Ursprungligen publicerad på Insänt i Miljömagasinet 18, 2 Maj 2014

Bilbränsle på åkrarna - en återvändsgränd

Replik på Vad är alternativet? i MM nr 9

Ett klargörande: Via Campesina (bondens väg) är en global bondeorganisation och tillhör inte den svenska miljörörelsen. Hur man betraktar biobränslen som odlas på åker beror i hög grad på vilken stol man sitter, men också på hur djupa kunskaper man har om ekosystemets känslighet. Jordbruket bedrivs i dag på ett sätt som inte är hållbart och är helt beroende av fossil olja.

Innan vi fortsätter raden av mänskliga självmål bör vi kanske använda brukningsmetoder som ekosystemet accepterar. "Det finns ledig mark" är ett påstående som förekommer ofta. I dag finns ledig mark, men förmodligen inte i morgon.

I en värld utan olja blir odlingsbar mark en bristvara, redan i dag trängs småbrukare och urbefolkningar undan i den globala jakten på energi. Vilket alternativ har dessa människor? Frågan om hur vi ställer om samhället är komplex och debatteras helst inte. Om politiker och andra ansvariga inte klarar att göra människor medvetna om vad det innebär, utan sprider dåligt underbyggda budskap om till exempel klimatneutrala flygresor och så kallad grön tillväxt, skadas förtroendet för politiken. Det måste bli ett slut på hållbarhetsbabblet.

I ett inslag i Ekot (15 februari) sågar fordonsindustrin regeringens idéer om fossilfria transporter; hur vi löser framtidens transporter är knappast en fråga om att byta bränsle. Bara genom att ifrågasätta och förändra systemen kan vi ta oss framåt i miljöarbetet. Ett exempel: Om all åkerareal i EU används skulle det ändå bara räcka till knappt 30 procent av EU:s bränsleförbrukning.

Tillväxten kräver ökande transporter, utsläppen ökar och effekten av enskilda länders trafikpolitiska beslut får i praktiken väldigt liten inverkan på klimatet. Dessvärre finns inget alternativ till oljan, det som återstår är samhällsförändringar, ett annat levnadssätt. Om landarealer tas i anspråk för foder-energi-biobränsle i den omfattning som vi redan nu ser tendenser till, kommer det att leda till ekologiska katastrofer (läs mer: UNEP:s senaste rapport Utsläpp av klimatförstörande gaser kommer att göra biodrivmedel till en större utsläppskälla än fossila bränslen). Regeringens utredning om fossilfri fordonspark är tänkt som en del av den så kallade gröna omställningen men det är fel tänkt. Länderna i EU och övriga västvärlden har överhuvudtaget ingen strategi för hur samhället ska se ut efter oljeepoken.

Ekonomisk tillväxt styr allting även miljöpolitiken. Att en mindre del av transporter i Sverige baseras på så kallade biodrivmedel som är framtagna med hjälp av fossil energi, dessutom med jordbruksstödet CAP, betyder klimatmässigt förmodligen ingenting.

Vi bör känna till hur stora arealer som krävs för 100 procentig självförsörjning i dag och i framtiden, inklusive den skuggareal som svenskt lantbruk utnyttjar på andra kontinenter. Först därefter vet man hur mycket areal som kan frigöras för andra ändamål än livsmedelsproduktion.

Att använda högvärdiga livsmedel till fordonsbränsle är en allvarlig återvändsgränd och ett övergrepp mot hundratals miljoner människor som i dag saknar mat och rent vatten. Vilket alternativ har dessa människor?

Leif Gustavsson
Nordbruk/Via Campesina

Insändare: "Hållbar" miljöpolitik? - Bengt Enqvist

Replik: Vad är alternativet? - Kjell Andersson

Replik: Bilbränsle på åkrarna - en återvändsgränd - Leif Gustavsson

Vill du kommentera den här texten? Skicka ditt svar till:
insant@miljomagasinet.se

Share