|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 51/52, 21 december 2012 Änglar, finns de? I
nnan Sima Samar från Afghanistan, en av årets pristagare för Right Livelihood Award, hade ens öppnat munnen brast min platsgranne ut; "hon är ju en ängel". Det var på ett seminarium, innan själva prisceremonin skulle äga rum. "En ängel? Vad menar du med det?", glömde jag fråga min känsliga granne. Samar såg ju ut som vilken västerländsk medelålders kvinna som helst. Hennes huvud var inte det minsta täckt med någon duk för att antyda att hon dolde sitt hår på muslimskt vis. Nej, hon satt där med glasögon och kortklippt mörkt hår och tittade på sin publik med vakna inte påträngande ögon, helt avspänd och lugn. Inga vingar - men visst, en stark utstrålning. Min platsgranne kände naturligtvis till det uppoffrande liv Sima Samar har fört som läkare och folkbildare i det krigshärjade Afghanistan och för afghanska flyktingar i Pakistan. Hon som lyckades bilda en omfattande organisation med sjukhus och skolor i sitt underförsörjda och korrumperade land, alltid på de mest utsattas sida, kvinnor och barn framförallt. Änglar uppfattas som andliga varelser, sända från gud, närmast underordnade honom. Så har det varit i de stora monoteistiska religionerna judendom, kristendom och islam. Änglarna är närmast underordnade denne gud. Traditionen är äldre än så. Överjordiska, gudalika varelser fanns också i Persien, Mesopotamiens kulturer och i det gamla Egypten. Till skillnad från vanliga människor är de bevingade - praktiskt, för att bemästra avståndet mellan gud eller osynliga gudar kanske någonstans i rymden, och människorna på jorden. Den kristna traditionen grundar sig på en tidigt kristen filosof, Pseudo-Dionysius, förmodligen en syrisk munk. Han utvecklade en änglaordning, den himmelska hierarkin, där ärkeänglarna stod närmast gud. En av dem var ärkeängeln Mikael. Han är den enda som fortfarande vördas i den protestantiska kyrkan. Inför julen är det de himmelska härskarorna som spelar rollen som budskapsförmedlare om Jesu födelse. Himmelska härskaror är änglar som närmast omger gud. Enligt vittnen - nertecknat i Lukasevangeliet - dyker de upp hos halvsovande fåraherdar utanför Betlehem mitt i natten som sedan ger sig av till stallet där de hittar det gudomliga barnet. I ett dubbelsteg (änglar, herdar) förmedlas så det "glada budskapet" till resten av världen. Vi människor har ett behov av att få ordning på saker och ting, för att förstå bättre det som inte kan förstås. Ordning skapar också trygghet mot oro och ångest. Ser man på Pseudo-Dionysius kan man undra om han inte överför den mänskliga ordningen till den himmelska rakt av. Samhällsordning och maktutövande ligger nära intill varandra. Kvar står att det finns människor bland oss med en kraft för medmänskliga gärningar som vi knappast kan förstå. Visst, de har ibland ekonomiska förutsättningar. Men utöver det förfogar de över insikt och empati, de är orädda. Det är deras drivkraft. Den riktar sig utåt och är stark, stannar inte vid att tillfredställa det egna jagets behov. Jag tror att varje människa har kapacitet att bli förlöst och kan utveckla denna kraft. Det är det änglalika i varje människa här på jorden. |