Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 42, 21 oktober 2011
Greenpeace jubilerar med ny rapport
För 40 år sedan lämnade en grupp aktivister Vancouver i en liten fiskebåt. Målet var Amchitka utanför Alaskas kust, där USA planerade att utföra ett kärnvapentest. Så började historien om Greenpeace.
40-årsjubileum med mingel, politikerdebatt och ny rapport om förnybar energi. (Foto: Benita Eklund)
Greenpeace har i dag kontor i 41 länder och 2,9 miljoner stödmedlemmar över hela världen. I Stockholm firade man födelsedagen i förra veckan med att presentera en rapport om en svensk energirevolution: År 2050 kan all el vara förnybar och kärnkraften kan vara borta 2030.
Den som följer utvecklingen av de förnybara energikällorna blir knappast förvånad av det här budskapet - det är ingen nyhet att det är tekniskt möjligt och ekonomiskt försvarligt att ställa om energisystemet. Problemet är den okunnighet och konservatism som råder inom industrin och politiken. När Tomas Kåberger, tidigare generaldirektör på Energimyndigheten och nu energirådgivare i Japan, på jubileums-minglet hos Greenpeace fick frågan om vilka de viktigaste hindren är för en förnybar utveckling svarade han:
- Att så få har förstått vad som händer när det gäller solenergi och att man kan tjäna pengar på solceller. När jag läste Greenpeacerapporten blev jag först litet orolig att också den var för pessimistisk i bedömningen av vad som faktiskt sker i utvecklingen av alternativen.
Problemet med subventioner
Kåberger har skrivit förordet till Greenpeace-rapporten och tar bland annat fasta på problemet med subventioner.
- Medan subventioner och stödjande lagstiftning aktivt döljs eller till och med förnekas när det gäller kol, olja och kärnkraft riktas stor uppmärksamhet mot det stöd som introduktionen av ny, förnybar energi får? Den svenska kärnkraftspolitiken är fortfarande uppbunden av gamla åtaganden att skydda ägarna till kärnkraftverken från kostnader för kärnavfall och olyckor. Denna attityd är omodern och ekonomiskt oförsvarbar. Efter Tjernobyl och Fukushima har det blivit tydligt att den ekonomiska magnituden av en olycka kan hota en nations överlevnad, en risk som ingen förnuftig regering borde lägga på sina ovilliga medborgare.
Mest förnybart 2050
Sven Teske från Greenpeace, anlitad också av FNs klimatpanel, presenterade och sammanfattade rapportens energikalkyl:
Koldioxidutsläppen reduceras med 95 procent till år 2050 jämfört med 1990 års nivåer.
Hela elproduktionen blir 100 procent förnybar till år 2050 och är redan år 2030 98,4 procent förnybart.
Uppvärmningssektorn blir 99 procent förnybar till år 2050.
Den installerade kapaciteten i hela energisystemet blir 100 procent förnybar till år 2050 (99 procent förnybar redan år 2030).
År 2050 täcks 92 procent av det primära energibehovet av förnybar energi.
Ingredienserna i rapporten är välbekanta - energieffektivisering och förnybara energikällor - men allt större vikt läggs nu vid betydelsen av "smarta nät". I visionen av det framtida energiflödet ska värmen och kraften inte stråla ut från ett litet antal centrala energiproducenter. Ett framtida smart nät kan snarare jämföras med utvecklingen av informationsutbytet på internet - framtidens energikonsumenter blir allt oftare också energiproducenter.
Lägre pris på sikt
Greenpeacerapporten beräknar också kostnaderna för en svensk energirevolution. Kostnaden per kWh blir något högre till en början men lägre på lång sikt. Också investeringskostnaderna blir högre, men de kompenseras av uteblivna bränslekostnader för den förnybara energin.
Företrädare för riksdagspartierna (utom Sverigedemokraterna) fick kommentera rapporten när den presenterades. Så länge de talade om år 2050 var samstämmigheten total - alla gillade 100 procent förnybart - men när man kom in på dagsaktuella energifrågor var de som vanligt blockpolitikens fångar. Anita Brodén från Folkpartiet mer eller mindre "lovade" att avslå Miljöpartiets motion om att låta Energimyndigheten utreda när Sveriges energisystem kan vara baserat på förnybara energikällor.
Förlamad av kärnkraft
När det var dags för publikfrågor undrade Fredrik Lundberg hur det kommer sig att svensk vindkraft levererar mellan 3 och 4 TWh medan Tyskland (som är åtskilligt mindre till ytan) levererar 43 TWh.
- Vi har varit förlamade, svarade Anders Flanking, som representerade Centern och regeringen och en gång var aktiv i Linje 3 under folkomröstningen.
- Och vad beror förlamningen på, undrade Fredrik Lundberg.
- Kärnkraften! svarade Åsa Romson från Miljöpartiet.
Replikskiftet illustrerar en nyckelfråga i ett mera dystert energiperspektiv för Sveriges räkning. I ett sådant förblir det svenska energiindustriella komplexet en reaktionär kraft som saknar förmåga att leda oss in i en hållbar framtid men har tillräckligt med kraft att ställa sig i vägen för alternativen.
Greenpeace har förstås andra förhoppningar. Till att börja med vill man att deras rapport studeras och gör intryck hos Naturvårdsverket som i våras fick regeringens uppdrag att ta fram en "färdplan" för ett Sverige 2050 utan utsläpp av växthusgaser. En delrapport ska komma i januari och en slutrapport senast 1 december 2012.