Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 44, 2 november 2012
Gunilla Winberg.
Kurt Gustafsson (till vänster i bild).
Kärngårdar i omställningens tid
Med små lätta fotavtryck
På spridda håll, runtom i landet, pågår sedan decennier ett arbete för att ta tillvara på jorden men lämna lätta fotavtryck. På veckans mittuppslag inleds en serie besök på gårdar som utgår från kärngårdsprinciperna.
Allt fler vill i dag ställa om till en mer hållbar livsstil och en omställningsrörelse pågår, där många initiativ tas, på olika nivåer, för en livsstil som inte riskerar att ödelägga vår planets förutsättningar att ta vara på livets mångfaldiga uttryck.
På kärngårdarna har sådana tankar sedan några decennier varit vägledande för nya synsätt på utveckling, välfärd och lycka. Det finns cirka 80 kärngårdar i Sverige och de samverkar med varandra och andra verksamheter i sin omgivning.
På en kärngård lär du dig att "leva lätt" på jorden och verksamheten präglas av tre viktiga ledord: Öppenhet, Varsamhet och Framsynthet.
För att fånga in något av vad detta praktiskt står för så har Gunilla Winberg och Kurt Gustafsson besökt en rad kärngårdar och berättar i en serie texter om sina upplevelser från gårdarna.
Här tas solen tillvara
På Hulta gård arbetar Helén, Börje och Björn Johansson enligt devisen "att ge tillbaka till jorden det man en gång tagit".
Att åka söderifrån den smala vägen från Rimforsa är att uppleva en spännande berg och dalbanefärd innan man är framme vid Hulta. Där har vi varit en gång tidigare, då tillsammans med Anna Horn, föreningen Kärngårdars grundare och primus motor under väldigt lång tid.
Hultabygdens Kretsloppsförening var då ganska nystartad. Den föddes här på Hulta Norrgård hos Helén och Börje Johansson dit vi nu kommit fram, lite försenade, med tanke på att det snart är mjölkdags. Det var ett bra initiativ att starta föreningen den gången. Cirka 30 hushåll är anslutna. Den har ingått i utvecklingsprojektet "Hållbara Bygder", spridda på 14 platser i Sverige. På den broschyr över Hultabygdens Kretsloppsförening som Börje ger oss, står det på första sidan:
"Att ge tillbaka till jorden det man en gång tagit. Det är en av grundtankarna i ett kretsloppssamhälle. Ett annat mål för Hultabygden är att basmaten ska produceras lokalt."
Björn skolas in
I den lilla pratarstugan på gårdsplanen bjuds vi på kaffe och ett samtal om såväl praktiska som teoretiska ting. Börjes son Björn är med, han som nu börjat skola in sig för att ta över gårdsarbetet. Han har nyligen kommit tillbaka till gården efter att ha varit verksam som kulturvetare och skådespelare samt arbetat inom vården. Ett djärvt kast!
Gården drivs fortfarande som kogård. Det vill säga här finns 18 mjölkkor som producerar mjölk klassad Krav. Detta innebär att den mat som djuren äter är ekologiskt odlad och i huvudsak skördad på gården. Åkerarealen på 29 hektar och ängsmarken på 27 hektar är därför i huvudsak brukad och använd för gårdens djur. Ett tjugotal ungdjur och lika många får finns också på Hulta. Någon slakt utförs inte på gården, men kött kan tas hem styckat och försäljas bland annat till Kretsloppsföreningens medlemmar. Gårdsslakterier börjar komma igen. I Rimforsa finns nu ett som dessutom lanserar köttförsäljning över nätet.
En intressant verksamhet som pågått på gården sedan kretsloppsföreningen bildades är samodlingen av potatis. De hushåll som vill, cirka 30 familjer, abonnerar på ett antal fåror, sätter, sköter och tar upp när hösten kommer. På en bild i föreningens folder kan man se två glada kvinnor i skördartagen. En text vid sidan lyder:
"Det är inte bara miljön som tjänar på kretsloppsföreningens arbete. Det har också knutit de boende närmare varandra och sammanhållningen i bygden har blivit bättre."
