Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 47, 25 november 2011
Nanoteknikens riskfaktorer
Det anordnades ett dagsemanarium om nanoteknikens riskfaktorer på Ekocentrum i Göteborg, där bland andra Läkare för Miljön, Ekocentrum och Chalmers deltog. Det blev fullsatt till bristningsgränsen, och frågorna var många kring en av 2000-talets revolutionära industriutvecklingar.
Professor Ulla B Vogel berättade om hur exponeringen av nanorör i luften är en riskfaktor vid hantering av nanoprodukter.
Varför är det så tyst kring utvecklingen av nanotekniken? Det frågade sig många av besökarna på seminariet som pågick under en hel dag på Ekocentrum i Göteborg i förra veckan.
- Sverige har valt att hålla en låg profil i nanofrågan. Inställningen att nano har mer fördelar än nackdelar är den troligaste förklaringen, sade David Storek, från Nano Connect Scandinavia.
Det är ingen politisk fråga idag, då det heller inte finns någon samlad myndighet eller något regelverk som kan ta tillvara på informationen. Idag är den utspridd på de myndigheter som finns, exempelvis väntar Naturvårdsverket på att forskningen skall tillföra den kunskap som behövs för att säkerställa riskerna med nanopartiklar.
Här för att stanna
Men utvecklingen med nanoprodukter har redan kommit långt och är här för att stanna. Produkterna finns ute på marknaden, särskilt inom områden som medicin- och hälsoprodukter. Inom den medicinska produktutvecklingen är nano användbart i inplantat och för tillverkning av diagnostikverktyg.
- Det som ligger bakom nanovetenskapen är mikrotekniken som ledde mot It-utvecklingen. Saker blev mindre och mindre, säger Bengt Kasemo, forskare från Chalmers, som föreläste om drivkrafterna bakom nanotekniken.
Med största sannolikhet har produktutvecklingen inom materialområdet gett nano en positiv miljöfaktor som gör opinionen mot nano något tystare. Tekniken kan till exempel användas till rening genom katalysatorer och andra verktyg. Förnyelsebara energikällor kan använda sig av nanoteknik i bland annat solceller och nya material som har fördelar i produktion av kablar och transportering av energi.
Det har fört in nanotekniken på milöområdet. Andra produkter som kosmetika, mat och förpackningar är också en stor marknad. Men baksidan med tekniken är att nanopartiklarna ligger inom ett mätområde som är mindre än asbest. Nanopartiklar varierar i storlek, mellan 1 och 100 nanometer, en nanometer är en miljarddels meter.
Tränga in i hjärnan
Att nanopartiklar kan tränga in människor och djur via luftvägar och nå hjärnan har forskningen visat. Det finns liknande problem med syntetiska material, och vetenskapen är ännu inte tillräcklig för att nå kunskap om alla följderna. Nanopartiklarnas största riskområden är människors hälsa, miljö och natur, då de konstgjorda partiklarna som inte naturligt hör hemma i miljön ökar risken att rubba ekostystemet.
- Det är brist på analytiska redskap för att säkerställa riskfaktorerna, menar Bengt Kasemo. Han visar exempel på hur det idag finns både seriösa och oseriösa rapporter om faran med nanotekniken.
Men på det Nationella Forskningscentret för Arbetsmiljö i Danmark har de toxikologiska rapporterna börjat komma. Professor Ulla B Vogel berättade om hur exponeringen av särskilt nanorör i luften är en riskfaktor vid hantering och tillverkning av nanoprodukter.
Förorsakar mutationer
- Nanopartiklar från svartkol förorsakar mutationer och är därför mycket cancerframkallande. Det kan också bidra med DNA skador på lungor och lever, berätar Ulla B Vogel.
Nanorören är attraktiva i stålproduktion, då dessa kan ha en styrka som är 10-100 gånger mer än konventionellt stål, fortsätter hon. Stålet leder också elektricitet bättre, men baksidan av medaljen är att de långa nanofibrerna också ger större skador. Det är främst i arbetsmilön som riskfaktorn finns, menar hon.
Nanopartiklarna koncentreras i människans lever och oskadligörs långsamt. De ökar riskerna för hjärt- kärlsjukdomar och kan ge akuta luftvägsförgiftningar. Andra hälsorisker är cancer och hjärnskador.
Forskningen och kunskapen om nanoteknik är komplicerad. Vanliga människor har svårt att sätta sig in i vad det innebär. Frågorna är många. Vad händer när nanoprodukterna kasseras, och vad händer när nanopartiklar kommer ut i avloppet i form av solkrämer och andra flytande vätskor? En tröst i resonemanget under seminariet var att det också finns nanopartiklar som naturen själva producerar, exempelvis i berggrunder och i lavan från jordbävningar.