|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 51/52, 21 december 2012 Sökandet efter människans inre väsen Hon var omkring 80 år när hon med sina gripande självporträtt målade sig in i konsthistorien. I dag framstår den finlandssvenska konstnären Helene Schjerfbeck (1862-1946) som en förgrundsgestalt inom den internationella modernismen och en av Nordens mest betydande konstnärer. 110 av hennes verk visas nu i en retrospektiv utställning på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm. Det glöder i Helene Schjerfbecks stiliserade bilder som med tiden ökade i innerlighet och asketism, i synnerhet hennes självporträtt, med vilka hon på ålderns höst målade sig in i konsthistorien. Hon arbetade med tvådimensionella plan och hela rena ytor i klara färger avgränsade av konturlinjer. Anslaget är skissartat och experimentellt. All onödig information skalades bort. Människans ensamhet löper som en röd tråd genom hennes livsverk. Helene Schjerfbeck är reflexionens mästare. Hon snorklar på ytan men ser ner i djupet i sökandet efter tillvarons mysterier och människans inre väsen. Stillhet, allvar och styrka karaktäriserar hennes sensibla verk. Ingen talar, inget rör sig, allt är tyst och stilla. Men under ytan glöder de utsatta människovarelserna av ett gåtfullt ljus. Inspirationskällor Helene Schjerfbeck bläddrade sig genom världskonsten och samtidskonsten för att hitta nycklar till sitt andliga revir. Hon utforskade verk av gamla mästare, impressionister och symbolister. Hon undersökte japanska träsnitt, studerade Henri de Toulouse-Lautrecs (1864-1901) eleganta linjespel och Paul Gauguins (1848-1903) och Henry Matisse (1869-1954) mästerliga ytmåleri, och inspirerades av konstnärer som Vincent van Gogh (1853-1890), Édouard Manet (1932-1883) och Paul Cézanne (1839-1906). Helene Schjerfbeck föddes i Helsingfors den 10 juli 1862. Hon växte upp under små omständigheter. Fadern dog tidigt. Hon var blyg och tillbakadragen. En allvarlig höftskada som hon ådrog sig när hon som fyraåring ramlade nerför en trappa kan ha bidragit till det. Helenas (hon bytte senare namn till Helene) talang för att teckna upptäcktes tidigt, och när hon var elva år fick hon en fri elevplats vid Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors. Andligt vibrato Helene Schjerfbeck var bara 17 år när hon med lätt hand, ljusa färger och luftigt anslag målade en döende finsk soldat utsträckt på snön. Oljemålningen, "Sårad krigare från 1808", inköptes samma år (1880) för 150 mark och blev grunden till Ateneums samling av Schjerfbecks verk. I dag har Finlands nationalgalleri Ateneum i Helsingfors världens mest kompletta samling av konstnärens produktion. När Schjerfbeck var 18 fick hon 1500 mark i resestipendium och drog till Paris, där hon fördjupade sina studier vid Académie Colarossi. Senare reste hon till Pont-Aven. Sommaren 1884 återvände hon till Finland med nyförvärvad kunskap och inspiration. Helene Schjerfbeck kände sig inte hemma i de nationalromantiska strömningar som genomsyrade Norden vid tiden kring förra sekelskiftet. Hon sökte något helt annat. Efter studierna och utlandsresorna, och några år i Helsingfors där hon undervisade på en konstskola, flyttade hon och hennes mor Olga till en liten stad på landsbygden norr om huvudstaden där de slog sig ned i ett rum och kök. En anledning till att hon sade upp sin tjänst i Helsingfors var vacklande hälsa. Här i Hyvinge, och senare i kuststaden Ekenäs dit hon flyttade efter moderns död, utvecklade hon i enslig tysthet ett djupt personligt måleri med sammanhållna ytor, flödande linjer och djärva kompositioner; ett formspråk karakteriserat av långt driven förenkling och med ett andligt vibrato som skulle komma att slå konstvärlden med häpnad. I dag framstår