I den avslutande delen om djurrättsrörelsens historia skriver Birgitta Carlsson, konsumentpolitisk rådgivare i Djurens Rätt, om tiden från 1600-talet och fram till den moderna djurrättsrörelsens framväxt.

Den franske filosofen Descartes (1596-1650), som dog på drottning Kristinas dragiga Stockholms slott, betraktade både djurs och människors kroppar som maskiner, men menade att endast människor har medvetande. Enligt kristendomen är människan skapad som Guds avbild och människan allena har en odödlig själ. Därför, resonerade Descartes, kan djur inte vara medvetna varelser utan de är maskiner som varken känner lust eller smärta. Denna syn av en ledande filosof vid en tid när religiösa förklaringsmodeller fortfarande var grundläggande passade de kristna som hand i handske. Hans förklaring var den bästa tänkbara rationaliseringen för det sätt på vilket människan faktiskt behandlade djuren. Gud blev frikänd. Descartes skrev själv i brev till Henry More, en samtida filosof som kritiserade Descartes doktrin, att hans syn befriade människan från varje misstanke om brott när hon dödade eller åt djur.

Att djuren inte kände något när man skar i dem är
en uppfattning som levt kvar anmärkningsvärt länge, i varje fall i djurförsökskretsar. På en debatt om djurförsök i Uppsala i Apotekarsocietetens regi för drygt tio år sedan, var det flera av de närvarande forskarna som inte svarade ja på frågan om djur kan lida.
Den begynnande vivisektionen (djurförsök) av levande djur i Italien på 1500-talet, som blev allt mer omfattande under de kommande århundradena för att nå oanade höjder mot 1800-talets slut, fick näring av detta synsätt. Men det fanns kritiker. Redan 1665 kritiserade den irländske läkaren Edmund O´Hara djurförsöken för att vara otillförlitliga. Djurets plåga kunde påverka resultaten.

Flera offentliga personer blev vegetarianer av hänsyn till djuren. Poeten Thomas Tryon, som kan ha varit den förste som använde begreppet rättigheter för djur, slutade äta kött och fisk 1657 och han vägrade använda läder. Han ville inte döda och förtrycka sina medvarelser, angrep även negerslaveriet, krigslekar, lagbrytare och den hårda behandlingen av sinnessjuka.
Samtidigt ökade köttkonsumtionen, särskilt i England, när hästar ersatte nötkreatur som drag- och lastdjur. En ögonblicksbild från London 1726 ger vid handen att staden slaktade 100.000 biffdjur, 100.000 kalvar och 600.000 får årligen. Kött ansågs göra mannen viril och aggressiv samtidigt som köttkonsumtion var ett mått på rikedom.

En intressant observation är att många av pionjärerna inom djurskydds- och djurrättsrörelsen också var aktiva i arbetet mot slaveriet och inte minst för barns rätt och kvinnlig rösträtt. Dessutom var många av dem kvinnor. Fredrika Bremer är ett exempel, Ellen Key var engagerad och vän med Elna Tenow, som var den ledande gestalten par excellence i Nordiska samfundet till bekämpande af det vetenskapliga djurplågeriet (nuvarande Förbundet djurens rätt) vid förra seklets början. Svenskfödda Lizzy Lind af Hageby slog ned på vivisektionen i England, och organiserade hjälp för skadade hästar, soldater och barn som blivit offer för första världskriget. Hon var en av de mest internationellt kända djurrättsaktivisterna ända fram till sin död 1963.

Det fanns vissa bestämmelser för att skydda djur redan under antiken, men med några undantag i österländska religioner gällde dessa regler skydd för djur som människors egendom. De första moderna lagarna för skydd av djur stiftades nästan samtidigt. 1635 infördes på Irland förbud mot att fästa plogen vid oxarnas svansar och att slita ullen av fåren. Puritanerna i Massachusetts fäste ett antal friheter på papper 1641. Två av dessa gällde skydd av husdjur.
Tjurhetsning betraktades som sport i Storbritannien, men allt fler reagerade mot djurplågeriet. År 1800 lades en motion i engelska parlamentet med förslag om förbud, men den gick inte igenom. Ett nytt försök gjordes 1809 utan framgång. 1822 lyckades Lord Erskine och parlamentsledamoten Richard Martin få gehör för sitt förslag om skydd för nötkreatur mot djurplågeri. 1824 bildade han världens första djurskyddsförening: Society for the Prevention of Cruelty to Animals (RSPCA), som drottning Victoria senare skulle ställa sig bakom – då lades prefixet Royal till.

I Sverige infördes den första lagstiftningen för skydd av djur 1857, men det dröjde ända till 1944 innan en allmän djurskyddslag kom till. Då hade flera europeiska länder redan antagit särskilda djurskyddslagar.
Djurskyddsföreningar började stiftas i en rad länder i Europa och Nordamerika efter 1800-talets mitt. Särskilda organisationer för att bekämpa vivisektionen bildades. Debatten mellan djurförsöksmotståndare och försvararna, som ofta var medicinprofessorer, blev hätsk. Adolf Leonard Nordwall var Sveriges ledande debattör fram till sin död 1892. Han bildade Sveriges första djurskyddsförening i Strängnäs 1870. När Nordiska samfundet 1882 bildades på Stockholms slott (prinsessan Eugénie var engagerad i djurskyddsfrågor), valdes han till ordförande.

Den enskilda fråga som djurskyddsföreningarna främst tog sig an och som så småningom ledde till lagstiftning var slakten. Djur slaktades utan bedövning och under former som innebar ett stort lidande. Djurskyddsföreningar i västvärlden lyckades få till stånd regler som skyddade djuren mot de värsta avarterna.
Trots en starkt växande rörelse mot vivisektionen under 1900-talets första år – Nordiska samfundet i Sverige lär ha haft närmare 10.000 medlemmar – uppnåddes inga genombrott i lagstiftning. Första världskriget slog undan benen för den radikala rörelsen, sedan följde depressionen och därefter andra världskriget. Under samma period utvecklades läkemedelsindustrin och kemiska ämnen började tillverkas i allt större skala. Djuren började användas för att testa substansernas giftighet.

Den moderna djurrättsrörelsen föddes omkring 1970, men fundamentet började läggas på 1950-talet, då antivivisektionsorganisationerna började växa igen. Förtrycket av djuren är av samma sort som rasism eller diskriminering enligt kön, skrev Richard Ryder 1970, och använde för första gången begreppet speciesism för att beteckna människans förhållningssätt till de andra djuren. Ett genombrott för djurförsökskritiken kom på 1970-talet i flera europeiska länder, något senare i USA.
Men detta är nutidshistoria, som ska berättas i annat sammanhang. Djurrättsrörelsen har nått stora framgångar sedan 70-talet. Lagstiftning för att begränsa djurförsöken har införts och människors syn på djuren har börjat förändras. Dagens ungdomsgeneration är ett levande bevis på att djuren inte längre står utanför den moraliska omsorgscirkeln.
En gång i tiden kunde människan inte överleva utan att döda andra för föda. I dag kan vi föda oss utan att döda. Den stora utmaningen är hur detta materiella och kulturella arv ska brytas.

Birgitta Carlsson
Djurens Rätt

Våld mot djur historisk tradition
Djur ges ingen nåd i Nya Testamentet
En modern rörelse växer fram

Lästips: The Political Animal. The Conquest of Speciesism av Richard Ryder. Kan beställas från Förbundet djurens rätt. info@djurensratt.org