|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 30, 27 juli 2012 Sjöfåglar minskar Det är inte bara måsar och trutar som minskar i stora antal i Östersjön, även musselätande änder är drabbade. Forskarna söker efter en orsak men problemet verkar vara mångsidigt. Det finns dock åtgärder som kan sättas in redan nu. Bestånden av flera musselätande fågelarter minskar kraftigt i Östersjön. Det handlar om välbekanta arter som ejder, alfågel, sjöorre och svärta som i genomsnitt minskade med 60 procent från början på 1990-talet och fram till 2007-2009. För svärta och alfågel har minskningen gått så snabbt att de globalt sett nu klassas som hotade. Det skriver professor Kjell Larsson på avdelningen för biologi, Högskolan på Gotland, i senaste numret av Havsutsikt. Han skriver att sjöfåglarna i Östersjön kan delas in i tre olika grupper utifrån vad de äter. De som äter växter på grunt vatten och de som lever på fisk är förhållandevis stabila eller ökar i antal medan många av de arter som dyker efter musslor och andra bottendjur nu alltså minskar. Forskarna försöker hitta orsaken till denna minskning men än så länge verkar det vara flera olika faktorer som spelar in. Näringsfattiga musslor Under vintern och våren är fåglar som ejder och alfågel stora konsumenter av musslor som de dyker efter på musselbankar långt ute till havs. De sväljer musslorna hela och krossar skalen i magen för att komma åt näringen. Det gör att de måste äta motsvarande sin egen vikt i musslor varje dag för att få i sig tillräckligt med mat. Kjell Larsson skriver att om musslorna av någon anledning skulle innehålla mindre näring, så är det svårt för fåglarna att väga upp detta genom att äta mer, deras matsmältning klarar inte av mer skal. Musslorna påverkas i sin tur av vattnets temperatur och innehållet av näring i de växtplankton som de äter. "Det finns därför all anledning att anta att musselätande fåglars förmåga att under vinter och vår bygga upp sina närings- och fettreserver inför äggläggningen och ruvning kan påverkas av de storskaliga förändringar vi nu ser i Östersjöns ekosystem." skriver Kjell Larsson. Direkta åtgärder Det som tyder på att det finns fler orsaker är att framgången för ejderns häckning under samma år varierar mellan olika platser och att honorna hos ejdern har drabbats hårdare än hanarna. Forskarna tror att havsörnens återhämtning kan förklara en viss del eftersom de gärna tar ruvande ejderhonor. Även sjukdomar kan lokalt ha stor betydelse och det pågår studier om brist på vitaminet tiamin kan ligga bakom. För alfågeln som häckar på den ryska tundran kan klimatförändringar i Arktis ha betydelse och Kjell Larsson skriver att även andra mänskliga aktiviteter med säkerhet har betydande effekter på fåglarna, till exempel de många små oljeutsläpp som sker i stort sett varje dag längs de stora fartygslederna. Tusentals ejdrar och alfåglar drunknar också i fisknät i södra Östersjön. Han ger flera exempel på direkta åtgärder som kan bidra till att bryta den dramatiska nedgången bland de mussel-ätande änderna. Bland annat att flytta fartygsrutter bort från Östersjöns viktigaste övervintringsområden, förbjuda jakt på honfåglar och att minska nätfisket vintertid. "Stor försiktighet bör dessutom iakttas vid eventuella exploateringar av Östersjöns utsjöbankar" skriver han. En mycket stor del av Europas alfågelbestånd finns under vintrarna inom de områden som forskarna studerar. |