|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 42, 19 oktober 2012 "Ge bistånd till sociala skyddsnät" Sociala trygghetssystem som barnbidrag är inte passiviserande utan minskar arbetslösheten, enligt bland annat Svenska kyrkan och FAO. Det minskar också undernäring hos barn och ökar närvaron i skolan. Det svenska biståndet bör i större utsträckning fokuseras på att bekämpa fattigdom och hunger. I det avseendet är det synd att biståndsminister Gunilla Carlsson inte på allvar har insett hur avgörande de sociala trygghetssystemen är för många människors framtid, skriver Erik Lysén, internationell chef för Svenska kyrkan, på Svenska Dagbladets debattsida tisdagen 16 oktober. På måndag 15 oktober beslutade även rådsmötet för EU:s biståndsministrar att EU ska verka för ett ökat stöd av utvecklingen av sociala trygghetssystem. Barnbidrag och pensioner På senare år har över 860 miljoner människor i utvecklingsländer fått tillgång till olika typer av sociala trygghetssystem, som barnbidrag och ålderspension. Detta kallas den tysta revolutionen genom att det ger människor möjlighet att själva styra hur de vill tillgodose sina behov, i stället för mer trubbiga åtgärder som matsubventioner. Men det omfattar fortfarande bara 20 procent av världens befolkning. "Huvudansvaret för att utveckla och finansiera systemen vilar alltid hos landets regering. Samtidigt kan biståndsgivare spela en viktig roll genom att till exempel bidra till uppbyggnaden av folkbokföring och andra administrativa system," skriver Erik Lysén. "Pengar i handen" Svenska kyrkans avdelning för internationellt arbete gav förra året ut en rapport: Pengar i handen - sociala trygghetssystem som metod för att bekämpa fattigdom och hunger. De har också anordnat en rad seminarier med fokus på den här frågan under de senaste månaderna. Ärkebiskop Anders Wejryd skriver i förordet till rapporten att Sveriges tystnad är märklig med tanke på vårt lands egen historia. "De (sociala trygghetssystemen) är en del av det politiska system som hjälpte att lyfta den svenska befolkningen ur fattigdom och de är fortfarande en omistlig del av vårt välfärdssystem." Agneta Gunnarsson, som har skrivit rapporten, tar upp flera fall där projekt med små regelbundna utbetalningar till de fattigaste har gett mycket goda resultat, bland annat i Mexiko, Brasilien och Namibia. I motsats till vad många tror bidrar inte bidragen till passivitet utan tvärtom ger de människor handlingsutrymme. I Namibiaprojektet minskade arbetslösheten från 60 till 45 procent på två månader genom att människor exempelvis kunde starta en egen liten affärsverksamhet eller hade råd till bussresan in till staden för att söka jobb. Andra positiva effekter är att barnens närvaro i skolan ökar dramatiskt, att undernäringen minskar och att hälsan förbättras avsevärt, särskilt hos barn. Ny syn på bistånd Detta nya synsätt på bistånd går emot de senaste årens dominerande praxis, även inom Svenska kyrkan, med "hjälp till självhjälp". Denna praxis har varit nödvändig i många fall, skriver Agneta Gunnarsson, för att bryta synen på fattiga som passiva mottagare, men kanske har pendeln svängt för långt, menar hon: "Vi kan nu se att strategin för självhjälp har ett antal begränsningar." Bland annat når jordbruksprojekten sällan de allra fattigaste eftersom de inte ens har tillgång till mark. Inkomstbringande projekt riktar sig inte heller till barn eller gamla som saknar förmåga att arbeta. Joseph Hanlon, forskare i utvecklings- och biståndspolicy vid Open University, Milton Keynes i Storbritannien, påpekar i rapporten att det utmanar den rådande biståndsmodellen till utvecklingsländer på fyra sätt: För det första är människor fattiga för att de saknar pengar, inte för att de är oansvariga. För det andra är det bättre att ge pengar direkt till de fattiga istället för att ge till de rika, och hoppas att det ska sippra ner till de fattiga. För det tredje är det en liten efterfrågan, inte brist på produkter, som är det största problemet i fattiga länder och därför är det bra att stimulera fattiga människors konsumtion. Till sist menar han att staten har en central roll i att stimulera ekonomin. Minnas sin historia Joseph Hanlon tycker att Sverige borde minnas sin historia och stödja utvecklingen av sociala trygghetssystem i utvecklingsländer. Han tycker också att Sverige borde driva en global kampanj för barnbidrag och pensioner för alla människor. FN:s jordbruksorganisation, FAO, förespråkar numera också sociala trygghetssystem för att minska hungern bland fattiga. De påpekar i en rapport från i juni att sociala trygghetssystem bland annat kan förhindra återkommande fattigdom och inte ska ses som en belastning av staten. I stället är det bra för tillväxten. |