Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 48, 2 december 2011

Litteratur för lata helgdagar

Julen närmar sig. Under mellandagarna har många äntligen tid att läsa. Här följer bok- och julklappstips från redaktionen.

Jordenruntresa

Gunnar Svensson har fyllt sin gamla sjömansbok från 1950 med nytt innehåll, med kortprosa och berättande poesi, översatta till engelska i del två. Mellan texterna svartvita tuschteckningar likt sjömärken. På 60 sidor gör man en jordenruntresa som börjar vid 15 års ålder.

Gunnar Svensson skildrar hur han bemästrade de första resorna och förälskelsen, "en jänta i Lissabon", som satt djupa spår. Resor livet genom är man med om, både till sjöss och till lands. Gunnar Svensson kan lika intensivt angöra Beirut eller Sankt Petersburg på senare år, reflekterar om modern och fadern som han gör upp med, det vill säga med den religiösa uppväxten. Segelturerna har alltså aldrig upphört, observationerna och känslan för situationerna är knivskarpa och känsliga.

Mötet med prästen, vaktmästaren och bonden i ett buddhistiskt tempel i Bao Ninh, "plötsligt blir jag en av dem...". I Gränsstation i Mauretanien möter han två "svarta grabbar", utslängda från Spanien utan pengar. De liftar tillbaka hela vägen hem, utan papper, utan pengar - "två getter är mer värda...". Berättarstilen är kortfattad och osentimental.

Strandkänning kallas roddbåtsresan över floden Stix, allra sist i boken, The Gentle Stroke of Shore på engelska: Att läsa boken igen på det gamla sjöspråket, känsligt och kunnigt översatt av Gunilla Boquist och Lars Nordström, är berikande även för svenskar.

Susanne Gerstenberg

Vinstbegär som skapar ohälsa

I sin bok med undertitlen Så blir du lurad av kost- och läkemedelsindustrin ger docent Ralf Sundberg en bakgrund till vår tids hälsoproblem: fetma, diabetes och hjärtsjukdomar.

Under andra världskriget behövdes hållbarare livsmedel än vad animalier kunde ge, alltså margarin och kolhydratrik föda. Livsmedelsindustrin välkomnade de större vinsterna. Amerikanerna tog över tyska patent på medel som kunde sänka blodtryck, blodsocker och kolesterol. Läkemedelsindustrin gjorde forskning för att motivera varför man skulle göra det. Att den stred mot kroppens fysiologi bortsåg man från.

I bakgrunden manipulerar industrin. Man arbetar genom marknadsföring, infiltration av myndigheter och bidrag till forskningsinstitutioner för att få fram resultat som ger ökad lönsamhet, även om det är i strid med all moralisk och vetenskaplig heder. Logiska orimligheter är nu officiell sanning. Medan oberoende forskare har svårt att få anslag, når de köpbara besluts-toppen. Avslöjat forskningsfusk inverkar inte på deras auktoritet. Medierna marknadsför dem utan ifrågasättanden.

Även om han inte säger det, är det Ralf Sundberg beskriver en maffiastruktur, utan våldet men med samma användande av maktmedel.

Myndigheternas jävskorruption, industrins och forskarnas girighet skapar en sjuklighetskatastrof genom ohälsosamma livsmedel och skadliga mediciner.

Ralf Sundberg har skrivit en väldokumenterad och spännande bok, som har mycket att ge, både för den som kan en hel del, och den som inte är så insatt.

Hans Sternlycke

Allt om tryckkokning

En hel kokbok har Anna Skipper ägnat sin stora kärlek till tryckkokaren. Det går snabbare, drar mindre energi och mer av näringen bevaras i maten.

Hon skriver att det hittills varit svårt att hitta bra litteratur om hur tryckkokare ska användas, och att det är förvånansvärt få som använder detta utmärkta redskap i dagens Sverige. Ett missförstånd om att tryckkokarna skulle vara farliga kan ligga bakom detta och hon påpekar att de moderna varianterna har säkerhetsventiler och är helt säkra.

Anna Skipper tar med läsaren på en matresa med inspiration från Indien, Asien och Medelhavet. Hon börjar med grunden, recept på olika sorters hemlagad buljong, går vidare till soppor och fortsätter med bönorna. Här visar tryckkokaren verkligen sina muskler. Ett bönkok som tar upp mot en timme i en vanlig gryta är klart på 10-15 minuter, beroende på vilken sort det är. Det finns olika kapitel om Risotto & Polenta, Vegetariskt, Fågel, Fisk, Kött och Gott & Blandat. Det sistnämnda med desserter och goda tillbehör.

Längst bak finns även en praktisk tabell med koktider. Anna Skippers man Olof har också varit med och skrivit texterna i boken och har tagit de inspirerande bilderna.

