|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 45, 9 november 2012 Överhängande risk för nygamla misstag E
fter att ha plockat på mig namnskylt, hällt upp en kopp te, slängt ett getöga i programmet/deltagarlistan och det andra på folket omkring mig tvingas jag konstatera att det här inte är ett event - som det mesta heter i dessa dagar - för vemsomhelst, utan mera verkar vara en intern historia för kommun- och branschfolk inom den nya nischen: urbanismen. Delegationen för hållbara städer har bjudit in och vi är på en heldagskonferens tillsammans. Och med en prislapp ā 1200 pix är det kanske inte så konstigt att inte fler utanför den innersta kretsen hittar till fina Färgfabriken nere på Lövholmen vid Liljeholmen. Ett område som domineras av nedlagda fabriker, tomma industrilokaler och stängsel samt en gammal kvarleva, än i bruk, vackert belägen nere vid Årstaviken: det gamla avskrädet Cementafabriken. Området kring Lövholmen har i viss mån levt upp i takt med den mängd fria folkhögskolor som dykt upp i området. Under en cykeltur siktar jag minst ett dussin. Ett tag var området ett alternativt och autonomt dito, värdigt ett Berlin, med indieklubben Pluto; Autonoma anarkisters ockupation av ett nedlagt och utrymt Cementakontor; Stadsmissionens stora västra butik; Viktor Marx examensarbete på Mejan/Konsthögskolan med en byggmodul för hemlösa, komplett med flera våningssängar, filtar, sänglampor och allt; och en myriad mindre konstateljéer tillika -gallerior där det halsades direkt ur burk och flaska istället för plastglas. Just det område som ska stötas och blötas efter lunch, i en av ett otal olika workshops/grupparbeten. Den stora faran för gentrifiering är överhängande. Om fabriker och dess vidhängande lokaler byggs om eller rivs till förmån för bostäder lär dessa, med en bibehållen borgerlig majoritet, bli exklusiva bostadsrätter med närliggande exklusiva butiker, caféer och restauranger som stänger ut, utesluter the common people, gemene man och kvinna. Om faran för detta berättade två framstående och framsynta kvinnor. Från Norge redovisade Julia Sjöwall Oftedal hur Oslos nya superexklusiva kil Tjuvholmen fortlikt skurit av vägar till och från den övriga staden. Något som till viss del även stämmer in på exempelvis Lilla Essingen och Hammarby sjöstad, platser som en gång i tiden hade en topografi, kulturgeografi och historik minnande om Lövholmens. Strax efteråt talade Malmös starka kvinna tillika miljödirektör Katarina Pelin om hur de sökt övervinna detta i deras stad, som just nu går i bräschen för den sociala dimensionen i planprocessen. Att förlägga Malmö högskola granne med Turning Torso - intellekt och innovation hand-i-hand - var ett lyckokast och då jag var på besök i södra huvudstaden slogs jag av att kommunen upplåtit så "fina", centrala och vattennära lokaler åt något så obskyrt och o-opportunt som ett cykelkök, en skrivarverkstad och en skatepark. Av Malmö har Stockholm mycket att lära. Och hela Sverige av Vancouver. Den inom urbanismen närmast dyrkade gurun och förre stadsplaneringschefen Brent Toderian har i sten fastslagit/huggit Den allom naturliga och logiska och altruistiska prioriteringslistan för promenadstaden: 1) fotgängare; 2) cyklister; 3) kollektivtrafik; 4) No To Highways! I stället gör Stockholm om sina tidigare misstag: I nya norra Djurgårdsstaden nere vid Gasklockorna kommer det förvisso finnas några hundra hyresrätter (exakt hur många är svårt att få svar på) av de sammanlagt 10000 bostäderna i hela stadsdelen som beräknas stå klar 2025, men med en hyra på elva lax för 25 kvm så förstår ju vemsomhelst - framför allt den borgerliga majoriteten - att det blir en köpstark, alliansvänlig och vit medelålders medelklass som flyttar in. Och Förbifarten byggs i mångt och mycket till förmån för samma målgrupp. Med Tedorians credo, som kan appliceras på hela planeten. Vi lämnar denna stad bättre, vackrare och hållbarare än vi fann den! Eller ännu bättre, läs hans blogg på: www.planetizen.com/blog/10088. Vad vi kom fram till, efter en helvegetarisk lunch, rörande Lövholmen: Det blir du nog snart varse, sådant meddelas inte medborgarna förrän post faktum. |