Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 41, 14 oktober 2011 Ökad halt gifter i marina däggdjur Fluorerade ämnen, som bland annat används i teflonpannor, är en grupp giftiga kemikalier som ökar i naturen. Forskare talar om en kapplöpning med kemiindustrin. En relativt ny grupp miljögifter, så kallade långkedjiga fluorerade ämnen (PFCA:er), ökar oroväckande hos marina däggdjur uppe i Arktis och norra Atlanten runt Färöarna och Island. Det visar en stor studie av forskaren Anna Rotander vid Örebro universitet. Hon har undersökt prover från ett antal arter av valar, sälar och delfiner från 80-talet och fram till nutid. - När kemikalier dyker upp i valar och sälar visar det att de ackumuleras i näringskedjan och det är en varningsklocka, säger hon. Stor industri Det är lämpligt att leta i Arktis efter miljögifter eftersom det bara är de mest långlivade och därmed mest farliga ämnena som kommer så långt. Anna Rotander talar om en oroväckande tendens. - En grupp ämnen ökar väldigt tydligt bland alla arterna och på de olika geografiska platserna och det är långkedjiga fluorerade kemikalier. De har vi inte reglerat ännu på något sätt. De fluorerade ämnena används för sina vatten- och fettavstötande egenskaper i till exempel tyg som goretex, i teflonpannor och i skidvalla. De är otroligt svårnedbrytbara. - Det är en väldigt stor industri och nu flyttar mycket av produktionen till Kina. Men de ämnen som Anna Rotander hittar i de marina djuren är ofta nedbrytningsprodukter av de kemikalier som produceras i fabrikerna vilket gör det mer komplicerat att spåra källan. - Det finns olika teorier angående vilka källor som är viktigast och det är lite kontroversiellt men jag kan i alla fall se att halterna ökar. Hon berättar att de värsta av de här ämnena slutade tillverkas eftersom de hade tydliga hälsoeffekter på dem som arbetade med produktionen. - Vi försöker lära oss av våra misstag så att det inte går så långt som med DDT och PCB. Kamp för miljökemister Anna Rotander tar havsörnen som exempel där DDT gjorde äggskalen så tunna att de gick sönder under ruvningen. Det fanns bara cirka 20 havsörnpar kvar i Östersjön innan en massiv räddningsinsats vände utvecklingen. Hon påpekar att det dock är andra volymer av kemikalier i omlopp i dag jämfört med 30 år sedan. Hon har även tittat på andra miljögifter som bromerade flamskyddsmedel och hur halterna i djuren har förändrats över tiden. Detta är ämnen som har reglerats och Anna Rotander kunde se att halterna tenderar att långsamt minska eller plana ut. Det är troligtvis kopplat till lagstiftningen, men eftersom de är så långlivade i naturen kommer det att dröja länge innan de försvinner helt. Miljömagasinet skrev i januari om att forskare nu återigen ser en ökad dödlighet bland havsörnens ägg i södra Bottenhavet. Nu misstänks nya miljögifter ligga bakom och fluorerade ämnen är en kandidat. - Det är en kamp för miljökemisterna att hålla koll på vad som dyker upp. När ett ämne förbjuds så hittar industrin på ett annat, säger Anna Rotander. Studier på effekter är hittills nästan uteslutande gjorda på perfluorerade ämnen som PFOS och PFOA och inte på de långkedjiga fluorerade kemikalierna. - För PFOS och PFOA har man sett att de kan ha påverkan på immunsystemet och reproduktionen, samt orsaka cancer, säger Anna Rotander. |