Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 35, 31 augusti 2012
Klimatsommar på Järvafältet
Klimatsommar anordnas av ett antal ideella organisationer. Hästa ligger på Järvafältet nordväst om Stockholm. Tunnelbanan går nästan ända fram.
ed omskrivelsen Where is the action? höll Klimatsommar i år till på Hästa gård på Järvafältet i Stockholm 16-19 augusti. Lägret anordnades av Jordens vänner, Klimataktion, Latinamerikagrupperna, Studiefrämjandet, Fältbiologerna och Färnebo folkhögskola och var startskottet för höstens aktiviteter på klimatområdet.
Förhoppningen att det skulle komma fler människor för att det ägde rum i rikets huvudstad kom något på skam. Som flest var där runt 80 personer, totalt cirka 150.
På öppningsdagen höll Emil Jensen, klimataktivisters egen favorit, en inledningskonsert; därefter separata seminarier: Ett behandlade det alltmer populära men urlakade begreppet "grön ekonomi". Utgångspunkten för samtalet var att det getts många olika betydelser och genomsyrade hela Rio+20-konferensen, åtminstone på papperet, men att stora delar av klimatrörelsen menar att grön ekonomi är lika med grönmålning.
Frågor som ställdes av moderatorn Lina Hjort, jurist och miljöaktivist, var bland annat hur grön den gröna ekonomin egentligen är, och om den nuvarande tillväxtekonomin är förenlig med att hejda klimatförändringarna och om inte, vilken sorts ekonomi som har möjlighet att göra det på ett rättvist och socialt hållbart sätt.
Ewa Larsson, samhällsvetare och ordförande för Gröna kvinnor, höll inte med om att den gröna ekonomin kidnappats av näringslivet i Rio, som det ofta framhålls från klimathåll, utan påpekade att hon var med om många givande och innovativa småmöten under konferensen. Belinda Hellberg, skribent på Supermiljöbloggen, menade även hon att näringslivet ofta ligger långt före politiken vad gäller gröna lösningar.
Maria Mutt, biträdande borgarrådssekreterare (MP), i panelen i egenskap av medlem i Klimataktion, gav en massa matnyttiga lästips i frågan. Mikael Malmaeus, miljöforskare och -aktivist, sade lätt blasfemiskt att produktion inte per automatik måste innebära pollution.
Fredagen vigdes åt Förbifarten i synnerhet och trafikfrågor i allmänhet. På förmiddagen hölls en frågestund med inbjudna experter. Frågeställningen löd: Trafiken står för en stor och ökande del av oljeförbrukning och koldioxidutsläpp. En stor del av denna består av att transportera oss själva till och från jobbet. Vad kan man göra åt det?
Björn Sylvén från Stockholms Spårvägar diskuterade kollektivtrafiklösningar och visade i exempel från Europa hur bilen ges allt mindre plats till förmån för flanörer, cyklister och spårvagnar.
Argumentet att handeln förlorar på begränsad bilframkomlighet är rent nonsens, menade Sylvén, alla rapporter visar på motsatsen.
Jan Wiklund, Jordens Vänner, presenterade klimatsmarta och hållbara stadsbyggnadslösningar där människan och inte maskinen sätts i fokus.
Lars Nilsson, miljöchef på Trafikverket, svarade bäst han kunde men kom mest hela tiden till korta. Bland annat fick han utstå mycket spe för propagandaskriften för Förbifarten som Stockholms samtliga hushåll fick i brevlådan i fjol, samt det faktum att Trafikkontoret inte gör något som helst för att minska bilismen och sporra människor att ta cykeln, tunnelbanan, bussen eller apostlahästarna, att man helt enkelt frånsagt sig ett moraliskt ansvar att försöka ändra resandemönster.
Senare på eftermiddagen for de flesta lägerdeltagarna till Vreten för att gratulera Trafikkontoret till att det faktiskt finns 28 miljarder (skönsiffran som Förbifarten beräknas kosta) att lägga på klimatsmarta åtgärder, inte fler vägar (för bilder från aktionen se MM 34).
