Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 44, 4 november 2011
Introdukion:
Internet och den nya medievärlden
örra veckan ordnades en konferens om Internet och demokratisk förändring i Stockholm. I fokus stod den arabiska revolutionen och flera hundra nätaktivister fick en högtidsdag när de in real life kunde stråla samman med många av de frihetskämpar, twittrare och it-proffs som blev kända profiler när diktatorerna tvingades bort från makten. Konferensen kunde också följas i direktsändning världen runt på många hemsidor och twittrare kunde ställa frågor medan föreläsningarna pågick. När detta nummer av Miljömagasinet kommer ut finns hela konferensen tillgänglig på Internet och den har citerats och kommenterats i twitterflödet och på många bloggar.
Jämfört med många av mina vänner och kamrater i olika folkrörelser - för att inte tala om mina jämnåriga i största allmänhet - är jag ganska hemmastadd i det nya medielandskapet. Ändå kände jag mig under den här konferensen som ett slags turist i en ny och främmande värld - antagligen var jag den ende bland deltagarna som inte äger en iphone. Jag lärde mig en hel del och fick mycket att tänka på. Till exempel kan man undra över dem som betalade det här kalaset och presenterade sig som hängivna frihetskämpar. Det var nämligen en av de myndigheter som sorterar under det departement som leds av den gamle högermannen och välkände twittraren och bloggaren Carl Bildt, numera mest omtalad för sin tysta diplomati och sitt samröre med Lundinsfären.
Med andra ord ingick konferensen i SIDAs särskilda satsning på digitalt arbete för att främja demokrati. På Expressens debattsida kunde dess generaldirektör, Charlotte Petri Gornitzka, denna dag meddela att anslaget i år fördubblats och nu uppgår till 70-80 miljoner kronor. Kan verka imponerande, javisst - men värt att sättas i ett sammanhang. Dagen efter Sida-konferensen fick vi till exempel veta att regeringen gett 100 miljoner kronor till en annan digital aktör, nämligen miljardföretaget Facebook, som nu ska bygga tre serverhallar i Luleå.
Välkommen till den nya medievärlden!
Revolution - mer än bara Facebook
ilken betydelse har den tekniska utvecklingen för dramatiska samhällsförändringar? Det sägs att Luther beskrev Gutenbergs tryckpress som en Guds välsignelse som påskyndade reformationen. På senare tid har vi också kunnat läsa att upproret i Iran, efter valet 2009, orsakades av Twitter och att det var Facebook som möjliggjorde resningen i arabvärlden. Men sanningen är förstås en annan och mycket mera komplicerad - något som nätaktivisterna på Sida-konferensen om Internet och demokratisk förändring gav klart besked om.
Lyssna till exempel på Salma Said från Kairo som blivit känd som "politisk bloggare". Det gillar hon inte alls. Hon har vuxit upp i en politisk familj och gick 2005 med i den regimkritiska rörelsen Kefaya och började blogga när hon genom nätet fick kännedom om sexuella trakasserier på Kairos gator. Men på Sida-konferensen berättade hon att hon varken bloggade eller twittrade under revolutionens första 18 dagar. "Vad vi behövde var stenar och käppar, inte sociala medier. Det blev en fredlig utveckling först när vi hade bränt ner 90 procent av polisstationerna. Och vi hade underbart stöd av fotbollshuliganerna...."
Salma Said tycker inte om att kallas "politisk bloggare".
Detta betyder inte att Salma Said är negativ till internet. "Naturligtvis inte. Jag både twittrar och bloggar." Men hon ogillar starkt dem som tror att revolutionen i Egypten var en fredlig historia som drevs fram av twitterflödet. "Den stora majoriteten av dem som genomförde upproret mot Mubarak var människor som inte använder sociala medier. De aktiva på nätet är tvärtom en liten och privilegierad del av befolkningen som i många avseenden liknar medelklassen i väst och hon passade på att kritisera konferensens arrangörer för att de bara bjudit in engelsktalande personer.
Den nuvarande situationen i Egypten beskrev Salma Said som otäck och allvarlig och menade att en konfrontation med militären förr eller senare måste komma. Den är och förblir en "mördarmaskin" och den har medierna i sitt grepp. Salma Said var fortfarande djupt skakad av hur militären för några veckor sedan dödade demonstrerande kopter och hur statstelevisionen spred lögner om det inträffade.
Stephan Uhrbach från Berlin var också angelägen om att påpeka att upproret mot Mubarak var egyptiernas och inte de sociala mediernas. Samtidigt menade han att vi som lever ett behagligt liv i en trygg omgivning kan dra vårt strå till stacken. Själv är han och de andra nätaktivisterna i Telecomix ett lysande exempel på det. Mest kända är de för sin insats när Mubarak överraskade dem och en hel värld med att plötsligt stänga ner Internet i hela Egyptren.