Energifrågan
Samtalets kringelkrokar vid kaffebordet landar vid många centrala frågor för landsbygd och lantbruk. Den om energi och produktion för gårdarnas och samhällets behov är aktuell och viktig. De senaste åren har framställning av biogas kommit i fokus, och såväl stora som mindre gårdsbaserade anläggningar byggs i landet för rötning av organiskt material.
Börje är lite tveksam till den satsningen. Gäller det enbart rötning av växtrester och gödsel från djurstallarna så menar han att det är bättre att plöja ner detta än att röta. Rötresterna har något mindre näringsinnehåll när de återgår i kretsloppet och vid nerplöjning av det orötade får man dessutom en bra luftning av jorden och mer organiskt liv.
På Hulta Norrgård har en helt annan energiproduktion kommit igång under året. En mycket stor solcellsanläggning har tagits i bruk och vi går ut för att se den imponerande anläggningen. Panelerna täcker 140 kvadratmeter av det perfekt södervända logtaket.
Börje redogör för all apparatur och speciellt mätarna som registrerar producerad och gårdsförbrukad och den energi som blir kvar att sälja på det allmänna elnätet. Kapaciteten på anläggningen är 20 kilowatt och eventuellt kanske något mer över tid.
En extra effekt och nytta av anläggningen har erhållits genom att suga den lite förvärmda luften genom en spalt mellan solpanelerna och taket till den hötorkanläggning som körs någon vecka på sommaren. Den kylning av solcellerna som erhålles ökar deras effekt något.
Börje och Björn är hittills mycket nöjda och att investeringskostnaden blev lägre än förväntat gör naturligt tillfredsställelsen ännu större.
Känner stolthet
När vi avrundar våra resonemang om alla möjligheter som gårdsförvaltning och naturbruk erbjuder, så erkänner Börje att han är stolt över att bo och verka på landsbygden. Uttalandet är lite kryddat. Nedlåtande ord om bönder sitter i från skol- och arbetsperioder i stadsmiljö.
Men så börjar tiden slita i oss alla. Vi tar farväl och far vidare. Börje och Björn ser vi, med långa kliv, skynda mot ladugården där korna väntar på kvällsmjölkningen.
Lantbruk i liten skala
Hos Marie och Ronnie Johansson i Hattsjöhult odlas det småskaligt sedan 1977. De berättar gärna om sina organisk-biolologiska odlingar och har ofta nyfikna på besök.
Vi lämnar stora vägen mellan Eksjö och Nässjö och väljer en mindre väg i riktning mot Grimstorp. Vi befinner oss på det småländska höglandet. Här är mycket skog av blandtyp, med vackra ekbackar (som vi får lära oss är naturliga, inte sådda av människohand) insprängda här och var bland prydliga små gårdar med kor, får, ankor och höns.
Vi ser en havreåker. Annars är det mest vallodlingar till husdjuren, som breder ut sig mellan skogspartierna. Landskapet är kuperat och vägen blir allt slingrigare. Plötsligt svänger vi runt en ladugård och är framme på gårdsplanen hos Marie och Ronnie Johansson i Hattsjöhult.
Betalning efter vikt
Bland diverse traktorer och andra lantbruksmaskiner ser vi en ridhäst komma ut ur stallet ledsagad av en person som erbjuder sig att söka upp Marie åt oss. Med dröjande steg öppnar vi grinden till trädgården framför bostadshuset och stiger in. Det är sen eftermiddag och solen belyser vackert de blommande prydnadsbuskarna vid sidan av huset. Marie är upptagen med beställningar. Då och då dyker det upp människor som vill plocka blommor eller skörda grönsaker på egen hand. Betalning sker efter vikt.
