Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 30, 27 juli 2012
Kraften i omställningsarbetet kommer underifrån
I Rio samlades världens länder i juni för att inom FN:s mandat och utifrån en princip att alla ska vara med, gemensamt anta program för agerande, ett "golv" att ta avstamp ifrån. Ewa Larsson var med och berättar här om konferensen Rio+20 och vad den kan föra med sig framöver.
"Golvets" konstruktion bygger nu på att det lands företrädare som vill ha minsta möjliga regleringar av miljö och minsta möjliga hänsyn till alla människors välbefinnande får bestämma. Alla är nu med.
Fokus ska ligga på det arbete som kommer underifrån, sa Ban Ki-Moon när han talade vid konferensen Rio+20. (Foto: Ewa Larsson)
Troligtvis är detta sista gången en sådan här sammankomst blir av. Kritiken är hård internt inom FN att låta dem som vill minsta möjliga förändring bestämma. FN måste ta tillbaka sin roll som ledare och låta de som är i framkanten agera förebilder. Jag kan tänka mig att regionalt splittra upp nästa uppföljning av Rio. Att Europa om fem år träffas för sig och mäter vem som kommit längst, Syd- och Nordamerika för sig, Asien för sig etcetera. För att om tio år mötas och utkora "bäst i klassen".
Världen är enig
Mexico citys borgmästare ville till exempel utmana i energieffektivisering på en av huvudkonferensens alla regionträffar. Oljeländer som Saudiarabien och Venezuela är nu med och har skrivit under, då blir det som det blir. Världen är enig om ord, och fossilbränslen anses fortfarande okej att skattesubventionera. Den som inte hade klimatångest innan bör rimligen få det nu.
På hemsidan för Rio+20 finns redogörelser för hur olika länder nationellt arbetar för hållbar utveckling. Ur ett europeiskt perspektiv kan noteras att Tyskland har väldigt många politiskt beslutade förändringar. Sverige har två varav den ena är sedan 1993 då vi bestämde oss för att stödja hållbar design, den andra är att reducera utsläppen av koldioxid. Vi som bor i Stockholmsregionen funderar på hur S och M tror sig kunna gör det med ny motorväg, en "förbifart". I Rio planeras en ny kollektiv spårburen linje i luften att vara klar till dess de ska inviga OS, men de har stora problem med demokratin.
Otyglade marknadskrafter
FN:s huvudportal garanterar alla människors lika rätt och att hon är född fri. Men FN har ingen rätt att ta över länders administration från okunniga, korrumperade och despotiska politiker. I den gröna ekonomin ska nu underkastelsen från otyglade marknadskrafter brytas.
En spelplan som använts i flera hundra år och som grundats på en nationalekonomisk konstruktion utan verklighetsförankring ska nu bytas ut mot något som ännu ej existerar annat än i samtal. Kraften i det pågående omställningsarbetet kommer underifrån, där ska också fokus ligga, betonade Ban Ki-Moon i sitt avslutande anförande och många regionala företrädare nickade instämmande.
Rätten till kroppen
Kvinnor från olika internationella rörelser har arbetat hårt både före och under konferensen för att få in skrivningar om sexuell och reproduktiv hälsa. En grundförutsättning för att kvinnor ska kunna delta rättvist är att de får bestämma över sin egen kropp. Forskning visar att när kvinnor bestämmer så väljer de att generellt föda två barn. Då får de också tid att utbilda sig och kan ha ett eget avlönat arbete.
Jag har aldrig trott att en sådan ny skrivning skulle accepteras i detta dokument. Faktum är att Vatikanstaten tillsammans med flera religiöst fundamentalistiska länder (som råkar ha olja och som vi säljer vapen till) varje år på Kvinnokommissionens möte i New York försöker riva upp dokumentet Platform for Action från 1995, som ger kvinnor rätt till självbestämmande. Att de då skulle gå med på att skriva in rättigheten i ett nytt dokument är en absurd tanke. I ett avslutningsanförande utgöt Hillary Clinton ilska över att skrivningen ej kom med. Men hon sa inget om den fundamentalistiska kristna högern i USA som i vissa delstater registrerar och trakasserar läkare som utför abort.
