|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 38, 23 september 2011 Fukushima, Marcoule, Ringhals... D
e kärntekniska olyckorna hopar sig. Tilltron till denna energikälla är snart lika med noll. Ett tecken på detta är att den tyska energijätten Siemens lägger ner sitt kärnteknikprogram. Fler kommer att följa för allt fler inser att kärnkraften har nått vägs ände. Det är inte många tidningar som fortfar att följa händelserna i Fukushima. Man skulle nästan kunna tro att allt är över. Det finns dock några undantag, främst i japansk press. Ett populärt sätt att dölja händelserna är att bygga en "sarkofag" som i Tjernobyl. Just detta håller nu på att ske över Fukushima Daiichi nr 1. Stora prefabricerade betongelement byggs runt om den havererade reaktorn med syfte att stänga ute den radioaktiva strålningen. Vad som händer inuti byggnaden får vi dock som vanligt inte veta. Inte heller hur det står till i de andra reaktorerna och i bränslebassängerna. Frågetecknen är många, precis som det brukar vara när det gäller kärnkraften. Förre premiärministern i Japan Naoto Kan sade i en intervju i Japan Times den 19 september att han hade bett experterna att skissera ett "worst case scenario" och han blev förfärad när han fick se resultatet. 30 miljoner japaner som bor i en radie av 200-250 kilometer från kärnkraftverket måste enligt en av rapporterna evakueras om denna värsta möjliga katastrof skulle inträffa. "Det var en svår tid för jag var inte säker på om Japan skulle kunna fortsätta att fungera som en stat", sade Naoto Kan. Vi vet inte vad som kommer att ske framöver med de trasiga reaktorerna och med bränslebassängerna, vi får bara hoppas att det går att förhindra detta värsta scenario. För ett är säkert, Fukushimas reaktorer fortsätter att läcka ut radioaktivitet. Så i veckan fick vi reda på att det skett en olycka i Centracos återvinningsanläggning för radioaktivt material i Marcoule, Södra Frankrike. Det var en smältugn som exploderade. En arbetare dog omedelbart, tre andra skadades. Men som sig bör i Frankrike, ingen radioaktivitet läckte ut till omgivningen. Frankrike har tumme med sådant. När olyckan hände i Tjernobyl så stannade de radioaktiva molnen vid Frankrikes gräns. Vi har också smältugnar i Studsvik som förbränner radioaktivt material som kommer från alla möjliga kärntekniska anläggningar världen över. Närmast förestår en transport av gamla ånggeneratorer från Bruce kärnkraftverk i Kanada. Dessa ånggeneratorer skall transporteras över de Stora Sjöarna och sedan tvärs över haven till Sverige. Ånggenartorer? sade en förvånad yngling när jag berättade om denna transport. Han, tillika med hundratusentals svenskar, vet inte att kärnkraften bygger på uråldrig ångteknik. Kärnkraften är, som den australiensiska läkaren Helen Caldicut en gång skrev: Ett komplicerat sätt att värma vatten på. När skall vi få de styrande i Sverige att inse att det ger dåliga odds att satsa på gamla hästar? Som till exempel Ringhals. I en av de fyra reaktorerna hittade man skräp efter en svetsning i kylsystemets rör. Skräp som kunde ha blockerat kylvattentillförseln. Det ska ha legat där i 20 år! Frågan är hur tillförlitliga alla nationella och internationella inspektioner är när sådant slarv kan förekomma. Slutsatsen blir: Stäng all kärnkraft medan tid är! |