|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 14, 5 april 2012 Hemliga plutoniumtransporter F
örra veckan kungjorde utrikesminister Carl Bildt att Sverige hade skeppat över tre kilogram plutonium till USA. Transporten hade gått från Studsvik till Göteborg och därifrån med båt över Atlanten i slutet av februari. Frågorna angående denna transport är många. Till exempel: Hur kom plutoniet till Göteborg? Hade det någon form av eskort? På vilken typ av fartyg transporterades det, och till vilken hamn i USA? Enligt Statens Strålskyddsmyndighet, SSM, så är allt detta sekretessbelagt. Ett av de farligaste gifter som tänkas kan har alltså transporterats i hemlighet genom Sverige. Enda stället där det fanns beredskap var i Göteborg, där ett stort antal poliser hade beordrats till fartyget. Inte för att skydda transporten mot terrorister eller andra illasinnade personer, utan poliserna skulle vara där om det skulle ha blivit protester. I övrigt så fanns det en beredskapsplan som vid behov skulle ha aktiverats. Svaret på frågan hur detta skulle ha gått till är också det hemligt. Plutoniet kommer från den verksamhet som bedrivits i olika forskningsreaktorer samt från Ågestaverket. Det har enligt SSM lagrats på ett betryggande sätt i nästan 30 år i Studsvik. Enligt uppgift har plutoniet skickats till den militära anläggningen i Savannah River, där det antingen ska användas som MOX-bränsle eller glasas in, så kallad vitrifiering, och slutförvaras någonstans. USA har så mycket plutonium i lager att våra 3 kilogram kan de både ha och mista. Skälet till att våra tre kilogram nu har skeppats till USA är nog bara en gest. Eller också är det ett bevis på att svensk militär äntligen har gett upp hoppet att få en egen liten bomb att hota med. Men Sverige har mycket mer plutonium än dessa tre kilo. Varje minut produceras det plutonium i våra kärnkraftverk. Sverige är fortfarande världens största plutoniumproducent räknat per kapita. Så jag förstår inte varför delar av freds- och miljörörelsen, för att inte tala om politiska partier och ungdomsförbund, kyrkor och samfund, som säger sig vara emot kärnvapen, inte deltar i kampen mot kärnkraften. Kom igen nu alla! Vi måste få ett slut på detta hot mot vår framtid. Än vet ingen någonstans på jorden vad vi ska göra med kärnavfallet och heller ingen hur vi ska kunna skydda oss mot tillgrepp i hundratusentals år. |