|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 35, 31 augusti 2012 Trafikplanering utan hänsyn till klimatet H
östens trafikpolitiska proposition kommer troligen i mycket att utgå från Trafikverkets kapacitetsutredning. De 38 miljarder extra som föreslås där fram till 2021 för att klara en del flaskhalsar och åratal av eftersatt underhåll är en miniminivå som bara räcker till att återställa standarden (det glestrafikerade nätet får inget) men inte till att minska trängseln på spåren. Kapacitetsutredningen kunde inte föreslå så mycket extra när den transportpolitiska långtidsplanen 2010-2021 redan är tagen innebärande mer vägtrafik och ökade växthusgasutsläpp. Men den utblick utredningen gör till 2050 kunde innehållit något annat än en ohållbar trendframskrivning, när oljan håller på att sina och klimathotet är på väg att besannas. I stället siar utredningen om nära fördubbling av flygtrafiken till 2050, och att biltrafiken ökar med över två tredjedelar. När EU:s mål är att minska utsläppen av klimatgaser med 70 procent till 2050 går Kapacitetsutredningen åt motsatta hållet. Delrapporten med miljökonsekvensbeskrivning talar om back casting, att man börjar med miljömålen och sedan går bakåt för att se vad som behövs för att nå dit. Men utredningen gör inget försök till det. När EU:s ambition är att huvuddelen av persontransporterna över 30 mil ska ske med tåg, och man vill tredubbla höghastighetsnätet till 2030, skriver Kapacitetsutredningen att flyget ska binda samman Sverige och "ses som det primära transportsättet till Stockholm". När EU vill att hälften av godstransporterna över 30 mil ska ske med tåg eller sjöfart, då talar Kapacitetsutredningen om ännu större lastbilar. Vi kommer inte att få se det oförändrade oljepris och den stabila tillväxt om 2,2 procent om året till 2050, som utredningen baserar trafikprognosen på. Ekonomin kommer snarare att krisa och krympa. Klimatförändringar ger ökande torka, som kommer att ge dyrare mat. Sinande olja ger ökat pris, så fort det blir en konjunkturuppgång och efterfrågan ökar. Planering för framtiden kan inte göras utifrån Kapacitetsutredningens verklighetsfrånvända analyser. Klimathot och brist på fossila bränslen kräver överflyttning av trafik från väg till järnväg. Behovet av järnvägstransporter ökar även med en krympande ekonomi. Eldrift ger transporttrygghet. Priset kommer inte att stiga med brist. Energiförbrukningen minskar med en tredjedel. Sol, vind och vatten kan ge all el som behövs. Energin kommer att räcka i motsats till alternativa bränslen, och den konkurrerar inte om marken. Därför borde den transportpolitiska långtidsplanen göras om efter vad verkligheten kräver. Precis som i Frankrike bör anslagen till investeringar för väg överföras till järnväg. Då kunde 16 miljarder kronor om året investeras i järnväg för att få en nödvändig transportomläggning. Då är man halvvägs till den procent av BNP som Järnvägsfrämjandet och Jordens vänner anser behövligt. |