Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 39, 28 september 2012
Kärleksfull diskbänksrealism
Smålands mörker
Henrik Bromander
Galago
När jag svänger förbi Kafé 44 på Södermalm i Stockholm står där en yngling med hästsvans, stor ring i örat och en handrullad cigarett i handen. När han ser den tjocka boken i min ryggsäck då jag sträcker mig ned för att ta upp en packe program säger han: Åh, läser du den boken, värsta mästerverket!
Aha, det är en sådan bok, tänker jag, fast blir samtidigt lite brydd över att "Smålands" på omslaget är skrivet med de blixt-S som SS hade som symbol. Men även tre figurer täljda i Axel Robert Peterssons (Döderhultarn kallad, den småländske träsnidaren) stil och anda. Döder var ordet.
Handlingen utspelar sig som underförstått mitt i brännvins- och bandydeltat: Erik växer upp i Vetlanda, helt ointresserad av sport, skola och utbildning. En särling helt enkelt. Hans far är en alkoholiserad och bitter knegare, hans mor påtalar ofta hur mycket han kostar/t henne och hur oönskad han är/varit, endast hans kloka farfar Stig ger lite ljus i ett till synes kompakt mörker.
Erik måste bort och ut i "vida världen" så han flyttar till metropolen Nässjö (SS igen). Ungefär samtidigt som Erik upptäcker sin teckningsbegåvning så upptäcker han både sin homosexuella och fascistiska läggning. Men den italienska formen av fascism - kvasisocialistisk och korporativ; fasci betyder grupp, förbund - som har en del likheter med syndikalismen.
Han gör en volta på kåken fast inte för politisk verksamhet utan för att han ville skydda sin bästa kompis och platonska kärlek Annika från ett ex som inte kunnat ta separationen.Väl där inne kommer han i kontakt med Mehdi, den persiske björnen, den hårdföre kommunisten tillika X-teammedlemmen som förmodligen får honom på andra tankar än de fascistiska. Andra tankar som upptar honom är de suicidala.
Serieromanen är hela 600 sidor, snarast episk till sin karaktär, men spaciös och metalitterär: Han har inkluderat de första numrena av sitt fansin i sin helhet: lika lysande som lyckat. Stilen är enkel, nästan naivistisk och Bromandet låter oftast bilderna tala för sig själva. Till det inre är det Erik/Henriks egen vy; till det yttre en sensmoralisk berättelse om en ung mans vilsenhet nere i en trögtänkt och inskränkt svensk håla. Steget till en Mangs, Flink eller Breivik, som också nämns i texten, är inte särskilt långt.
Erik/Henrik skriver: "För att uttrycka mig enkelt är jag väldigt oroad över vart vi är på väg med vår värld och vår civilisation. Vi står redan med en fot ner i ett träsk som kommer sluka oss."
Efter problemen med socialen, familjen, jobben och dödslängtan flyttar han ut i skogen till en släktings stuga och återfinner där lugnet, och därmed sig själv, samt fadersrelationen.
I debutboken Hur vi ser på varandra visade Bromander på sin känsla att med små, naivistiska medel skildra smärta, längtan, mörker och melankoli. Vilket bekräftades i de följande serieböckerna Tidigt på morgonen och Allt jag rör vid försvinner.
Det handlar om social- eller till och med diskbänksrealism, men måhända allra mest att han är såtillvida storsint mot sina småländska byinvånare, sina huvudrollsinnehavare, att de förlänas en sorts komplexitet, och därför kärlek. Amor vincit omnia et nos cedamus amori - "Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken", sade en gång Vergilius.