Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 34, 24 augusti 2012

En politiker som ser människans sårbarhet

Eva Goës har varit en del av Miljöpartiet och den gröna rörelsen i 30 år - som språkrör, riksdags-, landstings- och kommunpolitiker och senast som ordförande i Green Forum. I somras gick hon i pension och blickar här tillbaka på karriären och funderar över var partiet befinner sig i dag.

Vi träffas på Miljöpartiets kongress i Umeå i slutet på maj och det är ungefär en månad kvar tills Eva Goës ska lämna sitt uppdrag i Green Forum, en insamlingsstiftelse som stödjer demokratiutveckling i grön anda. Det har varit krävande men fantastiska år berättar hon och nämner till exempel att 15 gröna partier i Afrika har blivit 30 stycken under hennes tid som ordförande.

Eva Goës på Miljöpartiets kongress i Umeå i våras. Hon gläds åt partiets framgångar men tycker att man måste vara tuffare. (Foto: Benita Eklund)

Green Forum bidrar med kunskap om till exempel mötesteknik och valprocesser men arbetet handlar också om att vägleda och stötta.

- Men låta dem komma med idéerna, betonar Eva Goës.

Stiftelsen ger också visst ekonomiskt stöd.

- Det kostar en del att komma ut i byarna för att samla in signaturer och att få partiet registrerat. Vi brukar samla in medel till detta, cirka 10 000 kronor per land. Själva projekten har en budget på 70 000-380 000 kronor per land.

Tidigare i år höll Global Greens, ett globalt nätverk av gröna partier, sin tredje kongress i Dakar i Senegal. Green Forum var den största sponsorn med cirka en miljon kronor och förarbetet var omfattande. In i det sista var det dessutom oklart om kongressen skulle kunna genomföras eftersom risken för kravaller var stor inför det stundande presidentvalet. Men allt gick lugnt till och den senegalesiske miljöpartisten Haïdar El Ali blev därtill miljöminister. Global Greens kongress blev en framgång tycker Eva Goës och hon själv hyllades med ett ledarskapspris från de afrikanska gröna.

Missar det globala

Det finns mycket att lära genom globalt samarbete, menar Eva Goës, och säger att många går med i Miljöpartiet just på grund av ett globalt engagemang och insikten att miljöproblemen inte stannar vid nationsgränsen. Hon tycker att Miljöpartiet numer begränsar sig för mycket till Sverige.

- Det finns ett stort behov av att partiet som sådant, partistyrelse och riksdagsledamöter får mer input från andra kontinenter. Förr bjöds till exempel många internationella gäster in till kongresserna, och de fick komma upp på scenen och tala. Nu hänvisas de oftast till seminarierna.

På det stora hela är hon nöjd med Miljöpartiets utveckling och gläds åt att det växt sig stort. Som starkt engagerad i kvinnofrågor är hon också glad över partiets många kvinnoröster och hon tycker att partiet är jämställt.

- Vi är så många, kanske skapar det ett sådant tryck att inflytande inte går att undvika. På lokal nivå är det till och med svårt att få fram varvade listor, eftersom två tredjedelar är kvinnor.

Hon understryker språkrörens betydelse för partiets utveckling och tycker att det är för tidigt att se åt vilket håll Åsa Romson och Gustav Fridolin kommer att dra partiet.

- När jag lyssnar på deras tal så tycker jag att de är perfekta men jag har också en känsla av att man är väldigt pragmatisk. Jag tycker att man ska vara tuffare och skydda det gröna varumärket. Detta vill alla ha just nu och det missbrukas.

Hon tycker att Miljöpartiet ska lyfta de gröna grundbultarna i partiprogrammet och vara tydligare med att det krävs drastiska förändringar. Därtill borde partiet internutbilda mer och uppmuntra till ideologisk debatt och systemkritik.

- Vi kan inte vara för tama, för då är vi som ett centerparti.

Sviker om kärnkraften

Det finns en fråga där Eva Goës tycker att partiet sviker - kärnkraften.

- Nu talas det om avveckling först till 2030! Kärnkraften borde vi redan ha avvecklat, vi har ju sagt 2010. Så säger de att kärnkraftverken håller men de blir skörare för varje dag som går. Nej, där borde man vara mycket snabbare: Bort med dem! Det ska överhuvudtaget inte talas om något annat.

Det var kärnkraftsfrågan som en gång förde henne in i politiken.

- Jag gick med mina ungar och knackade dörr och sa; "tro inte på de som säger att kärnkraften är ungefär lika farlig som att röka två cigaretter per dag". Det var den typen av propaganda som spreds och det var sådant folk trodde på i omröstningen.

Hon skulle aldrig bli politiker, det hade hon sagt, men barnen gjorde att allt kom så nära.

- Är det verkligen den här världen som jag vill att de ska växa upp i?

Med nybörjarens tvivel om sin egen förmåga ställde hon sig långt ner på en landstingslista i valet 1982. När valdagen närmade sig hade självförtroendet vuxit och hon satt hela dagarna med sin nyfödde dotter Anna i famnen och pratade politik.

- Det fanns inom mig. Då kände jag, jag kan det här, varför ska inte jag våga bli politiker?

Valet gick bra. Miljöpartiet fick två mandat och de äldre männen i Härnösand såg Eva Goës potential och hon fick en plats i kommunstyrelsen.

