Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 2, 11 januari 2013
En världsmedborgares vedermödor
Rikard Rehnbergh har träffat Inge Oskarsson, som initierade Världsmedborgarrörelsen i Skandinavien 1949 och Moskvamarschen 1962, som varit organiserad syndikalist i 30 år och aktiv miljöpartist i 25, samt författat sju böcker - som flera skulle kalla för radikala för dagens förlag. Böcker han själv bekostat och sålt i "ångestgången" (mellan tub- och tågcentralen) i Stockholm.
På Kafé 44 har Inge Oskarsson satt upp en lapp som efterlyser unga anarkister att följa med honom på en resa söderöver.
I telefonen meddelar Inge Oskarsson att han hör dåligt, men att han sällan låser dörren, så det är bara att kliva på. Han bor i en trevlig trea i Hjorthagen, nordost om Stockholm city, som solidariskt delas med en till två gäster, här har han bott de senaste 30 åren. Inge bjuder in mig till köket, ställer den eviga frågan - te eller kaffe? - och sätter på kastrullen på singelspisplattan, som står på gasspisen. Vadan denna lösning?
- Jag har stängt av gasen som protest mot Fortums chockhöjning av avgiften, säger Inge.
Kolen och kärnkraften
Vi kommer in på det trista ämnet Fortum, en av de värsta miljöbovarna bland elbolagen, som ett par stenkast från lägenheten driver Värtaverket. Han har goda nyheter för alla miljövänner:
- Ja, de ska ju stänga kolavdelningen, fasa ut koleldningen.
Om detta är det dock svårt att få ett entydigt svar från Fortum. Inge börjar i stället berätta utförligt om de protester som föregick byggandet av verket på 1980-talet.
- Ja, det var ett djävla liv här i Hjorthagen. I samma veva var det ju en folkomröstning om kärnkraft. Det var som en andra grön våg som svepte fram. Det var verkligen medvind ett tag.
I samband med det var han med och grundade Miljöpartiet och blev genast något av en sell-out i de anarkistiska och syndikalistiska kretsar som han dessförinnan tillhört.
- Som anarkist har jag lärt mig att man inte kan uträtta så mycket med/i ett val. Men miljön är såpass viktig att man får göra undantag.
I dag taktikröstar han på Vänsterpartiet. Det är mest protesterna mot 3G-masterna och den nya Djurgårdsstaden som engagerar honom lokalt. Han har även varit en flitig gäst hos Occupy-rörelsen på Brunkebergstorg och i Fittja, där han påbörjade en föredragsserie om demokratins historia.
- Ja, jag sökte gå dit så ofta som möjligt, framför allt på de allmänna lördagsmötena, de hade samma anarkistiska ideal som jag. Jag beundrade verkligen ungdomarna som höll ut så länge i kylan.
Angrep världsfrågorna
In kommer Inges kamrat Katarina och fikar med oss. De berättar att de jobbar på en bok ihop: Molnens broder, En sci-fi-bok om en kloning av Hitler.
- Jag kan ju inte skriva utan att propagera för anarkismen, mot makten så att säga, och Hitler var ju lätt maktfullkomlig!
Mellan kaffet och doppet frågar jag hur det känns att vara en i stort sett ensam anarkist i ett land där såväl följarna som beteckningen är pejorativt, nästan synonymt med terrorism och bombattentat?
- Få människor vågar ställa sig ensamma på ett torg men jag har tvingat mig till det, på grund av frågornas vikt. De flesta går stegvis mot huvudfrågan. Själv angrep jag världsfrågorna direkt: fred, syndikalism, revolution, vapenvägran, solidaritet.
En form av direktdemokrati och yttrandefrihet hämtad från grekernas definition, där det offentliga torget är platsen att väcka opinion och ifrågasätta beslut. Den direkta inspirationen till talartribunen (den lilla nisch vid trappan upp mot Kulturhuset där han stod varje vecka i tre års tid propagerande för anarkismen) på Plattan i Stockholm var Speaker's Corner i Londons Hyde Park.
SÄPO infiltrerade
Även där befann han sig 1962-65 och sökte vinna gehör för världsfreden och Världsmedborgarrörelsen. Om det berättas utförligt i de läsvärda självbiografiska böckerna Anarkisten och Världen mitt fosterland.
- Anarkismen har alltid varit internationalistisk, i det att vi är motståndare till staten, stater och nationalism!
Det gick så långt att SÄPO infiltrerade sig i rörelserna. Och så denna händelse som kunde ha blivit en tidig Osmo Vallo.