hon som en nationalikon i Finland. Med anledning av att det gått 150 år sedan hon föddes arrangerade Ateneum tidigare i år (1 juni - 14 oktober) en utställning omfattande nästan 300 verk. Den storslagna exposén gav en heltäckande bild av Helene Schjerfbecks produktion, från hennes historiska målningar på 1880-talet till de sista avskalade självporträtten. Ett tema var hennes dialog med El Greco (1541-1614) och andra mästare. Åter på Waldemarsudde Efter utställningen lånade Ateneum ut ett hundratal verk som nu visas på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm. Nästa år kommer bilderna också att visas på Göteborgs konstmuseum (16 mars-18 augusti 2013). Den aktuella exposén omfattar verk utförda mellan 1880 och 1945: landskap, interiörer, stilleben och porträtt. Till utställningen i Helsingfors producerades en tung publikation, en "catalogue raisonné" på finska, svenska och engelska med en uttömmande förteckning över konstnärens produktion. Boken kan köpas på Waldemarsudde. I några av självporträtten ser den avbildade figuren överraskat på betraktaren. Sig själv. Helene Schjerfbecks verk inbjuder till reflexion. På Waldemarsudde hänger bilder av ensamma människovarelser med spröda, docklika kroppar och allvarliga ansikten präglade av transparens. Men också några landskap och sensuella stilleben i klara färger med övernaturligt lyster. Jag hade gärna sett mer av hennes besjälade landskap. Finstämda skildringar I oljemålningen "Sömmerskan" ("Arbeterskan") från 1905 ser man en mycket mager ung kvinna sittande framåtböjd i en gungstol försjunken i tankar. Hennes händer vilar i knäet. Den veka kvinnans bleka ansikte kontrasterar mot hennes svarta klänning och mörka hår. Motivet, den stillsamma atmosfären och det återhållsamma färgspelet kan leda tankar till målare som James Whistler (1834-1903), eller Vilhelm Hammershøi (1864-1916). Schjerfbeck återkom ibland till ett motiv, till exempel "Balskorna" från 1882; en 58 x 65 cm stor oljemålning föreställande en festklädd flicka som sitter på en pall och knyter en vit sko. Sex decennier senare gjorde hon en nytolkning av motivet som hon målade när hon var blott 18 år gammal. Ett annat exempel är "Konvalescenten", en målning från 1888 med motiv av en rufsig flicka som sitter svept i ett lakan i en flätad rottingstol och allvarligt begrundar en vissnande växt i en porslinskopp. Verket, som belönades med bronsmedalj i världsutställningen i Paris 1889, följdes upp 1927 med en "inzoomad" version. Den senare bilden är upplöst och schematiserad, och flickan har fått något av seriefigursliknande drag. "Vedhuggaren" är ytterligare en finstämd betraktelse som hon gjorde flera varianter av på 1910-talet och som hon återkom till 1943. Helene Schjerfbeck var då över 80 år. Stjärna på konsthimlen Helene Schjerfbeck ställde bara ut ett fåtal gånger under sin levnad. Hennes första separatutställning ägde rum i Helsingfors 1917. Det dröjde 20 år innan hon åter igen exponerade sina målningar, denna gång på en konstsalong i Stockholm. Därefter arrangerades privatutställningar även på andra håll i Sverige. Hennes bilder väckte intresse, men den verkliga framgången kom först efter hennes död. Det internationella intresset väcktes i samband med att hennes målningar ställdes ut på den 28:e biennalen i Venedig 1956, i en egen paviljong ritad av Alvar Aalto. År 1987 arrangerade Waldemarsudde en utställning med hennes målningar, och 1992 visade Ateneum en stor retrospektiv, samtidigt som ett antal självporträtt presenterades i New York och Washington. Därefter ställdes hennes verk ut i Paris. Intresset för Schjerfbeck fördjupades, konstvärlden ville veta mer om den säregna konstnären i högan nord. Ett definitivt genombrott kom med en retrospektiv vandringsutställning 