Med på lägret och hjälpte till var även tio utländska volontärer. Sammanlagt var 15 nationaliteter representerade. Automat - anarkistiska matalkemister - stod för den uppskattade veganmaten som inte bara var näringsrik utan även kulinarisk. Kontrabuss levererade Maranatas gamla väckelsetält i vilket ej endast diskussioner och konserter hölls, utan även fungerade som sovsal.
På lördagsmorgonen skedde en mäktig manifestation på fältet: Pago är en andlig ceremoni där man tackar Pachamama - moder jord på det andinska språket quechua - och förnyar sina löften gentemot henne och ber om kraft i kampen för en annan värld. Pachamamas döttrar är en grupp latinamerikanska/indianska aktivister i Sverige. De delar en samhällsvision utifrån begreppet Sumak Kawsay: "gott liv"eller "leverne" på quechua, på spanska brukar det översättas med "buen vivir".
Till skillnad från det nyliberala paradigmet, där utveckling och välfärd likställs med ekonomisk tillväxt, handlar Sumak Kawsay om välfärd i en vidare bemärkelse. Uttrycket härstammar från andinska ursprungsfolks samhällsvision och har blivit något av en symbol för en alternativ utvecklingsmodell. Jan Carlsons död högtidlighölls också.
Tord Björk, Jordens vänner, lät sig väl smaka av den anarkistiska matalkemin.,
Hästa gård är värd ett eget stycke. Med medeltida anor går tunnelbanans blå linje i dag så gott som ända fram till gården. Butiken och caféet ligger i ett vackert 1700-tals hus med flera kakelugnar. Platsen Hästa, som härstammar från 1350-talet och betyder hässja (ställningen man torkar gräs på) har inget med hästar att göra, vilket man skulle kunna tro med tanke på de hästar, grisar och får som strövar omkring på de 185 hektaren. Gården drivs i mångt och mycket av ideella krafter.
Ett uppskattat panelsamtal var det där brasilianska Ivaneide Bandeira Cardozo från urfolket Suruí i Amazonas deltog. Hon fick mestadels besvara frågor om nord/syd-samarbetet och nords bristande ansvar i syd. Upptakten till samtalet var det som hölls i Göteborg i maj (se MM nr 21) och hade som utgångspunkt: Vad är framtiden för den globala och regionala klimatrörelsen, står den stilla eller har den bara nått ett vändpunkt?
Den yngre generationen representerades av Lotta Forssblad, nyvald talesperson för Klimataktion, som vill göra klimatfrågan het i samhällsdebatten, sätta press på politiker och inspirera ungdomar till handling. Och Johanna Laakso, svensk representant för det globala ungdomsinitiativet PowerShift, som menar att det sker saker men att det är svårt att nå ut i mediabruset.
Den äldre stammen utgjordes av Tord Björk, lärare och aktiv i Jordens vänner, som gick emot Larssons tidigare utsaga att grön ekonomi står för nya och innovativa lösningar. Han menade att det bara är ett sätt för företag och länder att tjäna än mer pengar. Medan Per Janse, journalist och folkbildare, som liksom Björk var engagerad i alternativkonferensen Stockholm-72, hävdade att allt inte är svart eller vitt, utan att det finns flera nyanser av grått också, att det finns företag som vill väl.
Avslutningsdagens tema var Från ord till handling. Flera parallella programpunkter handlade om hur klimatrörelsen går vidare efter misslyckandena i Köpenhamn, Cancún, Durban och Rio. Vad kan förväntas i framtiden? På vilka sätt kan samarbete ske med andra organisationer, civila rörelser och olika samhällssektorer? Hur bli bred, attraktiv och kraftfull nog att ha en betydande politisk effekt? Frågor det tåls att återkomma till. Slutligen var det dags att ta ner tält, packa ihop kök och säga adjö för denna gång, kanske den sista med tanke på det låga deltagarantalet.