|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 8, 22 februari 2013 Hur finansiera en hållbar framtid? V
i lever i ett projektland. Föreningar, företag, högskolor med flera med utvecklingsidéer måste söka projektmedel. Vad innebär det? Ta en aktuell utlysning från Tillväxtverket som exempel. Sociala företag kan fylla en viktig funktion och skapa arbete för personer utanför ordinarie arbetsmarknad. Antalet sociala företag ökar. Enligt en sammanställning 2012 finns 271 sådana företag i Sverige. Eftersom detta är en viktig tillväxtbransch utlyste Tillväxtverket hösten 2012 medel för "Social innovation och affärsutveckling i arbetsintegrerande sociala företag". Fem miljoner kronor hade avsatts. Man fick in 138 ansökningar som totalt omfattade 60 miljoner kronor. En första fråga är: Hur kan man avsätta ett så lågt belopp som 5 miljoner kronor till en så stor grupp av företag som det här är fråga om? Dessutom har företagen många "vänner", konsulter, forskare bland andra, som också vill vara med och dela på kakan och är bra på att formulera ansökningar. Att skriva en ansökan till Tillväxtverket är inte gjort i en handvändning. Det ska gälla något nyskapande. Det får inte gälla någon ordinarie verksamhet, och det bör vara ett högt deltagande i projektet av dem som senare ska arbeta med det. Det är viktigt för att projektet ska vara genomförbart. Detta kräver möten och diskussioner,.Dessutom krävs samverkan med andra, till exempel kommun eller arbetsförmedlingen, bland annat för att skapa den medfinansiering som krävs. Tillväxtverkets niosidiga ansökanshandlingar ska fyllas i med bilagor, medfinansieringsintyg, beskrivningar och budget. Låt oss säga att detta lågt räknat kräver 120 timmars arbete per ansökan, allt till en genomsnittskostnad av 300 kronor/timme enligt Tillväxtverkets norm (allt inkluderat). Detta betyder att kostnaderna för det kollektiv man vill stödja är 120 x 138 x 300 = 4,97 miljoner kronor, lika mycket som utlysningen. Till detta kommer kostnader hos Tillväxtverket för administration, hantering, urval och sedan för hantering av projektmedlen hos mottagare och hos Tillväxtverk. Vilken tillväxt har allt detta skapat till slut? I det aktuella fallet med Tillväxtverket har ungefär 1 på 12 ansökningar beviljats. Tillväxtverket är inget undantag. Forskningsfinansiären Formas delar i genomsnitt ut 6 procent av sökta medel i form av forskningsbidrag. I det fallet rör det sig om cirka 1 av 16 ansökningar som beviljas. Bilden är likartad inom stora delar av EU-systemet. Varför får vi numera fram så få epokgörande forskningsresultat? Jag ser två förklaringar. Dels ägnar sig våra blivande forskare huvudsakligen åt en sak - att arbeta med ansökningar. Det ger inga Nobelpris, och dessutom finns anledning att misstänka att de som får bidrag inte är de mest nyskapande. De som får bidrag blir "minsta gemensamma nämnare" för vad många tycker, och dessutom ger systemet utrymme för omedveten vänskapskorruption. När samhällsproblemen nu riktigt bitit sig fast är det hög tid att skapa ett system för att finansiera forskning och utveckling som kan leda till ett hållbart samhälle. Det kan inte dagens system. Tillsammans kan vi skapa något mycket bättre. |