Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 23, 8 juni 2012

Samarbete för globala utmaningar

Världen står inför komplexa problem och det kräver ofta en samverkan mellan politik och vetenskap. Även samarbete över gränserna mellan natur- och samhällsvetenskap är nödvändigt. Detta diskuterades i Europahuset 31 maj.

Forskare och beslutsfattare måste kommunicera. Det är den mest återkommande frasen, med mindre variationer, på seminariet om Globala klimat- och energiutmaningar - verktyg för beslutsfattare, som anordnades av Formas, Europeiska kommissionen och IIASA i Stockholm.

IIASA (International Institute for Applied Systems Analysis) är ett internationellt forskningsinstitut som grundades 1972 i Österrike, som en brygga mellan forskare i öst och väst under Kalla kriget.

Deras verksamhet har sedan utvecklats till att även brygga över olika forskningsområden och knyta ihop exempelvis samhällsvetenskap och naturvetenskap. De tar ett större grepp på problemen när de söker efter lösningar, så kallad systemanalys, vilket är det bärande temat för dagen.

Vad kan detta begrepp tillföra när det gäller hur klimat- och energifrågan ska lösas?

Systemanalys

Stefan Anderberg, forskare och biträdande föreståndare för LUCSUS (Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling), börjar med att försöka förklara vad systemanalys är.

- Vi kan inte ge hela bilden här men användningen av systemanalys är mer spritt än själva begreppet. Många forskare har hållit på med det i hela sin karriär, men har kallat det något annat, säger han.

Han menar att i systemanalysen ser man världen som en samling sammankopplade system och det kan användas till nästan allt. Det finns i dag projekt vid flera svenska universitet, bland annat för att utveckla modeller för markanvändning och bioenergi.

Tanken är att denna övergripande forskning ska ta fram ny kunskap som sedan kan användas för att lösa samhällsproblem. Det gör att en forskare inom systemanalys skiljer sig från den "normala" forskaren som vanligtvis fördjupar sig i en liten detalj inom sitt område.

Efter en fråga från publiken om samarbetet med näringslivet svarar Stefan Anderberg:

- Det är en svag punkt. I de flesta sektorer är dialogen outvecklad mellan forskare och företag.

Pavel Kabat är professor i Earth System Science och har nyligen tillträtt som chef för IIASA.

Han tycker att IIASA har en roll i att lägga ihop alla de olika pusselbitarna och har en vision om att institutet ska vara världsledande i systemanalys.

Det är runt 200 matematiker, samhällsvetare, naturvetare, ekonomer och ingenjörer från mer än 35 länder, som forskar inom IIASA. Institutet finansieras av nationella forskningsinstitut i 18 länder, bland annat Brasilien, Sydafrika, Japan och Sverige.

Pavel Kabat talar om deras tre fokusområden. Det är stora globala utmaningar som alla hänger ihop: Livsmedel/vatten, energi/klimat och fattigdom/rättvisa. Han påpekar att vetenskapen aldrig kommer att kunna ge den helt klara bild av läget som politiker ofta efterfrågar i till exempel klimatfrågan, och han menar att det är viktigt att vara ärlig om detta.

- Fördelen med oklarheter är att de ger utrymme för dialog, säger han. Vi har tillräckligt med kunskap i den suddiga bilden. Det finns ingen ursäkt att inte göra något.

Nya företagsformer

Nebojsa Nakicenovic är vice chef för IIASA och säger att de har arbetat mycket med lösningar på problem med luftföroreningar och klimatförändringar.

De koordinerar bland annat rapporter, som den senaste Global Energy Assesment som är en mycket omfattande sammanställning med cirka 500 medverkande från både forskning, politik och näringsliv.

Det är en genomgång av de globala utmaningarna och deras koppling till energifrågan, vilka tekniker och resurser som finns, framtidens energisystem samt lagstiftning och andra verktyg för att ge en hållbar utveckling på området.

- Det behövs en revolution när det gäller effektivisering av energianvändningen och för att få bort det fossila kolet, säger Nebojsa Nakicenovic.

Han påpekar att bland annat investeringsmodellerna behöver förändras och att det behövs nya företagsformer. I dag är det accepterat att investera i det som är kortsiktigt billigt men sämre och dyrare i längden.

- Marknadsmekanismerna kommer inte att lösa det här, säger Nebojsa Nakicenovic.

Historiska utsläpp

Emi Hijino är biträdande klimatförhandlare på regeringskansliet. Hon tycker att klimatpanelen IPCC är ett bra exempel på när politiken drivs på av vetenskap.

- FN:s klimatarbete handlar inte bara om att minska utsläppen utan även tekniköverföring och anpassning till klimatförändringarna, säger hon.

Hon har precis kommit hem från ett möte i Bonn om de internationella klimatförhandlingarna. En stor del handlar om hur de ska minska gapet mellan de utsläppsminskningar som länderna förbinder sig att göra och det som behövs för att hålla ökningen av jordens medeltemeperatur under två grader.

- Diskussionen i Sverige har två sidor: Att de som har gett löften håller dessa och att de som inte har förbundit sig till minskningar gör det. Vi vill att alla länder ska förbinda sig att göra minskningar, även länderna i Afrika.

Hon tycker att det är en svår diskussion som pågår om att de rika västländerna ska ta på sig ansvaret för sina historiska utsläpp.

- Det är inte bara att följa en matematisk formel.

Pavel Kabat bryter in eftersom Emi Hijino nämnde att alla länder ska dela på bördan och kostnaderna.

- Tala istället om möjligheter och innovation, säger han. Vi behöver ett nytt språk, det är en form av förebyggande arbete.

Emi Hijino menar att det även behövs en större andel finansiering från den privata sektorn för att en klimatomställning ska gå att genomföra.

Kortsiktig politik

Nick Winder har forskat i bland annat kulturell ekologi och är nu samordnare för EU:s forskningsprojekt Complex. Han kommer med flera nya infallsvinklar.

- Vi kan försöka förutse vad temperaturen kommer vara på Kebnekaise om 100 år. Vi kommer att få en siffra som är osäker men användbar, säger han. Ska vi istället försöka förutse BNP i Sverige om 100 år, så är det meningslöst.

Han menar att vi kan ändra kulturen genom att ändra vårt beteende och vi kan ändra historien genom att ändra hur vi tänker.

Han påpekar att vi kan lösa de globala problemen med rätt politik, men det händer inte.

- Marknaden och politiken är kortsiktiga och de behöver förändras dramatiskt. Vi behöver affärsmodeller som kan hantera de här frågorna.

Nick Winder ser en risk att det bara blir en postmodern diskussionsklubb. Han tycker det är viktigt att även få med det som han kallar den kaotiska lokala nivån och att engagera människor.

- Vi vill inte ha en revolution i Europa, utan en fredlig reform. Besluten kan därför inte tas för högt upp, men inte heller för långt ner, för där finns inga resurser. Vi måste jobba med hela skalan och då behövs det dynamik.

Sofia Härén

Share