Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 41, 14 oktober 2011
Filmer som synliggör romska berättelser
Sveriges Internationella Roma Filmfestival (SIRF)
Biografen Zita
Stockholm
Sveriges Internationella Roma Filmfestival (SIRF) hade den 7 oktober urpremiär på biografen Zita i Stockholm. Under helgen visades filmer för allmänheten, och 10-12 oktober för skolor med syftet att diskutera varför det är viktigt att undvika att placera människor i fack.
- Amerikansk filmkultur har ofta visat romer som objekt och åskådarna kan inte identifiera sig med dem, säger Lena Israel, docent vid Högskolan i Halmstad och som på plats diskuterade bilden av romer. Hon forskar på romsk representation i film och säger att det är viktigt att nå ut med filmer som ger en annan bild.
- I många filmer finns en aggressiv ton mot romer. De utpekas som ett hot mot samhället och som att de utnyttjar det utan att ge något tillbaka.
Innan kvällens första film Liberté (Frihet) dras i gång tar Maria Leissner, före detta ordförande i delegationen för romska frågor, ordet.
- Antiziganismen är tyvärr idag den enda accepterade rasismen. Den har aldrig med kraft slagits tillbaka av samhället. Därför är detta inte bara en kulturgärning, det är en politisk gärning, säger hon och syftar på initiativtagaren Domino Kais arbete med den romska filmfestivalen.
Liberté (från 2010) visar andra världskriget ur en roms ögon, och är bortsett från en krigsskildring ett porträtt av vad det gör med en människa att förlora sin identitet. Filmen inleds 1943 och börjar med att veterinären Théodore, som lever på franska landsbygden, finner Petit Claude, en ung pojke vars föräldrar försvunnit i kriget. Pojken anländer samtidigt som en romsk familj, som kommit för att delta i skörden.
I byn bor läraren Miss Lundi, som uppmuntrar de romska barnen att gå i skolan. Här låter regissören Tony Gatlif den romska ovanan vid skola bli tydlig när hon får svar som: "Varför då?" "De ska stanna här hos oss!" "Du får låna mina för ett äpple." Men Tony Gatlif lyckas förmedla en inställning utan att fastna i stereotyper.
Romerna försöker försörja sig genom att musicera, men får inte publik, och folket i byn säger att romernas korgar är av fel material och vill inte köpa tyget som de burit med sin från Ungern. Medan romerna kämpar för sin överlevnad intensifieras kriget omkring dem.
Historien binds samman av Claude och Talloche, en rom på 30 som lever för den frihet som varit en roms tillvaro, och tätnar genom växlingarna mellan krigets grymma villkor och en jakt på frihet.
- Här är romerna individuella karaktärer och vi tillåts leva oss in i deras situation. De får interagera utan en vit mellanhand, vilket är ovanligt. Detta är en av de första spelfilmerna om romer och förintelsen, säger Lena Israel.
Andra filmer som visades var Min romska familj Woody Allen och jag, Point of Outbreak, The man who cried, Svart katt vit katt och Jag och min mormor. Initiativ behövs för att förändra föreställningar enligt Lena Israel, som tillägger att det är synd att uppslutningen var liten och att arrangemanget inte fått uppmärksamhet i medierna.
- Det är en del i problemet. Romer räknas fortfarande inte.