Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 39, 30 september 2011
Nybyggaranda på Centerstämman
enterpartiet har haft stämma i Åre och Annie Lööf valdes till ny partiledare. Hon har ett starkt stöd i partiet och går hem i medierna. Därtill är fingrarna inte nedsmutsade av anklagelser om att ha sålt ut ett anrikt kärnkraftsmotstånd.
Maud Olofsson återtog dock lite stolthet på sin sista dag som partiledare. I en artikel i Dagens industri den 22/9 framgick att ett centerkrav i energiuppgörelsen försvårar nybygge av kärnkraftsreaktorer. Jan Björklund (FP) vill enligt tidningen att energiöverenskommelsen görs om. Bakgrunden är att nya reaktorer endast får stå på samma plats som de gamla. Det innebär i praktiken att det bara är de företag som nu äger kärnkraftverken, Eon, Fortum och Vattenfall, som får bygga.
Bolaget Industrikraft som vill satsa 30 miljarder på en ny kärnkraftsanläggning har därför fått nej. Samtidigt säger Eon och Fortum att det saknas politiska förutsättningar för ny kärnkraft i Sverige och statliga Vattenfall har backat i frågan.
Annie Lööf kör elbil på parkeringen inför mediernas blixtar. Centern jobbar på bilden av partiet som Sveriges gröna röst. (Foto: Benita Eklund)
Maud Olofsson kommenterar Jan Björklunds utspel på stämman och säger att en omförhandling inte är aktuell eftersom uppgörelsen vägdes på guldvåg.
- Alla trodde att det skulle bli mer kärnkraft men det är det tredje benet som stärkts. Jag trodde det så därför gick jag med på skrivelsen om nya reaktorer.
I alliansens överenskommelse beskrivs svensk elförsörjning med tre ben: Vattenkraft, kärnkraft och förnyelsebara energikällor. Maud Olofsson menar att ökningen av förnybart i Sverige är en följd av Centerns krav.
I sitt första tal som partiledare säger Annie Lööf:
- Mod är att våga det oprövade. Som vid energiöverenskommelsen. Våra motståndare framställde energiöverenskommelsen som ett bakslag för Centerpartiets energipolitik. I själva verket gav den en grund för det stora lyftet för den gröna förnybara energins politik. Det gör att kärnkraften sakta fasas ut och sakta dör sotdöden.
Måhända etableras den bilden och förhoppningsvis får Maud Olofsson och Annie Lööf rätt. Få politiker vill i skuggan av Fukushima hörsamma Jan Björklunds krav på omförhandlingar men det är mer en tillfällig massmedial luftseger än ett slutgiltigt hinder för nya reaktorer. Det är ett faktum att energiöverenskommelsen innebär ett avsteg från folkomröstningens avvecklingsbeslut, även om det skedde i utbyte mot en satsning på förnyelsebart. Modigt politiskt spel enligt Centerns partitopp. Våghalsigt och svekfullt tycker många andra.
Miljön har varit en av Annie Lööfs profilfrågor under partiledarkampanjen och när hon talar på stämman ges hållbarhet stort utrymme, vid sidan av frihet, företagande och social grundtrygghet.
Störst applåder får hon när hon säger att partiet inte bara ska vara alliansens gröna röst - utan Sveriges tydliga och gröna röst.
Miljöfrågorna engagerar många centermedlemmar och i en debattartikel i Svenska dagbladet den 21/9 skriver centerpartisterna Gustav Andersson, Lars Bergwall och Muharrem Demirok, att det är ett bekymmer att kommuner och landsting upplevs som mer drivande i miljöfrågan än regeringen.
I en utfrågning på stämman menar Andreas Carlgren att miljöresultaten visst är goda.
- Frustrationen ligger i att vi inte lyckas kommunicera att vi påverkar i regeringsställning, långt utöver vad vårt väljarstöd motiverar, säger han.
Centerstämman röstar igenom ett förnyelseprogram på miljöområdet där betoningen ligger på marknadsekonomiska lösningar. Smarta spelregler ska få företag och individer att agera miljövänligt samt stimulera nya idéer på miljöområdet. Miljöpolitiken ska byggas underifrån och programmet genomsyras av en tro på att människor agerar miljövänligt om förutsättningarna finns. Landsbygden pekas ut som den arena där mycket av potentialen finns.
Centern har tappat väljare i decennier och gjorde ett dåligt val 2010. Det är dock inte en fråga på stämman. Temat är nybyggarlandet Sverige och alla blickar riktas oreflekterat framåt. Annie Lööf knyter skickligt ihop folkrörelsearvet från landsbygden med den moderna stadsliberalens längtan efter självbestämmande. Hon talar övertygande om förnyelse och en framtida "möjlighetspolitik". Hon är positiv, inspirerande och finner kvicka svar på journalisternas frågor.
Hon begripliggör stora sammanhang och drar den grundläggande slutsatsen att det finns en längtan efter en tydlig ledning mot en grön och hållbar värld.
- Miljöfrågan är vår tids stora utmaning, vår generations månfärd, säger hon.
Men lösningarna som Centerpartiet står för så här långt, där marknadsmekanismerna ska göra mycket av jobbet, är inte övertygande. För att partiet ska växa - och för att skapa en hållbar framtid - krävs mer än lösryckta ekonomiska incitament och en glättig tilltro till människors förmåga att bygga rymdraketer på egen hand.