|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 28, 13 juli 2012 Marockanska tomater från ockuperad mark Ett seminarium tog upp en ny rapport som visar att Marocko bedriver storskalig tomatproduktion i det ockuperade Västsaharaområdet. Trots det slöt EU nyligen ett jordbruksavtal med Marocko. Tidigare i år godkände EU-parlamentet ett avtal om frihandel med Marocko som innebär tullfrihet och ökade kvoter för tomater och andra grönsaker, citrusfrukter och fiskprodukter. EU är en stor importör av tomater från Marocko, i Sverige finns de i handeln främst på vintern. Högst kvalitet till bäst pris Ingmar Kroon, Axfoods presschef, säger att Willys och Hemköp år 2010 slutade ta in frukt märkta Marocko, men som i själva verket kom från det ockuperade området. Axfood slöt efter det ett avtal med sin leverantör Azura som tvingar dem att uppge från vilka plantage tomaterna kommer. - Så länge vi handlar med dem vet vi att det inte kommer från Västsahara, säger han. Men företagen Azura och Idyl är två koncerner som organisationen Västsaharaaktionen pekat ut med odlingar i det ockuperade området. Enligt Ingmar Kroon kommer inte deras varor därifrån och han tycker att politikerna ska sätta press på fler företag att inte handla med Västsahara. - Vissa säsonger har Västsahara den högsta kvaliteten till bäst pris. Då kostar det att köpa någon annanstans ifrån. Nötkött, fisk och vissa andra livsmedel som honung, frukt och olivolja ska alltid märkas med ursprung. Han har kontaktat EU-parlamentet för att ta reda på hur ursprungsmärkning i detta fall ska göras men uppger att svaret blev ungefär: "Det finns ingen stat som heter Västsahara så det får heta Marocko". Inom EU anses inte Västsahara en stat och kan därmed inte vara en varas ursprungsland. Han säger till panelens politiker: - Fatta ett tydligt beslut om hur vi ska göra i Sverige. Vi måste inte alltid följa EU. EU befäster ockupationen Först ut i debatten är Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt, som tar starkt avstånd från det avtal som EU slutit med Marocko, vilket tillåter större volymer av import från Marocko. - För varje avtalsbeslut som ger Marocko en gynnad status så befäster man ockupationen och ger Marocko ett budskap att EU inte kommer att sätta hårt mot hårt, varken politiskt eller ekonomiskt, och inte heller använda den makt som vi har för att tvinga fram en politisk lösning på konflikten, säger han. Linda Nordlund, från Liberala Ungdomsförbundet, säger att frihandelsavtalen kan användas för att påverka Marocko. - Frihandel ökar välståndet och gör att människor kan lyfta sig ur fattigdom. Genom att vara en viktig handelspartner ger vi Marocko skäl att lyssna på oss. Vi tycker att EU ska följa det amerikanska exemplet och i de fördjupande avtalen skriva in att det som är från Västsahara ska ha en märkning och det från Marocko en annan. Och med varor från Marocko kan vi ha ett frihandelsavtal. En man i publiken ställer henne en följdfråga: Om det är så viktigt med handel med Marocko, varför inte använda den makten och säga: Upphör ni inte med ockupationen måste vi riva det här avtalet? - Det är genom att få in de här klausulerna som vi får större chans att påverka. Att bojkotta deras varor leder till att vi förvärrar fattigdom i ett land med utbredd arbetslöshet. Genom att koppla till de här avtalen har man forum där de följs upp och där Marocko måste redovisa mänskliga rättighetssituationen, svarar Linda Nordlund. "Grönt ljus för Marocko" Aliyen Kentaoui från befrielserörelsen Polisario ber europeiska länder att inte handla med Marocko på bekostnad av Västsahara. - Marocko ser avtalen på fisk, fosfat och jordbruk som att EU ger dem grönt ljus att fortsätta ockupationen, säger han. Polisario har under 20 år arbetat för en fredlig lösning med hjälp av FN, berättar han, men svårigheterna ökar. Färre västsaharier får arbeten i de franska och marockanska koncernerna, många tvingas till en tillvaro i flyktingläger. Om EU inte står upp för västsahariernas rättigheter säger han att ockupationen inte kommer att ta slut. - Vi ber bara om möjligheten att i ett demokratiskt val få välja vårt styre, säger han. VästSAHARA
Källa: Tidskriften Västsahara |