|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 9, 2 mars 2012 Trafikverkets prognoser stoppar tåg T
rafikverket sände för två veckor sedan ut remissversionen av Kapacitetsutredningens andra del. Den är skrämmande. Den första handlade bara om järnväg. Nu har uppdraget utvidgats till att gälla alla trafikslag. Till grund för verkets förslag ligger trendframskrivningar om hur trafiken kommer att öka. De är i strid med vad oberoende forskare säger om framtida energibrist. Visserligen tros spårtrafiken öka med 80 procent till 2050. Men samtidigt väntas biltrafiken öka 67 procent och inrikes flygtrafiken med 91 procent. Att oljan kan sina tycks inte finnas i medvetandet. Ekonomin beskrivs som stabil och tillväxten kommer att öka med 2,2 procent per år. Men redan 1970 överskred vi ett hållbart uttag av resurser från jorden. Oljepriset sägs bli 115 dollar fatet 2030. Men priset ligger en bra bit över det redan nu. När priset når den nivån bromsar ekonomin in för att få lite fart igen därför att oljepriset sjunker då. I stället för att få en hållbar ekonomi blir det jojo-pendling. Trafikverket stöder sig på IEA, internationella energikommissionen, som i sin senaste rapport i höstas sade att världens oljebehov klaras till 2035. Detta bestrids av oberoende forskare, och höga tjänstemän i IEA har läckt att siffrorna är skönmålade. Det förutsätter även utvinning av oljesand, en smutsig hantering. Konsekvensen är höga koldioxidutsläpp, som enligt IEA:s chefsekonom Faith Birrol höjer jordens medeltemperatur med 3,5 grader, långt mer än de två grader som inte får överskridas enligt FN:s klimatpanel. När det behövs en del energi för att få tre delar oljeenergi är nettoutbytet noll eftersom efterföljande oljehantering också kräver energi. För oljesanden är utbytet fem delar på en del insatt energi. Det kräver ett mycket högt oljepris för att vara lönsamt. Det är missbruk av planeringsresurser att skriva fram trender i stället för att ta hänsyn till verkligheten med akut energibrist om några år. Med stigande oljepris kommer vi att få se tomma vägar och behov av mångdubblad järnvägstrafik. Redan i dag är bränslekostnaden för att åka tio mil med bil 112 kronor och det dubbla för flyg, medan tågresan kostar en femma i el. Alternativbränslen kan bara till en liten del ersätta den tidigare rikligt flödande oljan. För att klara framtidens transporter hade det varit rimligt att satsa allt på eldriven spårtrafik, så som Frankrike gör när man stoppat investeringar i väg och flyg. Trots att Trafikverket erkänner att det inte finns några kapacitetsproblem på väg annat än närmast storstäderna, medan järnvägen är överbelastad på större delen av nätet, vill man ändå fortsätta satsa på väg och pruta på järnvägens behov till en miniminivå som leder till fortsatt järnvägskaos de närmsta decennierna. Tågens punktlighet är sämst i Europa, 2004 var den bäst, och förseningarna kostar mångmiljardbelopp. Trafikverket använder prognosmodeller som kraftigt överdriver behov och lönsamhet för väginvesteringar, medan modellerna för järnvägsinvesteringar lika kraftigt underskattar den samhällsekonomiska lönsamheten och trafikökningen som följer av dem. När banorna är överfulla hjälper det inte att flytta trafik, utnyttja banorna effektivare och trimma dem med begränsad ombyggnad för att komma över kapacitetsbristen. Det måste till nya investeringar. Investeringarna måste bli stora, 35 miljarder kronor, en procent av BNP, precis som i järnvägens barndom, för att hinna bygga om samhället till tåg, innan stålet och cementen, som måste till, blir alltför dyrt med stigande energipriser. |