2007 som visades i Paris, Hamburg och Haag och som drog till sig hundratusentals besökare. Hyresvärd på auktion Konstmarknaden har inte dröjt med att svara upp mot det ökande intresset för den skygga konstnären, som ibland benämns "Nordens Frida Kahlo". Värdet på hennes konst har rakat i höjden. Den ovannämnda målningen "Balskorna" från 1888 såldes i maj 2008 på den brittiska auktionsfirman Sotheby?s årliga skandinaviska auktion för drygt 35 miljoner kronor. Ett rekordbelopp för ett centralt verk av Helene Schjerfbeck. Även svenska auktionshus gnuggar händerna. I somras klubbades oljemålningen "Framför spegeln" för 6 miljoner kronor på Stockholms auktionsverk. Och för några veckor sedan utbjöd Bukowskis bland annat "Hyresvärden I" - en 49 x 39 cm stor bild av en blek gestalt med skarp profil målad i Ekenäs 1928. Verket klubbades för 5,5 miljoner kronor och kostade köparen, inklusive auktionshusets massiva avgifter, drygt 6,8 miljoner. För att inte förlora på affären måste köparen i sin tur få målningen inropad för omkring 8 miljoner (också säljaren betalar provision till auktionsfirman) till en kostnad för den nye ägaren på närmare 10 miljoner kronor. Så hysteriskt utvecklas konstmarknadens inflationsdrivande prisspiraler. Lustigt nog - eller korrekt uttryckt olustigt nog (något oroväckande är det när auktionsfirmor och publika konstinstitutioner stryker varandra medhårs) - brukar numera ett antal centrala verk dyka upp på svenska auktionshus i samband med en aktuell exponering av en betydande konstnär. Prinsens udde Innan man träder in i galleribyggnaden för att kontemplera Helene Schjerfbecks egenartade bildvärld och mörkret sänker sig, rekommenderas en vandring på den för närvarande skönt snöklädda udden som uppbär prins Eugens konstnärliga hem och ateljé - en slottsbyggnad ritad av Ferdinand Boberg (som även är arkitekten bakom grannpalatset Oakhill). På denna inspirerande och rogivande plats vid Ryssviken levde och verkade den naturälskande målarprinsen från 1905 fram till sin död 1947. På Waldemarsudde är man varsam om sina ärevördiga träd. Här finns knotiga gamla ekar, välskötta trädgårdar, kvittrande buskar, majestätiska popplar utmed strandkanten, soldränkta terrasser mot sjösidan och praktfulla skulpturer av bland andra Rodin, Hasselberg, Milles och Eldh. Men det fattas några skulpturer då bronstjuvar tullat på beståndet, liksom de gjort på andra ställen på Djurgården. Besjälat liv Helene Schjerfbecks verk präglas av ett sällsamt djup, stillhet, styrka och transparens. De sista åren målade hon en rad porträtt, många självporträtt, men även stilleben och fragment av natur. Hon renodlade, fördjupade och förenklade. Hon målade också madonnor efter El Greco, en konstnär med vilken hon tidigt upplevde själsfrändskap och refererade till som "en underbar människoskildrare". Det intensiva uttrycket i hennes sena självporträtt kan jämföras med Edvard Munchs (1863-1944) expressiva verk. Men Helene Schjerfbeck verkade i ett annat rum. Hon gick sin egen väg. Det sista självporträttet, utfört 1945 på Saltsjöbadens kurhotell utanför Stockholm där hon tillbringade sina sista år, är inte stort mera än ett antytt kranium. Men även i detta verk, en enkel kolteckning, förnimmer man närvaron av ett inre ljus. Att livet är besjälat råder ingen tvekan om, inte i Schjerfbecks medvetande. Helene Schjerfbeck är ett lysande exempel på att det aldrig är för sent. Hon var omkring 80 år när hon målade sig in i konsthistorien som en förgrundsgestalt inom modernismen. Hennes kontemplativa speglingar har berikat oss med nya perspektiv. Exponeringen på Waldemarsudde är ett enastående tillfälle att stifta närmare bekantskap med ett enastående konstnärskap. Utställningen pågår till den 24 februari 2013. |