Stor frustration
Golvet är lagt men frustrationen är stor, Rio+20 blev inte den förlösande kraften som många hoppats på för en reglerad global hållbar utveckling. Under pågående förhandlingar stod att läsa på ledarplats i DN: "Världens ledare har viktigare saker för sig än att hålla på med miljö, till exempel tillväxt för att få igång ekonomierna."
En typiskt gammelunken neoklassisk kommentar som får de flesta läsare att skaka på huvudet men som ligger i linje med vad DN står för i dag. President Obama kritiserades för att han inte var på plats i Rio men alla de politiska ledare, alla NGO:s, alla företag, alla tjänsteanställda som var där, de fyllde dagarna med goda exempel på omställning, hur social rättvisa kan uppnås, hur grön ekonomi blir både socialt och ekologiskt hållbar. Jag som var på plats har nya kunskaper, nätverk och erfarenheter med tillbaka hem. Och idéer om hur vi lokalt och nationellt kan öka takten i omställningsarbetet och minska klyftorna i samhället.
Bortom nationalprodukten
England införde en lagstiftning Climate Change Act 2008 för att stärka det långsiktiga arbetet med att minska växthusgaser. Det hjälper politiker att vara tydliga gentemot enskilda och näringsliv. I Bhutan läggs grunden för en filosofi om bruttonationallycka och tankegångarna är efterfrågade världen över. Inom ramen för Platform for Action arbetas nu även fram mätbara mål för kvinnors deltagande i miljöomställningsarbetet.
I Riodeklarationen definieras grön ekonomi som att "hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning utgör gräns för hur utveckling av naturresurser ska fortsätta". Resurseffektivisering ska öka och avfall ska minska. Nytt är att "Grön ekonomi ska relatera till internationella mål, ska in i nationell lagstiftning och inkludera hållbarhet och ge social rättvisa". Välbefinnande och hållbart arbete ska vara vägledande.
Nationell lagstiftning ska utgå från 3R, "Reduce, Reuse and Recycle" (minska, återanvänd och återvinn). Ekonomisk tillväxt ska i synnerhet inkludera jobb för kvinnor, ungdomar och fattiga. I dokumentet slås fast att demokrati ska respekteras och att hälsa ska lyftas fram. En grupp med företrädare från sex världsdelar ska tillsättas för att definiera hur fossilbränslen ska kunna sluta subventioneras. Användning av kemikalier ska minska och FN:s organ för internationell kemikaliehantering (SAICM) ska stärkas ekonomiskt.
NGO:s och civilsamhällets ställning ska stärkas och fler kontaktytor öppnas. Kvinnor lyfts fram som medspelare och små jordbruk och ekologisk odling benämns som framgångsfaktorer att utveckla vidare.
Det är alltså på den nationella nivån lagstiftning och skatter ska användas för att gynna och stärka denna omställning. En omställning som pågår parallellt med skogsskövling och kemikalieanvändning. Och det är inte pengar för omställning som saknas i världen, det är hur de fördelas och den demokratiska makten över dem.
Grönt och jämställt
Ekologiska Ekonomers Internationella sammankomst, ISEE, pågick i fyra dagar före själva toppmötet. Där träffades över sexhundra av världens mest kunniga ekonomer, socionomer och samhällsvetare inom universitetsvärlden. Sunita Narain, Nicholas Stern, Herman Daly, Pavan Sukhdev fanns med liksom Ellinor Oström och Hazel Hendersons tankekonstruktioner.
I Rios botaniska trädgård finns världens enda urbana regnskog och i staden planeras för ny kollektiv spårburen linje i luften. (Foto: Ewa Larsson)
Här inkluderades hur miljöförstörelse och social utslagning kan hejdas genom att tillmätas värden i alla produktionsled och göra grön ekonomi till en jämställd och hållbar ekonomi. Här diskuterades livligt och neoklassisk verklighetsfrånvänd politisk nationalekonomi stod inte högt i kurs. Traditionellt BNP utvecklades av en del och byttes helt ut av andra. I samtalen gavs mervärdesbegreppet nya värden som lycka, välbefinnande och trygghet. Gemensamt fanns en oro för universitetens frihet i det att samarbetet med näringslivet ökar överallt.