- Vid ett tillfälle på väg till en FNL-demonstration (Sydvietnams nationella befrielsefront) blev jag indragen i en polisbil, två män satte knäna i ryggen på mig och tryckte mitt ansikte mot sätet. Jag kände hur all min styrka långsamt lämnade mig så jag spelade död. Då släppte de greppet och slängde ut mig ur bilen med ordet: Stick!
Sedermera upptäckte han att det fanns en 28 sidor lång avdelning om honom i den statliga akten över fredsrörelsen (SOU-2002:90).
- Det var bara rolig läsning det där, men jag förstod av vissa uppgifter däri att vi haft infiltratörer inom rörelsen.
Inge berättar att gasklockorna i tegel av arkitekt Ferdinand Boberg är k-märkta och inte får rivas: "Förr stank det gas i hela nejden. Här gjorde Gasverket koks av kol", säger Inge Oskarsson.
Fängelset Abyssinien
Som av en händelse meddelar fackförbundet Transport att de gått ut i strejk samma dag jag cyklar till Inges bostad för ett sista samtal. Han som skrivit en bok och uppsats om "den vilda strejken" i Ådalen 1971, 40 år efter skotten som dödade fem demonstranter.
- Märkligt att det är de reformistiska och inte de revolutionära som strejkar, säger han och syftar på Svenska Hamnarbetarförbundet.
Efter fikat tar vi en promenad ner till den nya stadsdelen som håller på att växa upp. Inge stannar till då och då och berättar som sig bör för en ciceron.
- Här på kulturkaféet har man suttit otaliga gånger i möten med politiker och byråkrater och kamrater.
När vi närmar oss änden av Hjorthagen vid hyreshus som mera liknar fängelsebyggnader säger han.
- I det här kvarteret, Abyssinien, var det inte gott att leva förr, här levdes det rövare må du tro.
Obehöriga ej äga tillträde
Inge stannar till när vi går nerför kullen mot "Miljöstadsdelen" Norra Djurgårdsstaden. Ett stort område är numera inhägnat av ett manshögt stängsel.
- Dags att klippa sig ett hål i staketet, de har ju fördubblat min väg till affären!
Nedanför den enorma gasklockekonstruktionen blir Inge uppriven, rentav förbannad för första gången. Han gestikulerar och pekar på en slät lätt sluttande bergshäll som är klädd i ett nät som ska förhindra ras.
- Jag ska tamefan ringa till Skönhetsrådet och fråga hur det gick till när de sprängde bort halva berget här. Får man verkligen göra så här?
Vi kommer fram till området där hyreshus växer upp ur marken som kantareller om hösten och enas om att de är fula. Vi går igenom Värtagasverket, ignorerar skyltarna om fotoförbud och att obehöriga ej äga tillträde, ser oss omkring och fotar. Inge berättar att gasklockorna i tegel av arkitekt Ferdinand Boberg i dag är k-märkta och inte får rivas, men han minns även en annan tid:
- Förr stank det gas i hela nejden. Här gjorde Gasverket koks av kol.
Gasklockornas framtid
Vi spekulerar i vad de kan användas till: Lägenheter, konsthallar, dansgolv, kontor? Svaret får vi kanske vid datorn. Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M) skriver på sin blogg: "Gasklockorna är magnifika miljöer för kulturverksamhet. Med sin rymd, sin unika utformning, och sin kombination av stål och industrialism tillsammans med den nya kultverksamheten inuti klockorna samt miljön och grönskan utanför, kommer gasklockorna att bli inte bara en källa av sinnesro och njutning för stockholmare och hitresta från resten av Sverige, men även en destination för internationella besökare och kulturetablissemang."
Inge är vital för att vara 85 år. Han rör sig obehindrat och smidigt och den enda synbara krämpan är en ständigt trilskande hörapparat. För inte så länge sedan satte han upp en lapp på Kafé 44 på söder som efterlyser unga anarkister att följa med honom på en resa söderöver.
- Jag har husbilen i Berlin och behöver komma ner till värmen under vinterhalvåret - för hälsans skull! Tänkte det vore kul om nån ung anarkist ville hänga med en gammal anarkist.
Efter ett förhållandevis hårt liv med mycket kroppsarbete utomhus så gör vissa smärre krämpor sig gällande. Hittills har ingen ung anarkist nappat men en medelålders dito har hört av sig. Kanske blir det en sista resa till Indien, via Turkiet, Iran och Pakistan, för världsmedborgare Oskarsson i stället.