Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 26, 29 juni 2007
Regnskogsfolkens död - Skanskas blodiga hemlighet
Huaorani är ett ursprungsfolk i Amazonas som har lyckats överleva kolonialismens alla rusher efter naturresurser. För bara någon generation sedan levde de som ett fritt folk i en ursprunglig jägar- och samlartillvaro. Men så upptäcktes olja i deras regnskog och en våldsam exploatering inleddes. Idag lever huaorani på förorenad mark och i reservat som kontrolleras militärt av multinationella oljebolag. Detta är det sammanhang, av etnisk förintelse och ekologisk förstörelse, som det svenska företaget Skanska verkar i Amazonas.
Skanska fortsätter att bedriva sin verksamhet tillsammans med oljeindustrin i Ecuadors regnskog. Trots lokalt motstånd, lagvidriga förhållanden och att verksamheten orsakar fruktansvärd ekologisk och kulturell förödelse. Ett av de ursprungsfolk vars existens hotas i den region där Skanska har gjort sig ökänt är huaoranifolket. En ursprungsgrupp som på grund av oljeexploateringens konsekvenser lever på randen till förintelse.
Ursprungsby i Amazonas som kämpar mot oljeindustrin.
Att existera på egna villkor
Huaoranifolket, även kallade waorani och wao, är traditionellt regnskogsnomader som lever på att jaga och samla. Forskare tror att de har levt i ecuadorianska Amazonas under tiotusentals år, vilket är svårt att bevisa då deras hållbara livsstil inte har lämnat några märkbara spår i naturen. Ett faktum som historiskt har äventyrat deras (och andra ursprungsgruppers) landrättigheter och fått deras existensberättigande ifrågasatt av politiska och ekonomiska aktörer med intressen i regionen.
Efter hårda strider för att uppnå politiskt erkännande som ursprungsfolk har huaorani sedan några år tillbaka fått territoriella och självbestämmande rättigheter enligt nationella lagar och internationella konventioner (som till exempel FN:s konvention ILO:169 om ursprungs- och stamfolks rättigheter i självstyrande länder). Men trots denna seger och trots att deras land ligger i den UNESCO-erkända nationalparken Yasuni, pågår en ohämmad oljeexploatering på deras mark.
Oljeindustrins aktiviteter i Amazonas är ofta olagliga och regnskogen ockuperas brutalt genom bristande tillstånd och korruption, som Skanskas samarbete med oljebolaget Petrobras i Yasuni nationalpark är ett tydligt exempel på (se tidigare artiklar om Skanska på Yelah.net).
Ett lågintensivt krig
För att komma runt ursprungsfolkens rätt till självbestämmande har oljeindustrin löst problemet genom att tillämpa lågintensiva krigsstrategier. Det innebär att man använder olika tekniker av maktutövning för att skrämma, splittra och manipulera en lokalbefolkning. I huaoranifolkets Amazonas tar sig maktutövandet bland annat uttryck genom en hård militarisering och paramilitarisering av regionen, manipulering av ursprungsorganisationer samt hot och våld.
Nätverk som Oilwatch och Acción Ecológica, vilka arbetar mot oljeexploatering i känsliga ekosystem, har visat hur oljebolagen brukar gå till väga för att dupera ursprungsfolk som huaorani. Bland annat har ursprungsbyar (utan tidigare eller med knapp kontakt med civilisationen) lurats att ingå avtal med oljebolagen genom att signera kontrakt med fingeravtryck i de fall där de varken har kunnat läsa, skriva eller förstå spanska. Vilket naturligtvis är en helt olaglig praxis.
Enligt Alicia Cahuiya, före detta ledare i huaoraniorganisationen AMWAE, har huaoranifolket råkat ut för diverse tricks från bolagens sida. Hon berättar att företagen ibland har gett ursprungsbyar saker som fotbollskläder och godis i utbyte mot tillstånd att få borra olja på deras mark.
Lokalbefolkningen tvingas ofta städa upp efter bolagen, utan adekvat teknik eller skyddsutrustning.
Det har varit vanligt att byar köpts av bolagen för smågåvor, säger Cahuiya, bara för att de inte har förstått vad allt handlade om när företagsrepresentanterna kom på besök. När folk senare har insjuknat på grund av de föroreningar som oljeutvinningen förorsakar och då börjat protestera, har militären ryckt in på bolagens sida? Det är klart att vi är rädda för deras repressalier, de har militär kontroll runt hela territoriet och om det händer något kan vi varken ta oss ut eller in i våra byar utan deras godkännande. Inte ens myndigheterna tillåts alltid passera.
När jag och Hanna Dahlström undersöker oljeindustrin och Skanskas verksamhet i Amazonas förstärks vår bild av den här typen av manipulation, kontroll och våld. Genom att under täckmantel umgås med Skanskas anställda lyckas vi bland annat bli bjudna till ett av Skanskas oljefält (block 18) där de verkar tillsammans med Petrobras. Vi åker ut till oljefältet i en av Skanskas företagsjeepar, tillsammans med den regionala chefen Milton Diaz och en tungt beväpnad vakt som alltid följer med Skanskachefen ut till fältet. Diaz förklarar att lokalbefolkningen ibland kan bli våldsamma och att det finns rebelliska grupper i området.
