Rörelse med oförtjänt dåligt rykte

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 15 juni 2012

Dark Mountain (DM) är en företrädesvis brittisk rörelse som fått oförtjänt dåligt rykte. Företrädarna har kallats alltifrån dystopiker och domedagsprofeter till apokalyptiker och alarmister.

Lördagen den 26 maj ägde Ociviliserat, ett heldagsseminarium, rum på genomsympatiska Hemliga Trädgården - ett av mycket få vattenhål, alternativa tillhåll i Stockholm - i Midsommarkransen. Och faktum är att dessa ovan epitet saknar en del grund.

DM är med egna ord "en kulturrörelse som vill ifrågasätta dessa myter och möta den nya tiden med nyfikenhet och kreativitet - utan undergångsromantik och onödig uppgivenhet. Vi för samman kulturutövare och andra som vill vara med och formulera de nya kulturella berättelserna som gör att vi bättre kan förstå vår kollapsande civilisation och hur vi kan möta framtiden."

Kulturell rörelse

Samma morgon publicerade Aftonbladet en debattartikel av Andreas Malm och Rikard Warlenius med orden: "Men klimatförändringarnas omfattning och hot om en nedbrytning av själva grunden för mänskligt liv gör Dark Mountain-rörelsens förhoppningar om ett mer naturnära och harmoniskt liv efter kollapsen lika ogrundat spekulativ som teknikoptimisternas grönskimrande teknofix. Att samla människor till föreläsningar om buddhistisk andlighet, om hur man kan leva på vild mat och frigöra sig ur konsumtionsberoende genom dramapedagogik framstår som ännu en tankeflykt."

David Jonstad - inititivtagare till Ociviliserat och Dark Mountain Sverige och författare till boken Kollaps (recenserad i MM 6-2012) - och Dougald Hine - grundare av The Dark Mountain Project - gick i svarsmål några dagar senare:

"Dark Mountain är emellertid inte någon politisk rörelse - inte heller en klimatrörelse - det är en kulturell rörelse. Se den som ett komplement snarare än en konkurrent. Många av oss som är engagerade i Dark Mountain har vigt våra liv åt att försöka förändra systemet. Många av oss gör det fortfarande. Vi är inte mer uppgivna än någon annan. Ingen av oss önskar en kollaps. Men vi kan inte heller blunda för att de resurser som civilisationen livnär sig på sinar, att de ekologiska kriserna fördjupas och att det svajar allt mer i det korthus som vår skuldbaserade tillväxtekonomi består av. Att fortsätta låtsas att vi kan ställa saker till rätta bara vi vill det tillräckligt mycket är att förtränga verkligheten. Världen förändras numer i hög fart genom mekanismer som vi inte rår på. Den stora utmaningen är att hänga med i svängarna utan att tappa fotfästet."

Men den polemiken bidrog blott till att folket i de fullsatta lokalerna spetsade öronen och fokuserade än mer på vad som verkligen sades under dagens tre seminariepass och en poesiuppläsning.

Det första seminariet gick under namnet "Så bygger vi alternativ - på landet, i staden och däremellan" och skedde i Glashuset (som var mera ett växthus, det svettades och pustades en hel del bland åhörarna).

I panelen satt fyra "doers", det vill säga människor som inte bara snackar om att göra något åt sakernas tillstånd, utan även gör det. Frågeställningen löd: Den fossila bubblan omsluter mer eller mindre oss alla och frågan är: hur tar vi oss ut och hur går man från ord till handling?

Axel Lindén och Jens Jarkiewicz lämnade Stockholm för två år sedan för att bygga upp en självförsörjande gård i Örbäck, Östergötland, och förklarade hur de har lärt sig i stort sett allt från odling till hus- och djurskötsel genom "learning by doing" och kunskapsinhämtning via sökning på nätet. Så ingen bör rädas "det vilda". Återvinning, kretslopp, egenproducerad energi från sol, vind och vatten med utnyttjande av modern teknik heter ledorden.

