|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 49, 7 december 2012 Atomvapenmakt EU V
arför detta krampaktiga fasthållande vid en föråldrad energiteknik? Detta är en fråga som jag ofta ställt mig. Stater villiga att subventionera miljarder och åter miljarder för att bygga ut, bygga nytt, trots att alla vet hur farlig kärnkraften är. Finns det något mer svar än kärnvapen? Efter det att USA (1945) och Sovjetunionen (1949) hade skaffat sig kärnvapen så skulle naturligtvis alla andra stater med självaktning ha atomvapen, så även Sverige. Inte förrän 1968 gav militären upp hoppet om en blågul bomb. I EU är det i dag två länder som har atomvapen: Frankrike och Storbritannien. Det senare landet har nyligen deklarerat att deras 200 atombomber ska förnyas. Till det behövs färskt vapenplutonium. Var får de detta ifrån om inte från kärnkraften? Därför vill också den brittiska regeringen bygga ut kärnkraften. Frankrike behöver inte bygga ut, de har tillräckligt med vapenplutonium från sina upparbetningsanläggningar för att kunna förnya sina cirka 350 atomvapen. Hur ser det då ut i världen? Det finns åtta länder som uppgett att de har kärnvapen, USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan och Nordkorea. Tillsammans uppskattas antalet bomber vara cirka 20 000. Därtill kommer ett stort antal bomber som är "vilande", vilket betyder att de är så gamla att plutoniet inte fungerar exakt som det ska längre. Men explodera kan de i alla fall. Vill då EU ha ett gemensamt kärnvapenförsvar? Euratomfördraget från 1957 är det enda av EU:s fördrag som inte har ändrats. Syftet med detta fördrag är att främja kärnkraften. Alla EU-länder har undertecknat fördraget, alltså även de som inte har kärnkraft. Sedan länge diskuteras ett gemensamt EU-försvar. Att detta försvar också skulle innebära gemensamma atomvapen förnekas ihärdigt, men inte desto mindre så bidrar Euratom till forskning med åtskilliga miljarder euro varje år. Ska den stora simultananläggningen för kärnvapentester utanför Bordeaux bli en alleuropeisk anläggning? Hur mycket pengar får den från Euratom? Hur mycket pengar får de andra kärntekniska anläggningarna, till exempel ITER i Frankrike, eller den så kallade fjärde generationens kärnkraft? Och ännu en fråga: skulle verkligen en europeisk atomvapenarsenal på något sätt stärka Europa? En vapenarsenal som naturligtvis endast skulle vara avskräckande. - Vid slutet av vägen mot europeisk solidaritet kommer självklart en nukleär solidaritet, sade den förre franske utrikesministern Jean Francois-Poncet 1992, och förre franske kommissionspresidenten i det dåvarande EG, Jacques Delors, har sagt att "varför ska man inte en dag, när det finns en mycket stark europeisk union, överföra atomvapnen på denna politiska auktoritet?" Som tur är är EU ingen stark union ännu. Så vi har tid, tid att stoppa kärnkraften. Tid att lämna Euratom. Låt oss börja med roten till det onda: uranbrytningen. Utan uran ? ingen kärnkraft! |