|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 40, 7 oktober 2011 Sveket mot Västerdalarna M
ed sitt beslut att lägga ner persontrafiken på Västerdalsbanan offrar regionpolitikerna Västerdalarna till avfolkning och hotar turistindustrin. Med låtsat engagemang har de talat med dubbla tungor, och, som det nu visar sig, gjort sig av med Itinotågen redan innan frågan om att söka trafikbidrag skulle beslutas i landstinget. Jag förstår att Kurt Podgorski (S), kommunalråd i Malung, känner sig sviken av sina partivänner i landstinget. Man har inte slagits för att få banan upprustad så att restiderna kunde halveras jämfört med buss. Med bekvämare pendlingstider hade fler kunnat bo kvar och många hade kunnat flytta in. Med fler boende hade skatteinkomsterna kunnat öka. Det vore billigare att rusta upp järnvägen än att bygga om vägen till trafiksäker standard med dagens trafik. Den tunga lastbilstrafiken bullrar genom samhällena och sliter vägen till potthålsstandard. Lämmeltågen av turister ska trängas med dem på de kurviga och smala vägarna. Restiderna blir långa och olyckorna legio. Med en upprustad järnväg hade det mesta av lastbilstrafiken flyttat över till godståg med lägre transportkostnader och mindre miljöstörningar. Med bättre transporter kan de rika råvarutillgångarna i skog och berg bättre tas tillvara. Arbetsplatserna hade kunnat bli fler.Turisternas resor hade kunnat ske bekvämare, riskfriare och snabbare med tåg till Malungs-fors och därifrån med buss till Sälen. Västerdalarnas attraktivitet för turister hade ökat. De stolta utbyggnadsplanerna hade kunnat bli verklighet med många fler sysselsatta och bättre service. Det är märkligt att man tillåter provet med ERTMS, det nya signalsystemet för järnväg, att bli ett nedläggningsargument. Eftersom det här är ett försök borde det betalas av staten, inte av operatörerna. Utrustningen av ett tåg kostar 1,5 miljon kronor och kostnaden för att certifiera en ny loktyp 8-14 miljoner. Ute i Europa är det staten som står för kostnaden att byta signalsystem, men inte i Sverige. ERTMS innebär att signalerna flyttas från banan till loket. Banhållaren slipper utgifter för att underhålla signaler och ledningar. Utläggen hamnar hos operatörerna i stället. Tillsammans med den dåliga banstandarden kan ERTMS innebära slutet också för godstrafiken på Västerdalsbanan. Tågåkerier med små marginaler kan inte bära kostnaden för att utrusta sina lok för att kunna få köra på en enda bana, när resten av landet har kvar det gamla välfungerande signalsystemet ATC. Västerdalarnas järnväg är inte den enda som riskerar upprivning. Järnvägen lider av mångårig brist på underhåll. För att klara den akuta situationen föreslår Trafikverkets kapacitetsutredning ett extra bidrag på 2,3 miljarder kronor per år under tio år och i den summan ryms inte de lågtrafikerade banorna. Vi kommer att få en ny våg av järnvägsnedläggningar. Det är märkligt att glesbygden överges när vi behöver den mer än förut i en situation med sinande olja. Det är märkligt att regeringen hellre satsar på väg än järnväg när vår användning av fossila bränslen hotar klimatet. |