Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 6, 10 februari 2012

Högt pris för mänsklighet

Den kinesiske konstnären Ai Weiweis kamp för yttrandefrihet, demokrati och mänskliga rättigheter bemöts med brutal arrogans av företrädare för myndigheter i Kina, som uppfattar empati och mänskliga rättigheter som hot. I en utställning på Magasin 3 i Stockholm, som pågår hela våren, presenteras konstnären och hans verk.

Den 9:e dagen i drakens år, sista dagen i januari, mötte jag Ai Weiwei via en datorskärm på Magasin 3 i Stockholm. Det var presskonferens, konstnären kunde inte närvara fysiskt, myndigheterna har förbjudit honom att lämna huvudstaden Beijing där han bor.

Landets internationellt mest uppburne konstnär; konceptkonstnären, skulptören, arkitekten och curatorn Ai Weiwei (född 1957), trakasseras av sitt hemlands myndigheter. Ett mysterium kan tyckas, då det han uttrycker handlar om mänsklighet. Att han tilläts framträda på skärmen och i direktsändning tala till punkt var ett litet under. "Ett lagbrott", då Ai Weiwei sedan juni 2011 inte tillåts tala med media eller verka på internet.

Vad är det i hans konst som myndigheter i Kina är så rädda för?

Mänskliga rättigheter

Ai Weiweis ödmjuka attityd och lågmälda uttryck kan föra tankarna till en tibetansk munk. Men han är en av samtidens mest betydelsefulla konstnärer. Ai Weiwei berör livets, människans och kulturens värden, talar om frihet och mänskliga rättigheter, reagerar på oförrätter och maktmissbruk. Och uttrycker i sin konst empati med den enskilda utsatta människan i en hierarkisk, hektiskt massproducerande värld. En utarmad värld som inte ger tankar och drömmar mycket näring. I synnerhet inte i hans hemland, där han sedan 1993 verkar och bor.

Om sin kamp för yttrandefrihet och strävan efter sociala förändringar i Kina sade han på presskonferensen: "gjorde jag inte den ansträngningen skulle mitt liv inte tjäna något syfte".

Under en lång period, 1981-1993, befann han sig i USA. Där utvecklade han kontakter med amerikanska intellektuella och blev en frontfigur för en grupp kinesiska exilkonstnärer, författare och musiker. Första verket presenterade han 1983, en skulptur formad till en galje med den legendariske konstnären Marcel Duchamps (1887-1968) profil. Hans första separatutställning ägde rum i New York 1988. År 1993 återvände han till Kina och bor sedan 1999 i ett egenhändigt ritat ateljéhus i nordöstra Beijing.

Ai Weiwei arbetar med högteknologiska hjälpmedel såväl som med enkla medel och traditionellt kinesiskt material. Hans alster präglas av enkelhet och tydlighet, har ett andligt vibrato och en innerlig, medmänsklig ton. Uttrycksmedlen är många: traditionella verk, konceptuella projekt, video och fotografi, sociala aktiviteter, design och arkitektur.

Frön i fickan

Hans exempellösa framgång i västerlandet har gjort det möjligt för honom att engagera hundratals människor att medverka i hans konstnärliga processer. Under två och ett halvt år arbetade 1600 hantverkare i staden Jingdezhen utanför Beijing (känd för sin keramik) med att gjuta, bränna och handmåla solrosfrön i porslin. Hundra miljoner utsökta frön.

På Magasin 3 visas en "liten" hög vägandes fem ton, motsvarande fyra procent av frömängden som breddes ut i den väldiga turbinhallen på Tate Modern i London, oktober 2010 - maj 2011. En stillsam, men mäktig kommentar till massproduktion - "Made in China" - och den ständiga bristen på mat.

Installationen kan leda tankar till den store ledaren, Mao, som på propagandaaffischer framställdes som solen lysande över solrosorna, folket. Weiwei vill säga: Varje frö är unikt. Varje människa är unik. Men regimen ser bara till massan.