Ekoby

Om dessa är nybörjare på området så är Stephen Hinton, initiativtagare till ekoenheten Änggärdet i Sörmland, en desto mera garvad man. Tillvägagångssättet är det liknande: Sex personer har köpt en gård på landet. Nästa fas är att börja bygga fler fastigheter till en ekoby, som omvandlas till en bostadsförening.

- Närhet till Stockholm har varit avgörande. Alla inblandade har sina arbeten där i dag. Men i projektet ligger också att vi ska kunna arbeta hemifrån. Tanken är vidare att byn byggs ut med småskalig ekologisk matproduktion. Vi vill investera i något ekologiskt uthålligt. Det är drivkraften. Helt enkelt bo och producera mat utan att vara tärande på miljön. För att klara en sådan här satsning måste man vara en grupp där alla har en gemensam målsättning. Däri ligger projektets styrka, förklarar Hinton.

Många kan beskylla dessa herrar för att vara "smitare" och världsfrånvända: vilken nytta gör ni egentligen i klimatkampen där ute på landet? Men man kan också vända på det och hävda att de tre visar vägen genom sina kroppar och handlingar, att andra följer i deras spår och att den gröna vågen återuppstår och på sätt minskar den enorma belastning på klimat och miljö som miljonstäderna i dag utgör.

Men den verkliga hjälten i gruppen i mångas ögon är förortsaktivisten Mica Lisitschkin, som genom otaliga projekt inte bara gör något utan även gör det - i staden. Försöker skapa landskänsla och lantliga alternativ mitt i stan. Det senaste projektet är en förgäten plats för gerillaodling bakom Kärrtorps IP, som alla är välkomna till den 17 juni.

Den andra punkten, "En varning inifrån finansvärlden", hade den nordamerikanske finansanalytikern och hedgefondgurun David Webb hand om. Han sägs ha förutsagt finanskraschen 2008 och förutspådde nu en ny finansiell kollaps i världsekonomin, mycket på grund av klimatförändringar och nya modeller. Han redogjorde för detta med nationalekonomiska grafer och tabeller, fast mycket få hade möjlighet att hänga med i de finansiella sväng(ning)arna. Han hade dessvärre inte mycket att säga om alternativa livsstilar.

Den tredje och sista punkten var mest intressant: Dougald Hine gav oss en inblick i sitt teoretiska tankegods och Dark Mountains tankevärld titulerad "Collapsonomics". Ty nu fick vi höra vad han själv hade att säga om det vi tidigare blott läst. Hine är en Sheffieldkille som faktiskt inte flyttat till Stockholm för att klimatkrisen slår till sist/mildast här utan för kärlekens skull. Hine har ett förflutet som affärsanalytiker och har arbetat på otaliga välansedda och -betalda jobb och säger sig se en väsentlig skillnad på en arbetsplats där det personliga välbefinnandet och sociala samspelet går före vinstmaximering och hög personalomsättning. Detsamma gäller samhället: ju mer människor känner sig delaktiga i sitt kvarter, sin förort, sin stad, desto mer tar de hand om det/den.

Kollaps

Han listade sina "back-of-an-envelope-notes" där pengen spelar mer eller mindre roll men, betonar han, inte är "roten till allt ont", som det står i Bibeln. En penninglös värld är således inte slutmålet för DM. Han räknade upp de fem punkterna - uppehälle/överlevnad; säkerhet; kontroll; lyx; status och ackumulering - som gör att vi strävar mot mer arbete som ger mer pengar som renderar fler prylar. Vilket såklart leder till kollaps.

Sist ut var poeten Helena Granström som med sin tillväxt-, civilisations- och teknologikritiska poesi (se MM 13-2012) blivit något av en favorit inom Dark Mountain-rörelsen. Och med ett litet nyfött barn i selen under linneskjortan symboliserade de dagen bäst: Det ser mörkt ut på berget, men det finns hopp om att kommande generationer hittar ner från det.

Rikard Rehnbergh

Se och hör Jackie Bergmans samtal med Dougald Hine på klimataktion.se/node/1817.