Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 7, 15 februari 2013
Tillbaka från exilen i Norge
Under radarn
Stefan Sundström
Rötjut/United Stage
Stefan Sundström fick nog av hemlandet, Trött på nedskärningarna, rasisterna, fildelarna och de hippa centerpartisterna. Drog till Norge. Rensade fisk. Odlade skägg. Bidade sin tid.
Nu är han tillbaka och han har en ny skiva med sig. Och vi kan kosntatera att tiden i Norge har gjort honom gott. Nog för att de två senaste verken Ingenting har Hänt (2009) och 5 dagar i Augusti (2010) var sköna plattor så är den här ännu ett snäpp vassare. Det är ett lite annat sting i rösten, ett lite mjukare varmare gung. Lite stabilare helt enkelt.
Stefan har samlat goda musiker och spelat in sin skiva i en gammal kyrka i Helgeland i norra Norge. Vi finner till exempel den mystiskt benämnde norske artisten Æ på positionerna akustisk gitarr, naturljud och logistik.
Vidare hittar vi gamla bekanta som Anders Hernestam på trummor och Ola Nyström på gitarr. Frun Karin Renberg samt Stefans döttrar på körsång och Martin Hederos på piano och orgel för att nämna några.
Tidigare har Stefan valsat friskt mellan Taube och The Rolling Stones i tonläget på sina skivor. På Under radarn är upplevelsen dock mer mild och tankarna går ofta till tv-programs-jazz från tidigt 1970-tal, sådan där jazz som Cornelis Vreeswijk snubblade in i ibland på sina mer orkestrerade alster.
Jag åkte genom Sverige
Kunde aldrig kliva av
Alla knappar var låsta
Alltid på och aldrig av
---
Jag har skrivit brev till Twitter
Bett om hjälp mot svarta hål
Men jag möttes av ett stilla fnitter
Nu vill jag bara måla Moln.
ur Bakom Rutan
Texterna handlar mycket om Norges natur och ro och stillhet, men vi hör även om tillbakablickar av livet på landsbygden och i städerna från förr som Stefan upplevde det. I Odlandets Glädje påminns vi av konsekvenserna av det radioaktiva nedfallet efter Tjernobyl-olyckan och dess konsekvenser för djurhållningen. Vi hör om hur fåglarna fungerar egentligen i Fåglar, en bearbetning av ett norskt original (lätt att förväxla med Cornelis Vreeswijks sång Fåglar från 1970, som Stefan också tolkat), och vi får också en tolkning av Avstånd till min Käresta, ursprungligen av Bernt Staf.
Det mer rent politiska står tillbaka något men finns ändå närvarande mellan raderna oftast.
Herr Svanberg kammar upp sin kotlett
Vaskar sin sista skumpaskvätt
I fickan en exklusiv biljett
Till Aniara och Helvetet
ur Bye Bye Trondheim
Musikaliskt låter det både bekant och fokuserat som aldrig förr. Bandet spelar klockrent och varmt. Jag måste dock lyfta fram Martin Hederos pianospel som är helt briljant, speciellt i just Odlandets Glädje och Bakom Rutan, dessutom lägger han en riktigt skarp Nick Cave-orgel i Bye Bye Trondheim.
Ingen skugga på de andra, men det där pianoliret är som massage för en knäckt rygg bara det. I kombination med Stefans sånger och de andras stabila insatser har vi här ett riktigt gott vax. Härligt att du kom tillbaka Stefan.