Solrosfrön har en stor kulturbärande betydelse i Kina och för Ai Weiwei personligen. Med fröna anknyter han till barndomsminnen under Kulturrevolutionen (han var nio år när den inleddes), då stora delar av landets kulturskatter förstördes. Han levde i ett arbetsläger tillsammans med sin mor, konstnären Gao Ying och sin far, poeten Ai Qing som stämplats som folkfiende och därför förpassats till arbetsläger, där det rådde svår brist på mat.

På presskonferensen berättade Ai Weiwei att det bästa han kunde tänka sig då var att dela en påse solrosfrön med en vän, och avslöjade att han gick omkring med lyckobringande frön i fickan.

Fairytaile-människor

Inspirerad av bröderna Grimms sagor skapade Weiwei en egen saga - "Fairytale-projektet". På nedre plan i Magasin 3 har installerats en sovsal med tio bäddar avskärmade av draperier. Vid fotändan av varje bädd står en svart-vit väska, en "Fairytaile-väska" designad av konstnären. Installationen utgör en del av sovsalskomplexet som han lät uppföra i anslutning till Documenta 12 i Kassel, Tyskland 2007. I delprojektet "1-1001", ett logistiskt ytterst komplicerat projekt, medverkade utöver funktionärer 1001 människor från olika delar av Kina, som tidigare inte varit utomlands. Ai Weiwei bjöd in dem att följa med honom till Kassel för att möta andra och ta intryck av en helt okänd värld.

På Documenta (en utställning med samtidskonst som äger rum vart femte år) ställde Weiwei dessutom upp 1001 antika kinesiska stolar, och en installation bestående av dörrar och fönsterramar från raserade kulturbyggnader. Föremål som han köpt i kinesiska antikvitetsaffärer (han älskar antikviteter).

Vistelsen i Kassel gav bränsle till "fairytaile-människornas" drömmar. Intrycken tog de med sig hem, intryck som sprider sig. Alla deltagare har porträtterats i sin hemmiljö av Weiwei. Ett antal av fotoporträtten kan man se på Magasin 3.

Ett kompani urnor

På Magasin 3 presenteras en underfundig installation bestående av 96 urnor som ställts upp i en stram rektangulär form, åtta på kortsidan, tolv på långsidan. De traditionella urnorna, framställda i samarbete mellan Weiwei och konstnären Serge Spitzer, saknar lock och innehåll. Den ena sidan av varje urna är bemålad, den andra lyser vit. Förlagan är en prakturna från Yuanperioden (1269-1368) som för några år sedan, när den klubbades på en auktion i London, blev det dyraste asiatiska föremål som dittills sålts.

Tillsammans bildar de ofullständiga kopiorna det ursprungliga motivet i originalurnan. Installationen kan anspela på förfalskningar och reproduktion och ifrågasätta värderingen av unika föremål. Urnorna står i en sal som också fyller funktionen av läs- och arkivrum, som kommer att växa under utställningstiden. Här finns böcker, broschyrer och monitorer där man kan ta del av konstnärens tankar och handlingar.

I utställningen ingår ett antal videoverk. Ett av dem är 150 timmar långt och är filmat av Weiwei från broar i Kinas politiska och kulturella centrum Beijing, som hyser en befolkning på 20 miljoner. En oroväckande, mullrande stad i ständig förändring som tangerar mardrömmen när tät smog och trafik dränker alla förutsättningar för sinnesfrid.

Ai Weiweis videoverk kan framstå som meditativa kommentarer till "barbariska språng", där omänskliga strukturer och blinda system mal ner medborgare till en identitetslös massa.

En värld av bomull

I ett avgränsat rum på Magasin 3 finner besökaren en tredimensionell världskarta uppbyggd av 2 000 lager tunt bomullstyg. De spröda bitarna har skurits till av fabriksarbetare och med stor försiktighet och precision lagts på varandra. En felaktig rörelse och världen rasar.

Det anslående verket ("World map") berör Kina, världens största producent av bomull, som en plattform för billig arbetskraft. Weiwei vill med verket, som första gången visades på konstbiennalen i Sydney 2006, belysa arbetarnas villkor.

Vid "bomullsvärldens" sida finns ett litet möbelverk bestående av två enkla pallar från Qingdynastin. En av dem skulle kunna vara förmer, då den likt ett vinglas i en viktig persons skålande hand slår över den andra. Alternativt skulle pallarna kunna beteckna stöd, då den ena lutar mot den andra.