- Det hade vi verkligen inte väntat oss, berättade Stephan Urbach. Sedan frågade vi oss: Vad gör vi nu?
Det dröjde inte så länge innan de kom på lösningen. De plockade fram gamla modem, började faxa, fick kontakt med radioamatörer och folk som kunde använda morsealfabetet. Till slut blev det möjligt att på nytt kommunicera mellan Egypten och omvärlden, bl a med hjälp av Telecomix-aktivister i Göteborg.
En annan av talarna vid Sida-konferensen var Mahnaz Afkhami. Hon hade kämpat för mänskliga rättigheter i ett helt liv innan hon "kom ut" som nätaktivist. 1930 flyttade hon som 11-åring med sin mamma från Iran till USA och redan som 17-åring insåg hon vikten av att tillsammans med andra kämpa för sina rättigheter. Då vann hon och hennes fackförening en strid mot hennes arbetsgivare som avskedade henne tillfälligt för att senare anställda henne på nytt - allt för att slippa betala hennes intjänade semesterersättning.
1967 var hon tillbaka i Iran, nu som professor i litteratur vid det nationella universitet. Tillsammans med de kvinnliga studenterna stred hon för kvinnans rättigheter mot en konservativ kultur och religion. 1975 utsågs hon till den muslimska världens första minister för kvinnofrågor och kunde bl a genomdriva olika lagar som förbättrade kvinnans ställning.
När Kohmeinis revolution genomdrevs i Iran 1979 var hon i USA för förhandlingar med FN för sitt lands räkning. Hennes bostad i hemlandet konfiskerades, alla dokument om hennes personliga historia utplånades och hon sattes upp på regimens dödslista. Nu tvingades hon fortsätta sin kamp i exil och längs nya vägar. Snart blev hon en ledande gestalt inom den internationella kvinnorörelsen och år 2000 tog hon initiativet till "Women?s Learning Partnership - för rättigheter, utveckling och fred" där hon är ordförande. Organisationen har idag en imponerande verksamhet i 20 länder i Syd, de flesta med en muslimsk majoritet i befolkningen.
På Sida-konferensen berättade hon att hon först var tveksam inför den nya informationsteknologin.
- Allt vårt arbete med utbildning, organisaring och mobilisering är ju så beroende av människors möten ansikte mot ansikte. Men jag blev snabbt övertygad om de nya möjligheterna och jag känner som ett barn i en godisbutik här idag bland alla nätaktivister. Det jag hoppas på framöver är samarbete mellan olika nätverk och ett utbyte av knowhow mellan vanliga aktivister och alla er som är duktiga på den nya tekniken.
Men konferensen handlade inte bara om "internet och demokratisk förändring" som det stod i rubriken. Den handlade också om Internet som ett vapen i händerna på demokratins fiender. Jacob Appelbaum är en ledande person inom det Sida-sponsrade Tor-projektet som utvecklar anonymitetsskydd för internetanvändare. Han uttryckte saken drastiskt i sin mycket uppskattade föreläsning - jag citerar Rasmus Fleischer som skriver på sin blogg Copyriot:
- Appelbaums genomgående tema var att infrastrukturen för vår vardagliga kommunikation bör betraktas som fientlig. Internet är i sin helhet inte minst ett övervakningssystem. Mobiltelefoner är övervakningsmaskiner, vilka också kan användas för att ringa med. Ju mer vi betalar för dem, desto bättre övervakar de oss. Webbläsarna har utvecklats från verktyg för att komma åt webben, till ett sätt att leverera användarbeteenden som produkt till de aktörer som samlar in stora mängder data om vad vi gör på webben.
Jacob Appelbaum beskrev hur staten agerar för att kontrollera nätanvändare i Syrien och tvekade inte inför att dra paralleller till hur The Pirate Bay blockeras i till exempel Danmark, eller till den svenska FRA-lagen.
- Ett återkommande exempel utgörs av företaget FinFisher, som utvecklade ett virus som installerar en bakdörr hos enskilda datoranvändare. Denna övervakningsteknik såldes till Mubarak-regimen i Egypten. Jacob Appelbaum understryker att detta är vapenexport. Företag som dessa betraktar sig själva som vapenexportörer. De säljer sina produkter på vapenmässor.
Dagen efter Sida-konferensen twittrar Jacob Appelbaum från Keflaviks flygplats på Island. Han har gripits och förhörs på de amerikanska myndigheternas begäran. Tolv gånger tidigare har han gripits på flygplatser i USA men aldrig utomlands. Nu skriver han på Twitter: "Verkar sjukt att säkerheten på Islands flygplats kontrolleras av USA."
Mer om konferensen finns att läsa i veckans nummer av Miljömagasinet.