|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 27, 6 juli 2012 Hela Sverige ska leva D
et ekonomiska system vi lever med i dag (den så kallade marknaden), inklusive skattesystemet, är skapat för att tjäna storskalighet och koncentration. Många tycks tro att det systemet är en naturlag, trots att det är skapat av politiker som sitter fast i sin tids föreställningar och inlärda vanor. I nuläget är det svårt att se att det finns någon som har djärvheten att försöka rubba på dessa cirklar. Och därmed är landsbygden körd - åtminstone för vanligt folk. Professor Jared Diamond har i sin bok Civilisationernas uppgång och fall bland annat beskrivit hur staten Montanas landsbygd avfolkats, men tidvis återbefolkas av stadsbor nerlusade med pengar förtjänade på annat än arbete. Dessa har köpt upp stora landområden i avfolkningsområdena i delstaten och byggt superflotta rekreations- och jaktanläggningar. Anlagt egna flygfält så de kan flyga ut till sina lantställen i eget jetplan eller helikopter. Allt som konsumeras på platsen tas också med från stan. Det lanthandeln (i den mån den fanns kvar) hade att erbjuda dög inte för så högstandardkrävande människor. Även all personal tas med från stan. Man anlitar över huvud taget inte lokalbefolkningen, vars utväg blir att flytta till stan. Och de nya landlorderna störs inte av några besvärliga lägre klasser på landsbygden. Om man nu verkligen vill verka för en levande landsbygd och att "Hela Sverige ska leva", vilket facit hittills ger all anledning att betvivla, så måste det till helt nya grepp. Ta till exempel kommunalskatten. Allt färre människor i arbetsför ålder måste betala en undan för undan allt högre kommunalskatt för att klara behoven för framför allt en allt större andel äldre, men även för barn och skola - "vård skola och omsorg". Det blir en nedåtgående spiral som snurrar allt fortare i takt med att folk flyttar från landsbygden. Borde inte beskattningen ske på annat sätt och sedan fördelas per capita eller något liknande? En god början i väntan på än mer radikala förändringar vore ett grundavdrag värt namnet. På landsbygden, särskilt glesbygden, finns inte lika många möjligheter att tjäna stora pengar, och pendlingsavstånden är ofta för stora för ytterligare ett jobb i stan. Bättre då att flytta dit. Och lanthandlaren har små möjligheter till konkurrenskraftiga inköpspriser för varorna i butiken. Varför skattar man ihjäl honom på de små marginaler som hen försöker överleva på? Låt lanthandlaren och alla andra småföretagare få behålla åtminstone förtjänster under EU:s fattigdomsgräns, utan beskattning. Ta de resurser, till exempel vattenkraften, som hämtas från landsbygden, som till skillnad från hur man gör i Norge inte beskattas alls på platsen där de genereras i Sverige. Här nöjer man sig med att beskatta lönerna från den arbetskraft, som i allt mindre antal håller ett öga på kraftverket, bryter malmen i gruvan, fäller skogen i sin skördare och så vidare. I Norge hör landsbygdskommuner med naturtillgångar till de rikaste i landet. I Sverige är det precis tvärtom. Kolonialt tänkande som vi förfasar oss över när det sker i Afrika (eller som tidigare i Indien), men inte förstår att det är samma mönster som tillämpas inom landet. "I Norrland hava vi ett Indien inom våra gränser blott vi förstå att bruka det", sade redan Axel Oxenstierna. Och i dag förstår makten inte bara att bruka kolonins (landsbygdens) resurser utan till och med att missbruka dessa till gynnande av sig själva och en liten elit. |