Ai Weiwei arbetar med föremål som har ett stort kulturellt eller praktiskt värde. Ibland plockar han isär gamla bruksföremål och monterar dem sedan enligt hantverkskonstens regler till nya objekt där föremålens ursprungliga funktion upphör att gälla.

Övervakad och isolerad

För ett par år sedan klädde den outtröttlige förkämpen för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter fasaden på Haus der Kunst i München med 9000 skolryggsäckar i olika färger. Installationen symboliserade de tusentals barn som miste livet när bristfälligt byggda skolor rasade samman vid en jordbävning i Sichuanprovinsen maj 2008.

I samband med att konstnären gjorde efterforskningar i jordbävningens spår i Sichuan blev han illa slagen av en poliskonstapel. Han fick svår huvudvärk. En tid senare konstaterades att han fått en livshotande blödning i hjärnan och blev akut opererad. I utställning finns ett meditativt porträtt av Ai Weiwei med ett operationsärr på hjässan.

Han var inte ensam om att väcka frågor om byggfusk och lokal korruption, och begärde att en ordentlig utredning företogs i Sichuan. Riskfyllda handlingar som kunde leda till anklagelser om "omstörtande verksamhet" och fleråriga fängelsestraff.

Efter Sichuan har konstnären ständigt uppvaktats av polis och belagts med restriktioner. Hans blogg har stängts, han har gripits vid flera tillfällen, anklagats för olika brott, återkommande tagits in för förhör, satts i arrest, belagts med reseförbud och får inte kommunicera med media. Myndigheterna har under senare tid trappat upp missnöjesyttringarna mot konstnären. Förra året hölls Weiwei fängslad på okänd ort i tre månader. Övervakningskameror placerades framför hans port. I november 2011 anklagades han för ekobrott och fick två veckor på sig att inbetala motsvarande 16 miljoner kronor i skatt. Följden blev att anhängare runt om jorden skickade pengar för att förhindra att han kastades i fängelse.

Konstens Dalai Lama

Ai Weiwei har blivit en symbolfigur - "en konstens Dalai Lama". Myndigheter borde vara rädda om honom i stället för att slå ned på honom, förödmjuka och isolera honom. De borde välkomna människors engagemang och kreativa kraft.

Kinas ledning säger sig vilja hjälpa Europa genom att gå in med stödlån till EU:s räddningsfonder. Det vore bättre om de fokuserade på att i första hand hjälpa sitt eget folk, som fått betala ett högt pris - med sin frihet och orimliga arbetsvillkor - för landets ekonomiska språng och makalösa valutareserver.

Utan förtroende, hänsyn och dialog är människans utveckling satt i stå. Skulle medmänsklighet utgöra ett hot?

Men myndigheter i Beijing har redan misslyckats. Ai Weiweis röst hörs världen över. Och nu hörs den tydligt i Sverige, i och med utställningen på Magasin 3 i Stockholm som pågår till den 10 juni 2012. Konsthallen firar 25-årsjubileum i år. Det hade inte kunnat göras bättre än med en utställning av Ai Weiwei, en av samtidens mest betydelsefulla konstnärer.

Hans berättelser förs vidare. Konstnären Ai Weiwei betalar ett högt pris för sin medmänsklighet. Men ensam skall han inte föra sin kamp.

Lars Kollberg

Fakta: WEIWEI PÅ MAGASIN 3

I samband med utställningen arrangeras möten, föredrag och andra aktiviteter. Uppdaterat material om utställningen och Ai Weiwei finner du på: www.magasin3.com/aiweiwei

Magasin 3 är inhyst i ett gammalt magasin i Stockholms frihamn och är enligt egen utsago "Hard to find. Easy to love".

Så svår att finna är konsthallen dock inte. När du står framför Banankompaniet, tag av åt vänster. Efter ett par hundra meter finner du "Mentalt Sällskap", en grönmålad, omkring fem meter hög skulptur i rostfri metall av Truls Melin, som står framför en byggnad i vilken konsthallen huserar.

Share