|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 49, 7 december 2012 Utsläppshandeln - nytt fiasko? D
et är knappast någon hemlighet att Maria Wetterstrand under sin tid som grönt språkrör veckopendlade med flyg till Finland av familjeskäl. När hon för ett par veckor sedan intervjuades i TV4 förklarade Maria att hon hela tiden hade "kompenserat" för det ekologiska fotavtryck detta lämnat. Tyvärr tog journalisten inte upp själva problematiken och inte heller fick tittaren veta hur den gröna politikern hade gått till väga för att kompensera. Via internet kan man enkelt ta reda på mängden utsläpp genom att gå in på "atmosfair". En flygresa Göteborg-Rom retur orsakar ett ton koldioxid vilket motsvarar ett halvt års normal bilkörning eller den genomsnittlige indierns årsavtryck. Returresan Stockholm-Helsingfors ger 180 kg och kan med hjälp av samma organisation - "atmosfair" - avlastas det egna samvetet genom inbetalning av nio euro. Pengarna går då till miljöarbete för att förhindra klimatförändring. För en svensk känns det kanske naturligare att vända sig till Naturskyddsföreningen, som möjliggör ett deltagande i handeln med utsläppsrätter. Ett ton koldioxid kostar 200 kronor varav hälften är för utsläppsrätten och hälften stöd till föreningen. Idén är att miljöengagerade människor ska köpa och "låsa in" utsläppsrätter så att företag tvingas minska sina utsläpp av växthusgaser när de redan förbrukat sin tilldelade rätt till utsläpp. Men företagens gratisrätter är så generöst tilltagna att "inlåsningsstrategin" inte fungerar. 90 procent av det totala antalet utsläppsrätter delas ut gratis till företagen och återstående 10 procent finns att handla med. Som helhet har EU:s system med utsläppsrätter inte gett vad man hoppades. Det lågt satta målet nåddes - fem procent minskning av växthusgaser jämfört med 1990 - men avtrappningen kan också bero på minskad produktion efter recessionen 2008. Det visar inte minst det senaste årets ökning av koldioxidutsläppen med tre procent. USA har ställt sig utanför det internationella miljöarbetet trots att man per capita står för mest koldioxidutsläpp i världen. Efter Obamas seger i presidentvalet hoppas många på en uppryckning. I Kalifornien arbetar man nu med en utsläppshandel efter europeiskt mönster. Stormen Sandy har gett skjuts åt engagemanget liksom Världsbankens alarmerande uppgifter om jordens fortsatta uppvärmning. Därför har det varit god efterfrågan på utsläppsrätter men priset stannade ändå på låga 10 dollar per ton. Som mål har Kalifornien satt att till 2020 minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser med 17 procent och därmed återställa 1990 års nivå. Redan är delstatens utsläppshandel världens näst största efter den europeiska. Andra länder som Australien och Sydkorea har visat intresse men avskräcks av vad man ser som ett fiasko i Europa. Det frikostiga utdelandet av gratisrätter har korrumperat systemet. Bedrägerier och manipulationer har också bidragit till att ge projektet ett dåligt rykte. Kalifornien är inte vilken nordamerikansk delstat som helst utan en av världens tio största ekonomier. I årtionden har den varit drivkraften i amerikansk miljöpolitik och ett internationellt föredöme. Mot den inflytelserika bilindustrin har man ställt hårda krav som till exempel innebär att varje bilproducent måste erbjuda ett visst antal bilar med elmotor - om man vill delta i handeln på den kaliforniska marknaden. Det vill man nu gärna och accepterar att elbilsaffären går med förlust. En sådan politisk integritet krävs också för att systemet med utsläppsrätter ska leda till reella utsläppsminskningar. Kanske Kalifornien blåser nytt liv i en reform som rätt tillämpad kan få igång den nödvändiga reduktionen av utsläpp. Den 1 januari 2013 börjar utsläppshandelns tredje period (2013-2020). Inga större förändringar sker men gratistilldelningen uppges komma att minska. Bättre övervakning, mer likartad tillämpning i de olika EU-länderna samt lättnader för småföretag förutses också. Vissa nya ämnen som klorerade kolväten tas in i systemet. Men det är svårt att föreställa sig att Naturskyddsföreningens mål ska uppnås, "att minska våra utsläpp via åtgärder i Sverige med 40 procent till 2020". Även de närmaste åren kommer inköp av utsläppsrätter att vara ett slag i luften. Desto angelägnare blir stödet till självständiga miljöorganisationer som Jordens Vänner, Greenpeace och SNF, som inte från början har kompromissat bort det nödvändiga för det politiskt möjliga. |