|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 44, 2 november 2012 Sveriges åkermark är rättslös D
en ideella föreningen Den Goda Jorden med säte i halländska Slöinge bildades för att bevara åkrar som odlingsmark som ett nationellt mål, men mot bakgrund av ett globalt perspektiv: Årligen försvinner fem till tio miljoner hektar åkermark på jorden. Anledningen är ökenutbredning, försaltning, jorderosion samt exploatering för bebyggelse och vägar (Sveriges totala åkerareal är ungefär 2,6 miljoner hektar). Vad gäller exploateringen så drabbar det oftast den bördiga jorden runt expanderande städer. Den Goda Jorden är medveten om världens oljeberoende som fortsätter trots sinande oljeförekomst. Skulle Sveriges åkerareal ersättas med rapsolja skulle det behövas det dubbla av Sveriges åkerareal. Föreningen anser att matimport är en riskabel lösning. I ett EU-perspektiv har Sverige redan i dag den lägsta självförsörjningsgraden. Sveriges befolkning ökar men åkermarken krymper. Frånsett stigande transportkostnader återstår den etiska frågan om ska vi importera från en hungrande värld eller producera mat på egen areal. Ingen kan säga i dag hur den globala livsmedelssituationen kommer att se ut om 100 år, inte ens om tio år. Vi har ett ansvar att tänka till och inte leva som om vi var den sista generationen på jordklotet, är Den Goda Jordens övertygelse. Mot denna bakgrund vill föreningen påverka svenska kommuner främst i Halland och Skåne från att avstå från att exploatera bördig åkermark när kommunerna vill växa. För fjärde året i rad ordnade Den Goda Jorden ett seminarium i en halländsk kommun i början av oktober, Behöver vi mål och visioner för vår jordbruksmark? Laholm var värdskommun, medarrangörer bland annat Länsstyrelsen, LRF Halland och Region Halland. Seminariet riktade sig till förtroendevalda och berörda tjänstemän i Halland på alla nivåer samt berörda inom näringsliv, föreningar och organisationer. Åkermark har inget skydd som riksintresse. Enligt 3 kap 4 § Miljöbalken är jordbruksmark av nationellt intresse och får endast tas i anspråk för bebyggelse om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen. Men i praktiken är detta skydd svagt. Hur skulle Sverige annars kunna ha blivit ett av de europeiska länderna med högst andel hårdgjord yta - asfalt och betong - per invånare? Detta framförde landskapsarkitekten Anders Larsson, SLU Alnarp på seminariet. Planeringsansvaret för hushållande med jordbruksmarken ligger alltså uteslutande hos kommunen. Ingen central myndighet bevakar om jordbruksmarken ska skyddas från exploatering. Anders Larsson och Lisa Germundsson, LRF Skåne, genomförde 2011 en enkätstudie med frågan: "Har kommunen någon policy angående bevarande av god odlingsmark?" 290 kommuner fick frågan, 58 svarade "ja". 20 kommuner svarade "nej, men arbete pågår", nästan hälften svarade "nej" och 69 svarade inte alls. Intressekonflikten mellan bevarande av åkermark och exploatering är inte unik för Sverige. Anders Larsson drar jämförelser med Danmark och delstaten Baden-Württemberg i Tyskland, där det finns gränsdragning mellan stad och land. Danmark gör centralstyrda zonindelningar för urban, rural och fritidsbebyggelse. I Baden-Württemberg markeras gränsen mellan stad och land. Man experimenterar med "eko-konton" - sker skadegörande miljöingrepp måste de kompenseras genom förbättring på andra platser. Som en följd har detta lett till förbättringar på det sociala planet, underlag för livsmedelsbutiker skapades efter att urbana områden förtätats. I Sverige saknas etablerade metoder hur man ska arbeta med förtätning i redan urbaniserade områden. Kommunerna har då ingenting att sätta emot när kapitalstarka exploatörer vill bre ut sig. Frågan om att upphöja god jordbruksmark till riksintresse har övervägts av Miljöprocessberedningen år 2009. Man valde dock att inte gå vidare med ärendet (Miljödepartementet 2009). Utan tvekan behövs det en ny start för att komma över tröskeln. Den Goda Jorden är på god väg som ihärdig mullvad. |