Bina Agarwal, president för ISEE, rektor och professor för institutet för ekonomisk tillväxt i Delhi, lyfte vid flera tillfällen fram människors kunskap i lokala samhällen och dess avgörande betydelse för framgångsrik demokratisk fördelning och omställning. Just genusaspekter på den politiska ekonomin och maktförhållanden för produktion av mat utgör utgångspunkt i hennes avhandling om "Gender and Green Governance" där Ellinor Ostrom varit en nära samarbetspartner. Ellinors hastiga bortgång under senvåren hedrades med en tyst minut. Den holistiska, den hela, ekonomin dominerade alla samtal och framföranden och jag uppfattade det som att dessa konferensmedverkande har lagt tunnelseendet bakom sig. De befinner sig inte på "golvet" utan på "nionde våningen". Men dagens pionjärer inom ekologisk matproduktion, förnyelsebar energi, demokratisk hushållning med vatten och kollektiv infrastruktur befinner sig på olika våningsplan. Därför behövs universiteten mer än någonsin ute i samhället som aktiv partner i samhällsbygget.
Omsorg om huset
Min uppgift och insats var att i rundabordssamtal föra tillbaka ekonomin till omsorgen om huset, eco logi, ge pengar reella värden och gemensamt ta tillbaka makten över dem. Dr. Sabine O?Hara, rektor för Högskolan för Jordbruk, Urban utveckling och Miljö i Washington, lyfte fram nödvändigheten av folkbildning så att alla kan komma med i det nya demokratiska bygget och ges redskap till andra mervärden än en ännu större hamburgare.
Hennes högskola vrider nu tillbaka fokus till människan och hon ställde den retoriska frågan "vem har bestämt att det ska vara just pengar som är värdet i tillväxten?". Detta öppnade för fördjupade samtal om hur vi kan ta tillbaka makten över det som ska växa till. Att pengar i sig inte är problemet utan vad de gör. Här föll det sig naturligt för mig att berätta om den pågående utvecklingen med fria och folkägda banker och hur makten över pensionssystem kan återtas. En ekonomiprofessor från Aten blev så engagerad att hon reste sig och gestikulerade vilt i sitt inlägg.
Grundbulten i mitt rundabordssamtal var densamma som i det samtal Gröna kvinnor bjöd in till på Sthlm+40-mötet i april, där jag bjöd in Miriam Kennet, grundare av Green Economic Institute i Oxford och Annika Laurén, vd för Ekobanken för samtal med globalt tillresta gäster, nämligen; kvinnor är nyckeln i pågående omställning. Kvinnor ska med på lika villkor i alla beslut som rör vår gemensamma framtid. Kvinnor bär erfarenheter, kunskaper och insikter som patriarkatets enögdhet och dominans inte räknar med. Och det är tillsammans som vi ställer om.
Värdera välfärd
Mitt senaste barnbarn, "fifiluren", har ännu ej upptäckt hur nödvändigt det är med golv, han har inte landat där än. Men Vilda hon hoppar, dansar och leker på golvet, uppskattar det verkligen. Du och jag behöver lära oss att hållbart definiera och värdera välfärd och lycka så att kommande generationer kan vara stolta över oss. Hindren för framtiden och för våra visioner finns i våra egna tankekonstruktioner. Jag talar inte om uppoffringar, jag talar om glädjen att leva och lära hållbart och arbeta solidariskt.
De goda exemplens tid är här och omställning pågår, så småningom kommer säkert också politiken i kapp.
Läs mer på www.uncsd12.org och slutdokumentet i dess helhet på rio20.un.org/sites/rio20.un.org/files/a-conf.216l-1_english.pdf
Ewa Larssons rapport om grön feministisk ekonomi finns på svenska, engelska och spanska på: www.gronakvinnor.se