Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 11, 16 mars 2012

Krigsturism - en bra affärsidé?

S

edan några år tillbaka erbjuder Försvarsmakten internationella organisationer, det vill säga Nato och enskilda länder att komma till Sverige för att träna militära förband. I Norrbotten har Nato haft flera stora krigsövningar. USA har övat bombfällning i Västerbotten.

Som ett led i denna militära strategi ska Göteborgs skärgård bjudas ut för marina övningar och handgranatskastning. Sedan 1940-talet har skärgårdsskjutbanan använts cirka 20 dagar per år.

Nu har Försvarsmakten begärt tillstånd av länsstyrelsen att få utöka verksamheten och kunna skjuta minst 115 dagar per år med 1.325 miljoner skott finkalibrig ammunition, 11500 skott grovkalibrig, 1745 handgranater, sprängladdningar med mera. Man vill således kunna släppa ut två ton bly och ett ton koppar per år bland fiskar och skärgårdsbor.

Förutom alla metaller som ska skräpa ner havet så kommer stora delar av skärgården att klassificeras som bullerzon, vilket innebär förbud mot ny bebyggelse i vissa delar. Länsstyrelsen har i princip godkänt förslaget. Även miljödomstolen ställer sig på Försvarsmaktens sida (med få undantag och vissa smärre tillägg).

Motivet för denna enorma utökning är att försvaret vill använda skärgården som en attraktiv plats för internationella militärövningar. Försvaret hoppas också på att kunna rekrytera svenska unga män och kvinnor till den internationella insatsstyrkan genom att erbjuda övningar i skärgården under sommartid.

Göteborgs skärgård är ett unikt område för bad, båtliv och turism. Här lever cirka 4500 åretruntboende. Under sommaren kommer tusentals människor hit för att njuta av skärgården. Då är det inte lämpligt att ha skjutövningar där över huvud taget. Förslaget har väckt stor upprördhet bland öborna. Läs mera om Skärgårdsuppropet på nätet (skargardsuppropet.se).

2004 presenterades utredningen Snö, mörker och kyla. Där konstaterades att "en utveckling av den internationella militära test- och övningsverksamheten i Sverige är väl förenlig med den svenska säkerhetspolitiska linjen och gagnar svenska intressen". Förslaget beskrevs som "en utvecklingsbar affärsidé".

IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet) protesterade då mot förslaget och föreslog att det skulle läggas ner. Regeringen valde att baka in det i ett försvarsbeslut som riksdagen ställde sig bakom. Nu ser vi resultatet.

På många andra platser vill Försvarsmakten utöka verksamheten för utländska makters militära övningar. Till exempel vill försvaret fyrdubbla antalet skjutövningar över Vättern, som förutom att det är en dricksvattenintäkt också är ett paradis för bad och kräftfiske. De boende runt Vättern protesterar med all rätt.

Det ingår i regeringens strategi för internationellt samarbete att Sverige ska utmärka sig som en duktig militär samarbetspartner och upplåta svensk mark för utländska militärövningar. Detta rimmar dåligt med att verka för fred och stabilitet i världen - något som en gång var kännetecknande för Sverige.

Tidigare verkade Sverige för ett starkt FN och stöd till fattiga länder. I dag agerar den svenska regeringen för att stärka Nato och liera sig med de rika länderna. Tidigare satsade Sverige på nedrustning och slopande av kärnvapen. I dag gäller att stärka vapenindustrin och förse även odemokratiska länder som Saudiarabien med svensktillverkat krigsmateriel.

De partier som vill att Sverige ska in i Nato har uppenbarligen inget emot Natos kärnvapenstrategi. Tidigare talade vi för förebyggande av konflikter och konfliktlösning med fredliga medel. Nu är ambitionen att Sverige ska ha en framskjuten position i EU:s och Natos militära insatser världen över.

Hur har det kunnat bli så här?

Share