|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 24, 15 juni 2012 Klimatet behöver biologer D
avid Jonstad och Mark Lynas är bägge förtvivlade inför klimatets utveckling och bristen på beslut som kunde bromsa den människoskapade temperaturstegringen. Men de har helt olika syn på hur vi ska hantera situationen. Mark Lynas har bytt fot sedan han i sin bok Sex grader beskrev vad som händer vid varje grads temperaturstegring. Nu pläderar han för tekniska lösningar som genmodifiering, koldioxidlagring och kärnkraft i sin senaste bok Guds utvalda art - hur planeten kan överleva. Jonstad står för den pessimistiska synen. I hans bok Kollaps - livet vid civilisationens slut får vi lära oss att leva med det förändrade klimatet. I Camino nr 27 finns en sammanställning av deras argument. Jag menar att både teknikoptimism och klimatpessimism leder fel. Vi kan vända oss till naturens självläkande krafter. Vi människor är för okunniga för att leka gudar och manipulera natur och klimat. Tekniska fix kan leda till biverkningar som gör våra problem ännu värre. Fukushima borde göra kärnkraften omöjlig. Den är en ännu inte avslutad olycka, och radioaktiviteten har spridit sig ända bort till USA. Kärnkraftverk orsakar större koldioxidutsläpp än naturgaseldning, och atmosfären jonifieras med ökad molnbildning. Att pumpa ned koldioxid i jordskorpan är energikrävande och resultatet osäkert. Vi kan inte fortsätta tillväxten som förut. Vår fossilbränning hotar inte bara klimatet. Den förgiftar jorden. Vårt sätt att bedriva jord- och skogsbruk föröder jordens bördighet, och det är en långt större klimatfara än vår förbränning av fossila bränslen. Tunnare växttäcke och försvinnande matjord ökar koldioxidutsläppen mycket mer än vår användning fossil energi. Ändå ligger klimatdebattens fokus på den, och på råd på hur den enskilde medborgaren kan rädda klimatet. Vad den enskilde kan göra är bara mer måbraåtgärder. För att verkligen kunna förändra något måste man ta itu med systemfelen. För det behövs politiska beslut. Energiförbrukningen för transporter, bostäder och industri kan lönsamt halveras. Då kunde alternativa energikällor räcka. Arbetstidsförkortning, ökad standard som mer fri tid, kan begränsa konsumtionstillväxten som tömmer ut jordens råvarutillgångar. Tillsammans med klimateffekter och dagens pyramidspel om pengar bidrar den till en kommande ekologisk och finansiell kollaps. Lika snabbt som vi nu sprider den koldioxid som bundits till jorden kan den bindas tillbaka igen om vi arbetar i samklang med naturen i stället för mot. Med kalhyggesskogsbruk utarmas marken och näringsämnena lakas ut i vattendragen. Med konstgödseljordbruk försvinner matjorden hos oss på ett århundrade, och på några år i ett varmare klimat. Präriernas djupa jordlager finns inte längre. Med ekologiskt jordbruk kan mullhalterna åter byggas upp och koldioxid bindas in. Fem professorer vid Lund University Centre for Studies of Carbon Cycle and Climate Interactions, LUCCI, protesterade mot att jordbruksministern ville öka avverkningen i DN debatt. Kalhyggesskogsbruket står för mer än en fjärdedel av Sveriges koldioxidutsläpp, mot om man hade kalhyggesfritt där marken alltid har växtlighet. Det är inte ens ekonomiskt rationellt. Mats Hagner har i sina försök funnit att med kontinuitetsskogsbruk skulle skogsägaren tjäna dubbelt så mycket. Dagens skogsbruk innebär en förlust på nio miljarder kronor om året med 100 kronor per kubikmeter. Men massaindustrin skulle förlora. I Tyskland med mer löv är vinsten med hyggesfritt ännu större, 3,6 gånger större än med kalhyggen. Ekonomin står inte i vägen för att ta hänsyn till klimatet och miljön. Här som på många andra områden står maktstrukturer och dogmer i vägen för det ekonomiskt rationella. Oförmåga att tänka om, och att de som tjänar på systemet styr, hindrar oss från förändring. Klimathotet avvärjs inte genom tekniktro. Vi måste ta hänsyn till biologin och lyssna till oberoende forskare. Det måste till opinionsbildning för att få politiker att ta ansvar. Lyckas det finns det ingen anledning till klimatpessimism. |