Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 46, 18 november 2011
MR-dagarna 2011:
Gränslösa rättigheter
Årets MR-dagar anordnades i Stockholm. Kulturhuset fylldes under två dagar med seminarier och engagerade männniskor.
Ett stort antal organisationer och föreningar var på plats. (Foto: Charlotte Wester)
Barbara Hendricks, svensk-amerikansk operasångerska och därtill goodwillambassadör för FN:s flyktingorgan UNHCR sedan många år, var en av invigningstalarna på årets Mänskliga rättighetsdagar 14-15 november i Stockholm.
- När du röstar tänk på dessa frågor. Något händer när man hamnar i maktens korridorer och realpolitiken. Vi måste visa dem, säger Barbara Hendricks.
Mänskliga Rättighetsdagarna (MR) beskriver sitt syfte som att lyfta fram nya utmaningar som mänskligheten står inför. En av dessa frågor är migranters och flyktingars rättigheter. Temat får året var därför gränslösa rättigheter.
- Det saknas politisk vilja i dessa frågor och det finns en feghet, det är en fråga som de inte kan vinna val på, fortsätter hon och syftar på politikerna.
- Makten ligger i en väldigt liten grupps händer.
Bakom MR-dagarna står sju frivilligorganisationer och tre akademiska institutioner. I år intogs Kulturhuset och Sergel Plaza hotel i Stockholm.
Nationalstaten som utestänger
Den moderna världen framställs som gränslös och globaliserad. Men muren är fortfarande utgångspunkten för vårt tänkande, menar Greger Noll, professor i folkrätt, som deltog i ett seminarium om hur migranter i väst kan hamna i ett tillstånd av rättslöshet.
När mänskliga rättigheter ställs i relation till irrguljära migranter, eller papperslösa som gruppen ofta kallas, flyter en rad paradoxer upp till ytan. De rättigheter som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter proklamerar omsätts och distribueras av stater. De mänskliga rättigheterna är i praktiken medborgerliga rättigheter.
- Genom att studera gruppen papperslösa kan man se om de mänskliga rättigheterna håller, säger Greger Noll, professor i folkrätt.
Maja Sager och Greger Noll om att de papperslösas situation i en värld där rättigheter distribueras av nationalstater. (Foto: Benita Eklund)
Nationalstaten begränsar
I staternas lagstiftning faller de oftast utanför menar han. Trots att det i Sverige enligt Greger Noll finns ett antal som motsvarar befolkningen i Borås, så tycks det inte vara en grupp stor nog att ta hänsyn till.
Han samtalar med Meriam Chatty, doktorand i Statsvetenskap och Maja Sager, doktorand i Genusvetenskap, om hur gruppen papperslösa borde hanteras. Ingen av dem kan i dag se en bra lösning. Går det ens att lösa inom nationalstaten?
Själva begreppet stat ligger i att kontrollera migration menar Meriam Chatty och vi kan inte föreställa oss en gemenskap som inte också innebär uteslutning säger Greger Noll.
- Alla våra berättelser har muren som utgångspunkt.
Med muren som utgångspunkt finns det några givna förhållningssätt. Maja Sager nämner nyttoperspektivet på invandring och är kritisk till detta eftersom det inte löser uteslutningsdilemmat, hur generösa vi än blir. Hon ogillar också att vi ser de papperslösa som en grupp som måste tas om hand.
- Det humanitära tänkandet tar över och den politiska aspekten försvinner, säger hon.
De papperslösas vardag
Greger Noll analyserar frågan från ett teoretiskt-juridiskt håll medan Maja Saager träffat de papperslösa i deras vardag, genom ett etnografiskt fältarbete.
Hennes studier visar hur de i praktiken är en del av samhället trots att de saknar formella rättigheter. De hittar egna sätt att skapa lokala former av tillhörighet.
- Människor lever sina liv mitt i paradoxen. Det finns också vissa möjligheter för dem att agera genom att vara aktiva i asylrörelsen.
Även om problemet ser svårlösbart ut i dagsläget så finns det ljusglimtar. De papperslösa blir till exempel allt mer synliga i medierna och kan numer organisera sig via Syndikalisterna.
- Det breder också ut sig en hypokrati på sjukhusen, där personalen inte frågar efter papper för att ge vård. Det är en klar ljuspunkt, säger Greger Noll.
De statslösa
Bland de papperslösa finns också de som är helt statslösa.
Inbjuden till MR-dagarna är Mirna Adjami, ansvarig för gruppen statslösa på FN-organet UNHCR. Hon kallar dem "The nowhere people" och uppskattar att det globalt handlar om cirka 12 miljoner människor. 5 miljoner av dem är barn. Bakom ett sådant öde ligger till exempel statsombildningar, diskriminering och migration. De flesta flyktingar är dock inte statslösa.