Jag håller med Anna Skipper om att tryckkokaren absolut borde bli lika vanlig i svenska hem som vispen och stekpannan.

Sofia Härén

Klassisk trilogi

Årets läsupplevelse var Väinö Linnas trilogi Här under polstjärnan. Tre böcker - Högt bland Saarijärvis moar, Upp trälar! och Söner av ett folk - dryga 1500 sidor tog fem månader att läsa. Men det var det värt.

"I begynnelsen var kärret, gräftan - och Jussi." Klart tung inledning. (En gräfta är förresten en stor hacka.) Jussi Koskela är en föräldralös prästgårdsdräng i skogslandet utanför Tammerfors som i slutet av 1800-talet tar mod till sig och ber prosten om att få dika ut ett kärr och bygga sig ett torp.

Det som sedan följer är en skildring av det moderna Finlands framväxt, genom frigörelse från Ryssland, inbördeskrig, depression, vinterkrig och fortsättningskrig fram till det sköna nya 1950-talet. Det är också en skildring av den fiktiva byn Pentinkulma, där man får följa ett brett persongalleri med representanter för alla samhällsklasser. Snarare än individer är det familjer man följer; eftersom trilogin spänner över så lång tid är den enda person som finns i livet berättelsen igenom Jussis fru Alma, i början som tonårig torparfru, i slutet som dement 90-åring.

Jag älskar de här böckerna. Människoödena, Väinö Linnas patos för de egendomslösa, språket. Mest av allt uppskattar jag hur hela den första boken ägnas åt att skildra hårt arbete och att etablera persongalleriet - vilket gör att när hälften av huvudpersonerna sedan stryker med i inbördeskriget så känns det verkligen. Man känner de anhörigas sorg och saknad, för man saknar själv de gestalter man följt över så många boksidor.

Att tränga igenom Här under Polstjärnan påminner faktiskt en hel del om Jussis kamp mot kärret: det är hårt, det är smutsigt och tungt och ingen ände kan skönjas, men i slutänden blir man rikligt belönad.

Thomas Daligk

Tillväxtalternativ

För att sätta människans historia i historiskt perspektiv illustrerar Jan Lönn med dygnet. Fram till klockan 23:57 ändras lite tills vi lämnar stenålderslivet som jägare-samlare och blir bönder. Klockan 23:59 blir vi stadsbor och 23:59:57 växer industrisamhället fram. Den nuvarande elektronikåldern är dygnets allra sista sekund. Hur kort tid vi levt med teknik, kemikalier och exempelvis kärnkraft gör att det finns all anledning att tänka om nu och sätta siktet på ett hållbart samhälle.

På 400 sidor granskar han med kritiska ögon hur utvecklingen kulminerat i en tandlös politik, i synnerhet gällande miljön. Etablissemanget med politiker, tjänstemän, företagsledare och medier förmedlar bara så mycket av verkligheten att människor tror sig veta läget. I övrigt fyller medierna på i form av underhållning, vilket avhåller människor från ifrågasättande. Hans detaljrika men enkla skrivelse kunde slutat i dystopi men genom kritiken formuleras också en väg.

Charlotte Wester

I huvudet på en klimatförhandlare

Återigen är världens makthavare samlade, denna gång i Durban i Sydafrika, för att reda ut hur klimatproblemen ska hanteras. Ingen tror på ett bindande avtal och en verklig kraftsamling. På bordet ligger lösa konstruktioner som i bästa fall kan dämpa utsläppen. Om ens det troligtvis otillräckliga tvågradersmålet ska hållas krävs betydligt mer, det är det ingen som förnekar.

Jag läser Anders Turessons berättelse om 12 år mitt i förhandlingarnas hetluft för att bättre förstå glappet mellan vetenskapliga insikter och politisk verklighet. Mellan 2001 och 2010 var han Sveriges chefsförhandlare i klimatförhandlingarna.

Den bild han ger är att det rör sig framåt. Han menar att det inte går att förvänta sig mer när 193 länder ska komma överens om så komplexa frågor, och att utsläppen skulle varit väsentligt högre om vi inte haft denna process.

Boken är välskriven och klargör en del av det politiska spelet. Den innehåller också personliga detaljer som förhöjer läsningen och gärna kunde varit fler.

Insiktsfull kritik riktas mot övriga parter i processen men Sveriges och EU:s positioneringar rättfärdigas. Det är synd. För Anders Turesson är en person som skulle kunna bidra med nyttig självrannsakan.

En annan av bokens svagheter är att Anders Turesson ofta ser brist på konstruktivitet hos u-länderna, där det i stället, mot bakgrund av historien, finns all anledning till ett stort mått av misstänksamhet från deras sida.