I bilen får Diaz viktiga samtal med information om att läget på oljefältet är illa. Och alldeles när vi ska ta av på den uppbrutna oljevägen blockeras vi av en hemmagjord vägspärr. Det är en av dessa dagar som lokalsamhället protesterar mot den exploatering de finner orättfärdig. Diaz ringer samtal efter samtal och förklarar irriterat för oss att de nog måste "kalla på förstärkning för att få bukt med folket". Vi återvänder till Skanskas administrativa bas i oljestaden Coca några mil därifrån där vi i väntan på nyheter bjuds på mat och vin tillsammans med de anställda. På kvällen har Skanskas och Petrobras chefer fest där man grillar vid poolen och diskuterar "lokalbefolkningens orimliga krav" samt de höga skatter som företagen tvingas betala i dessa "bananrepubliker". Rasism genomsyrar Skanskas administrativa bas, eller snarare lyxanläggning, bakom mur, bom och beväpnade vakter.
Produktionen på oljefält 18 ligger nere i några dagar. Sedan har problemet med folket tydligen "löst sig" enligt Diaz och exploateringen fortsätter i vanlig ordning. Vi får ingen exakt information om hur det löste sig den gången. Efteråt fortsatte jurister på nätverket Amazonas försvarsfront (Frente de Defensa de la Amazonia) att få in vittnesmål om brott mot miljölagar och mänskliga rättigheter från oljefältets omgivningar.
Polis och militär rycker in och skyddar bolagen mot civilbefolkningens protester.
Systematisk utrotning
Av den ecuadorianska regnskogen och där ursprungsfolk som huaorani har levt sedan urminnes tider finns inte så mycket kvar numera. Över 70 procent av regionen kontrolleras idag av oljeindustrin - dit företag som Skanska räknas. Genom att sköta det tekniska och infrastrukturella arbetet åt oljebolagen i Amazonas utgör Skanska en av pelarna i vår samtids kanske grymmaste förintelseindustri. En industri vars praktik enligt ursprungsfolken bara kan beskrivas med ett enda ord - döden.
Manuela Omari Ima, som är huaoraniorganisation AMWAE:s nya ordförande, berättar sakligt om oljeindustrins förödande konsekvenser.
De amazonska ursprungsfolken har decimerats inom loppet av några få decennier, berättar hon. Bara huaoranifolket bestod av omkring 16 000 personer i slutet av 1960-talet då oljeexploateringen inleddes. Och idag är vi inte fler än ett tusental kvar? Jag vet inte hur länge till vi kan överleva under de förhållanden som råder nu. Kanske överlever industrin oss, så som den har tagit kål på andra folk i trakten. Kanske har inte jorden något kvar att ge när bolagen gett sig av.
Sammantaget uppskattas omkring 90 procent av ursprungsfolken ha utrotats i den amazonska regionen de senaste decennierna. Föroreningar från oljeindustrin, tvångsförflyttningar, militärt ingripande och sjukdomar från civilisationen är avgörande faktorer bakom utrotningsprocessen.
Enligt Omari Ima är huaorani och andra regnskogsfolk en dödsdömd existens om inte rovdriften på råvaror upphör - i dag. Men de överlevande spillrorna av hennes folk kan inte räkna med någon framtid, konstaterar hon sorgset. De föroreningar som exploateringen har orsakat förgiftar alla deras källor till föda och gifterna kommer att cirkulera i ekosystemet under många (eventuella) generationer framöver.
I Sven Lindqvists "Utrota varenda jävel" (Bonniers bokförlag 1992) berättas om de fasansfulla övergreppen och folkmorden som begicks på ursprungsfolk i Europas bolagsstyrda kolonier för ett sekel sedan. Lindqvist beskriver även hur allmänheten i Europa sedermera chockades när det efter svåra hinder uppdagades vilken brutal massutrotning som låg bakom till exempel gummirushen i belgiska Kongo (världens största massutrotning). Det är lätt att glömma hur samma förintelseindustri, bara mer slipad och raffinerad, ligger bakom plundringen av råvaror i dagens postkoloniala stater och att det i just denna stund finns ursprungsgrupper som huaorani som står inför exakt samma öde som koloniserade ursprungsfolk stod inför när de utplånades från jordens yta.
Idag uppskattas huaoranifolket till ett ynka tusental personer. Ett par huaoraniklaner, med omkring sammanlagt 20-40 personer, håller en frivillig distans till civilisationen genom att söka sig djupare in i den urskogsdjungel som i Ecuador numera består av en försvinnande liten yta. Men de flesta av huaoranifolkets i stunden överlevande bor kvar på sin ursprungliga mark och i anslutning till oljefälten. De har gjorts beroende av oljebolagen på grund av föroreningar (som hindrar dem från att samla och jaga) och bluffavtal där bolagen bokstavligen har lurat av dem marken.
Förintelse som norm
Flertalet av Skanskas samarbetspartners driver stora gas- och oljeprojekt inom natur- och ursprungsreservat. Ofta är Skanska djupt involverad i verksamheten. Bara i Bolivia verkar till exempel deras stora kund Repsol-YPF inom hela 17 olika ursprungsterritorier och i än fler om man räknar Ecuador, Peru, Colombia och Argentina. I många av dessa fall sker exploateringen utan att man har konsulterat de lokala ursprungsfolken och i andra fall genom tvivelaktiga avtal. I de flesta fall bryter en sådan form av exploatering mot både nationella lagar och internationella FN-konventioner som ILO:169 om ursprungsgrupper och stamfolk i självstyrande länder.
Oljeindustrin som ockuperar Amazonas och ursprungsfolkens land är en expansiv verksamhet som inte känner några som helst moraliska gränser. Systematiskt och oåterkalleligt utrotas de ursprungskulturer, djur- och växtarter som kommer i vägen. Framtidsutsikterna ser mörka ut för ursprungsfolk som huaorani. Bara i Yasuni räknar oljeindustrin med att det kommer att finnas olja att exploatera i 50-80 år framöver.
Oljeexploateringen i Amazonas innebär en samtida förintelseindustri som även sker under blågul flagg genom storföretaget Skanska. Regnskogsfolkens död, är Skanskas levebröd.