|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 25, 21 juni 2012 Ekonomi: Västerlandets "heliga ko" D
et var något av ett väckelsemöte över den fyrtiofemårige, nordamerikanske författaren, debattören och talaren Charles Eisensteins 50-minutersseminarium om västerlandets "heliga ko": Ekonomin! Arrangörerna, nätverket Lodyn, tvangs byta lokal på grund av stort publiktryck och lilla salen i Filadelfiakyrkan i Stockholm blev snabbt fullsatt. Så vad är det som lockar så med Eisenstein? Är han unik i så mån att han som nordamerikan går emot börs- och aktietänkandet, idén om dollarns hegemoni och människors konsumtionslust? Eller är det för att han förespråkar ett gammalt traditionellt och alternativt synsätt i stället för att ständigt glo in i sin smartphone? Eller helt enkelt för att Occupy Wall Street-rörelsen lyft fram honom som en föregångare? I boken Sacred Economics: Money, Gift, and Society in the Age of Transition (2011) spårar han pengarnas historia från forntidens penninglösa samhällen till dagens kapitalistiska. Eisenstein menar att pengarna bidragit till att skapa utanförskap, konkurrens och brist; förstört samhällen och krävt oändlig tillväxt i sitt kölvatten; och förespråkar en återgång till gårdagens gåvoekonomier och tjänst/gentjänstsamhällen. Det finns stora likheter mellan Sacred Economics och Dark Mountain-rörelsens tes Collapsonomics. Charles Eisenstein började med att berätta om sin något idylliska uppväxtmiljö, som i en by förr i tiden, då stor och bred grannsämja rådde; hur man såg varandra i ögonen, hur grannar samtalade och hjälpte varandra och utbytte tjänster på ett självklart sätt: Om någon behövde hjälp med att klippa gräset, gräva en grop, lappa ett tak, så hjälptes man åt, utan tanke på ersättning. Lite som den forntid då pengen inte existerade över huvud, eller dagens alternativa ekonomier inom omställningsrörelsen. I stället för som i dag, då allt kan köpas för pengar, inklusive lycka, som somliga tycks tro; då vi inte ser varandra i ögonen (åk några stationer på T-banan så får du se vad han menar); då folk köper färdigmat i skräddarsydda portioner efter en specifik modediet som aldrig förr och då folk ständigt är uppkopplade mot omvärlden och uppdaterar sin status. Eisenstein gav en personlig reflektion efter att ha spenderat sju år i Taiwan, lärt sig flytande mandarin, studerat buddhism, återvänt hem till Harrisburg, Pennsylvania, och funnit att allt det idylliska försvunnit till förmån för en ny, betydligt kallare värld: Grannar som knappt hälsade på varandra, alla dessa komponenter som utgör eller åtminstone formar ens identitet, och bekräftar dig som person och din position inom samhället; vilka ens förfäder var, vilken klippa vid stranden man gjort till sin egen, vem som bor på vilken gata, närheten till naturen, osv. Han menar att konsumtion och shopping i mångt ersätter tomrummet efter de gamla traditionella behoven av gemenskap och bejakande av ens person, ett slags fattigt substitut. Men är bankerna roten till allt ont? Nej, säger Eisenstein: under nuvarande förhållanden så fungerar en bank som vilket företag som helst, vinstdrivande och profiterande. Fast härvidlag uttryckte han sig något naivt, då en bank inte är vilket företag som helst, utan ofta hålls under vingarna av staten. Se bara på 2008 års krasch och kris, då stater gick in med otaliga miljarder för att rädda banker undan konkurs, medel som kunnat använts för att lösa svält- eller klimatkrisen i stället. Han blev förvånad över hur pass engagerade vi svenskar är i dessa omställningsfrågor, han trodde oss vara ett mycket reserverat och passivt folk. Men likt en zenbuddistisk munk utslungade han ingen "quick fix", inga snabba lösningar på den moderna människans dilemma, utan uppmanade envar att börja med sig själv (klassisk introspektion) att söka kontakt med sina grannar och börja förädla samvaron och odla grödor tillsammans (typ transition town/omställningsrörelsen). Det handlar inte uteslutande om ekonomi utan lika mycket om humanitet, vetenskap, religion, spiritualitet, teknologi och vilken kraft vi människor har att stå emot "normativa" samhällsströmningar. En sorts politisk ekologi. För frågan är, menar han, hur samhället skulle se ut om vi utgick från att människor är generösa, toleranta och agerar utifrån empati istället för egetintresse och egoism? Hur skapar vi en ekonomi som utgår ifrån att människor och natur faktiskt betyder något, och som bygger på att vi alla hänger samman? |