Benita Eklund

Tyra Lundgrens konstnärskap

I en nyutkommen bok om den mångsidiga svenska konstnären Tyra Lundgren (1897-1978) presenteras hon på följande sätt: målare, tecknare, keramiker, skulptör, glaskonstnär, textilformgivare, grafiker, konstkritiker, författare .... det var nog allt? Konstvetaren Marika Bogren presenterar i sin gedigna bok ett samlat konstnärskap.

Tyra Lundgren, som enligt egen utsago bestämde sig för att bli konstnär när hon var fem år gammal, var verksam i Sverige, Finland, Frankrike och Italien, och var bosatt på Gotland en stor del av sitt vitala liv. Bland hennes studiekamrater vid dåvarande Konstfack i Stockholm, där hon som 16-åring inledde sin konstnärliga utbildning, fanns den blivande tennkonstnären och inredningsarkitekten Estrid Ericson (1894-1981) som skulle komma att grunda firman Svenskt Tenn. Studierna fortsatte på Konstakademien i Stockholm.

Tyra Lundgren var den första kvinnliga konstnären att formge glas i den italienska glasfabriken Venini på ön Murano utanför Venedig. Hon var också verksam vid det finska glasbruket Riihimäki och framställde keramiska alster för Arabia i Helsingfors, Sèvres utanför Paris och Gustavsbergs porslinsfabrik.

Djurmotiv var ett återkommande tema och hon rönte inte minst uppskattning för sina fågelfigurer i keramik och brons.

Den innehållsrika boken "Tyra Lundgren" omfattar 160 sidor, kostar 395 kr och är utgiven av Carlsson Bokförlag. Omslagsbilden är ett självporträtt i olja målat 1921 i Paris, där Tyra Lundgren studerade för den postkubistiske konstnären och konstteoretikern André Lothe.

Lars Kollberg

En ekologisk estetik

Danska bildkonstnären Morten Skriver tar ett annorlunda grepp om vår tids miljö- och samhällsproblem. Han beskriver i inledningen hur han under sitt liv har följt utvecklingen mot en allt fulare värld, och hur han under 1970-talet på ett underligt sätt kände sig lättad: "För mig fanns det djup mening i att den estetiska ödeläggelse jag såg i mina omgivningar också måste få vittgående konsekvenser; att det så att säga var mot själva livet."

Ett kapitel handlar exempelvis om animalisk produktion, där Morten Skriver beskriver dagens monotona och industriella jordbruk som brutalt. Utarmningen är inte bara estetiskt synligt på ytan utan går hela vägen genom de biologiska systemen ner på genetisk nivå. Han kopplar vår köttproduktion till globala problem och menar att i centrum för fulheten står djurens lidande. Han beskriver även den ekologiska maten som "etiskt berikad".

Morten Skriver menar att detta inte är en akademisk studie, men boken är välfylld med fakta och historiska tillbakablickar. Han bygger boken på exempel ur sitt eget liv och skriver att kopplingen mellan ekologi och estetik berör människans förhållande till alla aspekter i livet, samhället och naturen. Boken behandlar så skilda ämnen som pengar, vetenskap och döden. Den är ett viktigt inlägg i miljödebatten som i dag ofta präglas av det naturvetenskapliga och ekonomiska perspektivet.

Morten Skriver har skrivit flera böcker och artiklar och har även undervisat som lektor vid Den Kungliga Danska Konstakademin. Boken kom ut 2008 men gavs i våras ut i svensk översättning.

Sofia Härén

Inte dyrt att rädda jorden

I pengar låter det mycket. Nära 1300 miljarder kronor om året för att rädda jorden. Men det är bara en knapp åttondel av världens militärutgifter och en styv fjärdedel av USA:s. Det är vad Lester R. Brown, ledare för Earth Policy Institute, beräknar kostnaden för plan B till i sin senaste bok.

Ett annat mått på hur lite det är, är att fossila bränslen subventioneras med 3500 miljarder kronor, tiofalt mer än vad som satsas på alternativ energi. Men fortsätter man som förut kommer vi att inom tio år få resurs-, energi-, mat- och vattenbrist, och en utmagrad jord.

För pengarna får man grundläggande utbildning och hälsovård, avskaffad analfabetism, skolluncher och familjeplanering. Man får ett återställande av jorden med trädplantering, matjordsskydd, stabilisering av grundvattnet, återställande av betesmarker och fiskebestånd och skydd av biologisk mångfald.

Den deprimerande undergångsbeskrivning med många fakta från jordens alla hörn han gör i bokens början förbyts sedan i hoppfullhet med alla de positiva exempel han räknar upp.

Hans Sternlycke

Share