Relativt få länder är anslutna till de konventioner som hanterar problemet.
- De här människorna är bland världens mest sårbara. Principerna är på plats men det saknas politisk vilja. I många fall är också medvetenheten dålig. Staterna vet inte ens att detta är ett problem, säger Mirna Adjami.
Personligt ansvar för asylsökande
Den fria rörligheten för arbetskraft inom EU har skapat högre murar mot omvärlden och ett ökat samarbete mellan länderna i flyktingpolitiken och brottsbekämpningen. Men vad innebär detta för de mänskliga rättigheterna?
Sedan början på 90-talet har migration i Europa gått från att handla om solidaritet till att bli en fråga om hot och säkerhet. Jan Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, har fått förhinder under MR-dagarna men Elisabeth Abiri, Göteborgs universitet, presenterar hans forskning.
Hon beskriver en situation där flyktingar har blivit ett hot i sig och där "nya" vaga hotbilder har ersatt osäkerheten under Kalla kriget. Det talas om terrorism, organiserad brottslighet och miljökatastrofer.
Det saknas även tydlighet när det gäller vad som är hotat. Det är till exempel den nationella säkerheten eller samhället i stort.
Liz Fekete är chef för Institute of Race Relations i London. Hon menar att kriminaliseringen av migrationen leder till mer våld i samhället och berättar om flera exempel där asylsökande som har utvisats har behandlats som farliga brottslingar. I ett fall kvävdes en kvinna till döds på grund av att hon hade fått munnen förtejpad.
En annan oroande utveckling är att även de som hjälper flyktingar straffas allt hårdare. Några fiskare från Tunisien räddade 2007 ett antal båtflyktingar från södra Afrika och blev sedan åtalade för att ha hjälpt illegala flyktingar. Efter den händelsen finns det flera fall där skepp har åkt förbi nödställda.
- Ni i det civila samhället är det sista skyddet för de som inte har några mänskliga rättigheter, säger hon. När människor ingriper så ökar solidariteten och medvetenheten. Vi behöver höra de historierna.
Humanitära skäl
Även i Sverige går utvecklingen mot att en mindre andel flyktingar beviljas asyl, säger Barbro Matzols, debattredaktör på Kyrkans tidning, på ett seminarium med temat "Vem skyddar människovärdet?". Hon undrar om anledningen är att "humanitära skäl" togs bort ur den svenska asyllagstiftningen för fyra år sedan. Nu formuleras det istället som " synnerligen ömmande omständigheter".
Liz Fekete tycker att de positiva historierna om civilkurage måste få större spridning. (Foto: Sofia Härén)
Detta har sin grund i att asylprocessen har blivit en juridisk fråga istället för en politisk. Tidigare var regeringen högsta beslutande instans i asylfrågor, nu är det enbart domstolarna som fattar besluten.
- Jurister ska hålla sig till lagstiftningen, mer bokstavstroget. Att det blir mer restriktivt är en utveckling som vi kunde vänta oss, säger Mikael Ribbenvik från Migrationsverket.
Civilkurage
Henry Ascher, bland annat överläkare vid Flyktingbarnteamet i Göteborg, tycker att det är allvarligt att ingen längre tar ansvar för asylfrågorna: Regeringen menar att de inte har inflytande på den juridiska processen medan domstolarna menar att de måste följa lagarna.
Mikael Ribbenvik håller med om att detta är ett problem, men påpekar att det yttersta ansvaret ändå ligger hos lagstiftaren.
Diskussionen återkommer flera gånger till civilkurage och det personliga ansvaret.
Henry Ascher hänvisar till de berömda experiment som psykologen Stanley Milgram utförde i början på 60-talet. Milgram undersökte hur långt vanliga människor kunde gå när de beordrades av en vetenskapsman att ge elchocker till vad de tror är en annan försöksperson (som dock var skådespelare).
Henry Ascher berättar att i en variant av experimentet, var det istället två experimentledare, varav den ena ifrågasatte den andres beslut att fortsätta försöket. I detta fallet avbröt alla försökspersoner elchockerna.
- Det visar betydelsen av någon som ifrågasätter. Viktigt att komma ihåg för oss som tycker att vi är lite jobbiga och besvärliga, säger han.
Färre flyktingar i "harmoniserat" EU
"Tyvärr är det ett lotteri. I vissa EU-länder har man tre procents chans till asyl, i andra 85-90. Trots oväsentliga skillnader i asylskälen" säger Maria Åsenius, kabinettchef till Cecilia Malmström. Målet är samma möjlighet till asyl, oavsett till vilket EU-land du kommer.