Till slut lyckas Marie slita sig ett slag för att berätta lite om Hattsjöhult medan vi går runt och beundrar de yppiga grönsakerna och blommorna som växer tillsammans i stora planteringar bakom huset.
- Sedan 1977 bedriver vi ett småskaligt lantbruk här. KRAV-gård blev vi 1995. Vi odlar grönsakerna enligt FOBO:s modell, det vill säga att vi använder ett organiskt biologiskt odlingssätt, där vi inte tillsätter någon form av konstgödsel.
Till blommorna använder de det de kallar "guldvatten", nämligen 10 procent urin och 90 procent vatten. Till växterna gröngödsling, som oftast är gräsklipp. Till pumpa och squash bygger de upp bäddar av halm och hästgödsel.
- Vi använder alltid täckodling, gör bara små hål i marken, där vi sticker ner plantan eller lägger en utsädespotatis, säger Marie och ser ut över sina odlingar, där det finns 37 sorters grönsaker och kryddväxter, som prunkar i olika land omgärdade av blommande buskar.
Elevpraktik
Kålgården är imponerande med sin kraftfulla grönkål liksom rödkål, vitkål, blomkål, broccoli, svartkål och flera andra ovanliga kålsorter, vackert inramade av majestätiska solrosor.
- Jag försöker hela tiden att tala om fördelarna med det organiskt-biologiska odlingssättet för våra kunder, fortsätter Marie.
På min fråga om hon har mer organiserade former av undervisning nämner Marie att den närbelägna Folkhögskolan och Naturbruksgymnasierna i trakten alltid skickar sina elever till Hattsjöhult för praktik. De har även haft många skolklasser från skolorna i Nässjö på besök.
På höstarna leder Marie kurser i mjölksyrning av grönsaker. För det finns det stort intresse i bygden. Hon är också ordförande i FOBO:s lokalavdelning.
Mjölk och skog
Medan Marie tar hand om fler besökare tittar vi in i växthuset, där kraftiga tomatplantor med mognande tomater intar en dominerande plats, men också paprika och rödpeppar frodas.
Ronnie, som varit upptagen med annat, förenar sig med oss en stund för att diskutera det andra ben som gården står på - nämligen mjölkkor och skogsbruk.
- Här i trakten är vi numera de enda mjölkbönderna som finns kvar, berättar Ronnie.
Vi har arton kor, som tillsammans ger 100 liter per dag och det är minimum för att Arla ska komma och hämta mjölken. Vi ger våra djur enbart foder från egna vallar, fortsätter han, så vår mjölk är ekologisk, men vi kan inte alltid ta ut det pris vi har rätt till, eftersom det produceras för mycket ekologisk mjölk i förhållande till efterfrågan.
Det är tungt och slitsamt att ha mjölkkor berättar Ronnie. Att anställa en avbytare är inte att tänka på. Det blir alldeles för dyrt.
Samtalet halkar sedan in på matpriser och det faktum att vi betalar allt mindre för maten i Sverige. Inte heller verkar vi vara beredda att betala lite mer för inhemska produkter av god kvalité.
På frågan om hur de ser på en framtid för gården, verkar både Marie och Ronnie bekymrade. Dottern skulle gärna vilja ta över, men är allergisk mot djurpäls och måste därför välja en annan inriktning på sitt liv.
- Det är klart att man gärna vill att någon ska ta över gården en dag, vem vet, kanske det löser sig på något sätt, säger Ronnie.
Marie följer oss till gårdsplanen, där några av hennes favoriter bland ankorna, guld- och diamantfasanerna, kycklingarna, hönorna och tupparna finns. Ömt tar hon upp ett par ungtuppar och balanserar dem elegant, en i vardera handen.
Solen sänker sig över den rika mångfald som präglar Hattsjöhult och det är dags för oss att ge oss av.
För mer information se www.hattsjohult.se