Det finns många som aldrig vågar ta steget, menar hon, och under hela sin karriär har Eva Goës arbetat aktivt för att inspirera andra, särskilt kvinnor, att våga. Själv ser hon det som sin allra viktigaste insats i partiet.

Många starka åsikter

När Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988, som första nya parti på 70 år, var Eva Goës språkrör, och under flera år var hon en framträdande person i rikspolitiken. Det var inte en enkel väg att vandra och många starka åsikter har uttryckts om henne under åren. Språkrörskollegan Birger Schlaug har kallat henne "den spontana urkraften" och han tyckte att samarbetet dem emellan var så svårt att han annonserade om att avgå som språkrör om Eva Goës också blev omvald (ett hot som han sedan inte förverkligade).

Hon själv minns det som om hon hölls tillbaka. Inte av Birger Schlaug själv men av det utskott som hanterade rollfördelningen.

- "Han går genom rutan", sa de, och så skulle han känna sig trampad på tårna. Jag gav mig alltid. Jag tyckte att det var viktigt att partiet gick framåt.

Per Gahrton skriver i sin bok Mina 30 år med Miljöpartiet att Eva Goës är massmedial men på samma gång svår för medierna att förstå, eftersom hon avviker från traditionella mallar. Hon intygar att det blev en del besvärliga situationer med pressen och berättar om en intervju som klipptes så att det lät som om hon sagt att tolv kärnkraftsreaktorer skulle gå "galant" att avveckla, när hon egentligen uttalat sig om två.

- De har försökt att förlöjliga mig, det har hänt så många gånger.

Ett mönster som också tog sig in på partiets egna kongresser där det spreds rykten om att hon inget begrep om biologi, att de inte skulle välja henne.

- De försökte banka ner mig men jag är som rågen, jag bara reser mig. Jag tänker alltid; du har också fötts ur en moders sköte, du är inte mer värd än jag. Jag vet att de riktiga kunskapsbärarna är de som har levt i verkligheten, som till exempel har odlat och följt odlingen och vet vad det innebär.

Styrkan kommer från hennes uppväxt tror hon, med mor och mormor i Nordnorge där de levde med naturen och ett litet jordbruk. Mormodern blev ensam med fyra döttrar när hon var trettio och hennes mamma blev också änka med fem barn.

- Jag har sett starka kvinnor och att de klarar det. Jag vet hur man kan överleva.

Fokus på praktiken

Eva Goës är lärare i botten och hon ger gärna teoretiska ramar till sina argument. Hon berättar till exempel om energins olika kvaliteter för att tydliggöra kärnkraftens alla brister, hur energi spills och hur spillvärmen sedan orsakar skador i naturen. Men hennes främsta fokus är det verkliga livet, hur vår kunskap kan omsättas i en bättre praktik. Och att själv leva som hon lär. Hon har till exempel en kretsloppsodling på hemmaplan och är vegetarian. Med sin man Stefan har hon också hela tiden haft ett delat ansvar för barnen. När de gifte sig 1976 hade Eva Goës fyra barn, de fick sedan två barn tillsammans.

Det hör fortfarande till ovanligheterna att en kvinna med så många barn också kan göra karriär.

- Stefan har haft så starkt självförtroende att han klarat den här situationen. Han ville också själv vara hemma med barnen.

Men det är många som haft åsikter om hennes moderskap.

- Jag har alltid fått höra: hur tar du hand om dina barn? Men barn mår bra av att föräldrar gör något åt det som är snett och inte bara sitter och gnäller.

Att snabbt gå från tanke till handling är enkelt för Eva Goës och hon tror att det, förutom god sömn, är en nyckel till hur kraft och livsglädje kan hållas vid liv, trots att det ser ut som det gör i världen. Att alltid försöka, och att inte skjuta upp saker.

Den sårbara människan

- Vi tror att vi har en beredskap men det har vi inte. Vi kan aldrig skydda oss helt, för det finns alltid något som heter den mänskliga faktorn. Jag återkommer hela tiden till hoten och det sårbara.

En lugnare tillvaro

Nu ser hon fram emot en lugn höst då hon bland annat ska umgås med sin dotter och det senaste barnbarnet, fött i mars. Men hon släpper förstås inte Miljöpartiet helt.

- Jag vill fortsätta peppa nya medlemmar och få i gång dem. Internt vill jag gärna bidra med det globala-lokala perspektivet.

Några formella uppdrag väntar också; som ersättare i Europeiska Gröna Partiet och i Global Greens koordinationsgrupp. Hon är också vice ordförande i Hemab, Härnösands energi och miljö, och Eva Goës uppskattar att få jobba konkret med energifrågan. Hon hoppas på biogasens genombrott men betonar att livsstilsförändringar måste till, vilka energislag vi än satsar på.

- Vi kan inte fortsätta forsla saker över hela jorden, det kommer inte att finnas energi till det.

Mat och försörjning måste finnas på nära håll, menar Eva Goës, men tillägger att det kanske mest centrala för ett fungerande samhälle är ett energisystem där människor har inflytande.

- Den som har makten över energin har det också över ekonomin. Jag har sagt det sedan 80-talet och anser det än i dag; får du en decentraliserad energiförsörjning och har makten över den, med till exempel vind- och solandelar, då är det ingen utifrån som kan störa. Då har du också makt över din egen ekonomi.

Benita Eklund

Share