|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 19, 11 maj 2012 Skrota Sveriges kärnavfallsplaner J
ag blev inbjuden att tala vid Global Conference for a Nuclear Power Free World i Yokohama i januari, med 11500 deltagare och över 100000 som följde konferensen på nätet. I anslutning till konferensen bjöd japanska miljöorganisationer oss cirka 30 internationella gästföreläsare på en rundresa i Fukushima-prefekturen. Vi fick ta del av ett tiotal olika presentationer samt många omskakande upplevelser och människoöden. Kostnaderna för katastrofen kommer att bli flera tusen miljarder och stora områden har evakuerats för lång tid framöver. Fukushima läckte i fjol långlivat, radioaktivt Cesium motsvarande cirka 400 Hiroshimabomber och läcker fortfarande, läget är inte under kontroll. Särskilt oroväckande är läget för bassängen för utbränt kärnbränsle vid reaktor 4. Den är ordentligt skadad av bland annat vätgasexplosioner. Skulle en större jordbävning inträffa kan bassängen rämna, kylvattnet försvinna och en förödande brand uppstå. I poolen finns långlivad radioaktivitet motsvarande omkring tio gånger mer än det utsläpp på cirka 90 PetaBequerel av den långlivade isotopen Cs-137 som Tjernobyl orsakade, eller 10000 gånger det Cesium som kom ut via Hiroshimabomben, 0,09 PetaBequerel. Och utsläppen fortsätter från hela Fukushima-Daichi-anläggningen. Totalt finns i bassängerna för utbränt bränsle en långlivad radioaktivitet på 85 gånger de utsläpp som kom från Tjernobyl. Om en ny stor jordbävning skulle inträffa på området de närmaste åren, vilket är 70 procent sannolikt enligt vulkanexperter, skulle det leda till en katastrof med stora globala konsekvenser. Läget vid pool 4 är så allvarligt att mer än 70 organisationer från flera länder nu kräver att FN ingriper för att stabilisera den. Även en amerikansk demokratisk senator från Oregon, Roy Wyden, har efter ett besök i Fukushima nu i april agerat för att USA ska ingripa. Den 5 maj 2012 är ett inspirerande datum i Japan. Då stängs den sista av Japans 54 reaktorer. Då produceras alltså inte längre någon kärnkraft i Japan, åtminstone tills vidare. Japanska regeringen vill gärna återstarta några, men möter starkt motstånd från regionala och lokala opinioner. Regeringen ska komma med en långsiktig plan för Japans framtida elförsörjning i augusti. Sverige har ett mellanlager, CLAB, för utbränt kärnbränsle mindre än en kilometer från Oskarshamns kärnkraftverk. Där finns Plutonium motsvarande 10000 Nagasaki-bomber. Skulle kylningen där upphöra kan Sverige drabbas av en stor katastrof. Men även om det skulle ske en stor olycka i någon av de tre reaktorerna utanför Oskarshamn kan området bli otillgängligt och CLAB bli utom kontroll med åtföljande risker. Det har gjorts simuleringar vid Länsstyrelsen i Kalmar som tyder på att både reaktorerna O1 och O2 kan slås ut vid besvärliga is- och vindförhållanden. Slutsatsen är att CLAB behöver flyttas till ett läge minst 30 kilometer från Oskarshamnsreaktorerna. De bassänger med lagring av mindre än fem år gamla utbrända bränslestavar (innan de transporteras till CLAB) lagras i reaktorerna på samma sätt som i Fukushima, högt belägna i reaktorinneslutningarna. De måste givetvis också omlokaliseras på samma sätt som CLAB för att minimera risker som blivit verklighet i Fukushima. Även det planerade långtidslagret av högaktivt kärnavfall nära Forsmarks kärnkraftverk är av samma skäl felplacerat. I Japan är det ingen som förordar att långtidsförvara kärnkraftsavfall i närheten av befintliga reaktorer, i Sverige är det huvudspåret. Det är nu hög tid att dra lärdom av Fukushima-katastrofen och skrota de nuvarande planerna, både på kort och lång sikt. Ett långtidslager för kärnavfall bör således också lokaliseras minst 30 kilometer från närmaste reaktor. Regeringen bör således omedelbart stoppa bygget på den plats där SKB nu ansökt om att bygga slutförvaret. Vi vet redan tillräckligt om det som hände i Fukushima för att vidta en sådan åtgärd. Betänk att reaktor 1 i Forsmark var bara 20 minuter från en härdsmälta i juli 2006. Kostnaderna för energieffektiviseringar, sol- och vindkraft sjunker stadigt samtidigt som kärnkraften blir allt dyrare. År 2020 beräknas dessa alternativ enligt expertis generera/spara el till en kostnad som är cirka 50 öre billigare än ny kärnkraft. Om man antar att en ny reaktor producerar tio TWh under 40 år så blir merkostnaden för varje ny reaktor i Sverige ca 200 miljarder kronor. Har Sverige råd med sådant slöseri? |