|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 50, 16 december 2011 Landgrabbing, livsmedelssuveränitet och växthusgaser O
rganisationen Grain är en av årets fyra mottagare av Right Livelihood Award, det alternativa nobelpriset. "För organisationens världsomfattande arbete till skydd av småböndernas levnadssätt och rätt att odla samt för Grains avslöjanden om hur jordbruksland i utvecklingsländer faller massivt undan för utländska finansiella intressen." Att roffa åt sig jordbruksarealer, det kallas för landgrabbing på engelska och svenska. Grain (frö, på franska och engelska) är fristående och har funnits sedan i början av 1980-talet. - Vi är en liten organisation med åtta medarbetare, lika många kvinnor som män, vi talar alla flera språk, det är viktigt för att bilda nätverk, förklarar Renée Vellvé, som har bott på Filippinerna i 15 år. Till skillnad från bondeorganisationen La Via Campesina håller vi på med både forskning och information, vi är inga bönder. Men vi arbetar tätt ihop med bondeorganisationerna i Latinamerika, Asien och Afrika. Renée Vellvé och Grains koordinator Henk Hobblink, stationerad i Barcelona, Spanien, tog emot priset i Stockholm (5 dec) och deltog även i ett seminarium dagen därpå på Kulturhusets Ekotek i Stockholm. Henk Hobbelinks tacktal var tydligt: Bönderna i Argentina, Senegal eller Etiopien, som sätter sig på tvären för att de inte vill bli av med sitt odlingsland eller flytta ifrån dem, mördas eller fördrivs med våld. Det småskaliga jordbruket kriminaliseras och försvinner inte bara i Syd. Även inom den Europeiska Unionen har till exempel tre miljoner jordbruk försvunnit sedan 2003, var femte bondgård inom åtta år. Bönderna som har livnärt världen i tusentals år anses nu vara ineffektiva och bakåtsträvande, de ska bort, de är bara ett hinder i utvecklingen till storskaligheten med industri- eller plantagejordbruk. Grain som från början, på 1980-talet, arbetade för biologisk mångfald förstod snart att storskaligt jordbruk innebär inte bara förlust av biologisk mångfald i sig utan också av kunskap: Hur ska kunskapen bevaras när de traditionella bönderna gallras bort? Grain insåg konsekvensen - för att bevara biologisk mångfald krävs livsmedelssuveränitet, lokala marknader fria från övergrepp av transnationella företag (TNC:s). Nästa insikt kom med klimatförändringen. Grain har räknat ut att industrijordbruket bidrar till hälften av det globala utsläppet av växthusgas. - Småbönder kan verkligen kyla ner världen, sa Henk Hobbelinks och la till, och de kan livnära världen också. Boven i landgrabbingen är i grunden den genom WTO påbjudna politiken på global nivå, som sedan följs upp av banker, investerings- och pensionsfonder i de rika länderna. Även i Sverige deltar till exempel Swedfund, Addax och pensionsfonden AP 2. Henk Hobbelink uppmuntrar till att starta kampanjer mot landroffarna. Hur ska detta lyckas i ett land där livsmedelssuveränitet är ett tabubelagt ord som ersätts med livsmedelssäkerhet, som dock bara handlar om att det ska finnas ekonomiska tillgångar att köpa mat för oavsett var den har odlats på planeten. Livsmedelssuveränitet diskuterades av Naturskyddsföreningen med Mikael Karlsson, ordförande, som ledde paneldebatten på Ekoteket, och Svenska kyrkans Gunnel Axelsson Nycander, kyrkans handläggare för livsmdelstrygghet och handel som ingick i panelen. I deras ögon tycks livsmedelssuveränitet bara vara något för u-länder: Där ska landroffarna hejdas i framtiden, men hur? En svår sits, biståndsorganisationen Sida stödjer till exempel den "gröna revolutionen", med storskalighet och patenterade grödor. Vad gäller det egna landet verkar partipolitikerna helt omedvetna, Sveriges enda officiella lantbruksorganisation satsar på industrijordbruk och genmanipulerade grödor som förintar biologisk mångfald. Det kan bara gå bra så länge vi ersätter utvecklingsländernas billiga handarbete med vårt hejdlösa slöseri av energi och maskiner för att producera den lilla matproduktionen vi själva har kvar i detta land. Det vill säga, livsmedelssuveränitet adjöss, ty händernas arbete beskattas för högt och är därmed för dyrt. Hur länge till kan detta fortsätta? |