miljömagasinet, Skånegatan 93 - Box 11 203, 100 61 Stockholm
Tel 08-640 82 80 - Fax 08-640 40 67 - e-post: redaktionen@miljomagasinet.se