Att reglerna ger för stort utrymme för EU-länderna att göra individuella bedömningar var panelen; Thomas Hammarberg, Europarådets MR-kommissionär; migrationsminister Tobias Billström och Maria Åsenius, överens om. Temat var "EU:s gränser - vårt ansvar".
"Jag skulle önska att Billströms ande inte vilade så tungt över de borgerliga partierna. Då kunde vi haft en riktig diskussion", säger Christina Höj-Larsen (V). (Foto: Charlotte Wester)
Andra EU-länder måste ta mer ansvar och "ett mer harmoniserat system" inom unionen var Tobias Billströms svar.
- Idag är det väldigt snett fördelat. Tio EU-länder tar emot cirka 90 procent av flyktingarna, säger han.
Enligt Thomas Hammarberg var ett problem att ?Bryssel inte kommer överens" om en gemensam flyktingpolitik.
- Men den största utmaningen är att påverka den allmänna opinionen. Förändringen som skett de senare åren är negativ, säger han och åsyftade högerextremism, vilket politiker måste ta tydligare ställning emot.
Kritik mot politik
Thomas Hammarberg var på flera punkter kritisk mot EU:s flyktingpolitik. Skötseln av gränskontrollerna, att flygbolag fått en ?polisfunktion" och att sjömän inte uppmanas att hjälpa nödställda i Medelhavet.
Dessutom tryckte han på att tendensen att tala om "illegala immigranter", trots att söka asyl i ett annat land är lagligt, skapat dåliga associationer; att flyktingar begår ett brott.
- Politiker måste också vara försiktiga när man genomför skärpningar i asyllagarna så att inte en negativ stämpel åläggs de migranter som redan finns i landet.
Grekland pekades ut som det stora problemet gällande asyl, dels i avsaknaden av ett asylsystem, dels i förvaringen av de asylsökande.
- EU har erbjudit att bistå Grekland att bygga upp ett helt nytt asylsystem, men det är svårt att få gehör hos folket när situationen ser ut som den gör, säger Tobias Billström.
Om vi inte kan påverka Grekland - vad gör vi då? frågar moderatorn.
- Vi fortsätter hålla trycket uppe, säger Maria Åsenius.
Skulle vi kunna göra mer?
- Är det inte dags att de andra länderna stiger framåt, kontrar Tobias Billström.
2?000 dog i år
Han talade om att Sverige inom EU hårt driver exempelvis vidarebosättning av kvotflyktingar samt regionala skyddsprogram. Sverige tar år 2011 emot cirka 1900 kvotflyktingar (utsedda av FN:s flyktingorgan) som fjärde största mottagarland.
- Även om man inte får alla till EU kan man verka för skydd, säger Tobias Billström.
Enligt beräkningar har över 2000 människor mist livet på vägen till Europa i år. Men mörkertalet antas stort.
- Var är indignationen över att 2000 människor dött på grund av detta? Frågar Thomas Hammarberg.
Vårt ansvar?
Senare höll Amnesty ett seminarium med rubriken "Fattig eller förföljd? MR i EU"; som också tog upp att människor hålls inspärrade i mottagarländer runt Medelhavet. Maria Ferm (MP), Eva Lohman (M), Ulf Nilsson (FP), Christina Höj Larsen (V) och Désirée Pethrus (KD) deltog i paneldebatten.
Spärra in människor på flykt? Vad är Sveriges ansvar? undrar Fredrik Kron, Amnesty.
- Sveriges ansvar är att värna rättssäkerheten, till exempel rätten till juridiskt ombud, säger Ulf Nilsson (FP), som tillägger att Sverige lärt av tidigare misstag när romer utvisats på oriktiga grunder. EU går åt rätt håll, säger han.
Christina Höj Larsen (V) tryckte på Sveriges roll.
- Det är helt uppenbart kränkningar av alla möjliga rättigheter. Vi har ett ansvar när vi låter människor hållas i den typen av förvar som i Grekland.
Varje steg viktigt
Tidigare uttryckte Maria Åsenius oro över hur den annalkande vintern skulle drabba de i grekiska förvaringscentra och flera i panelen här vittnade om dåliga villkor. Men för den samlade Alliansen var lösningen att försöka påverka Grekland.
Det blev även debatt om Migrantarbetarkonventionen, en internationell lag med skydd mot slaveri, övergrepp och kollektiv avvisning samt rätt till skydd av egendom. 45 länder har ratificerat den, men inget av EU-länderna. Sverige har avstått med hänvisning till att inget nytt tillförts.
För ratificering var Vänstern och Miljöpartiet medan de i Alliansen menade att den överlappar existerande konventioner, är onödig och i delar oklar.
- Vi tror att det hade varit viktigt för migranternas status om Sverige hade ratificerat avtalet, säger Maria Ferm (MP).