|
Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 37, 16 september 2011 Politiker för svensk matsuveränitet? D
en 8 september hölls ett seminarium vid KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien) i Stockholm under rubriken: Vägval för världens jordbruk, hur får vi planetens resurser att räcka till alla? Av alla talare var schweizaren Hans R. Herren från IAASTD (International Assessment of Agriculture Science and Technologi for Development) den som, enligt min mening, framförde de mest jordnära förslagen om vad som måste göras för att, med ändrad ordföljd, räta ut frågetecknet i slutklämmen av rubriken: Hur vi får planetens resurser att räcka till alla! För mig blev det något av en déjà vu-upplevelse att höra många av hans förslag, som jag hört tydligt uttalade många gånger på seminarier med Via Campesina och deras Food Sovereignty, på andra platser på planeten, men sällan här hemma. Och om sådana förslag framförts här har det gjorts mycket försiktigt. För att inte avvika för mycket från den svenska modellen? Som ju är mera av motsatsen! Hans R. Herren inledde sitt anförande med att säga att våra politiker ännu inte tycks vara mogna att genomföra de nödvändiga förändringar som måste till. Oljan kommer att ta slut, det spelar ingen roll om det sker i dag eller om 50 år, vi måste ta tag i den frågan på allvar. För vi vill väl att det ska finnas möjlighet för mänsklig överlevnad även i en avlägsen framtid? Han befarade, vad gäller klimatfrågan, att vi riskerar att passera the tipping point med flera grader. Befolkningsfrågan är viktig och måste komma upp på dagordningen, den får inte sopas under mattan. Han såg satsningen på cash crops, som han kallade för junk food, som ett megaproblem och gjorde skillnad mellan handelsvaror (commodities) och mat. Commodities är olja och andra varor, underströk han. Frågan är, menade han, hur vi producerar vår mat? Och i linje med det ansåg han att vi måste återgå till en ordning där det råder balans mellan till exempel djurhållning och odling. Inte minst i Europa måste vi, som ett exempel, se till att idisslare föds upp på gräsbete och inte på importerad soja eller annan människoföda. GMO-grödor finns det inget behov av för att kunna mätta jordens befolkning. Det är inte mer av monokulturer vi behöver utan mer diversitet, det är vad vi behöver! GMO handlar om business och makten över maten på odlingsnivå. Därvid berörde han även patentfrågan, vilken i Sverige sällan lyfts fram som den mycket viktiga fråga den faktiskt är. Varför talar till exempel LRF så tyst om det, undrar jag? Kopplat till detta, sa han, att vad vi i Europa kallar för lobbying, det kallar vi i Afrika för korruption. Politiker har ständigt frågan om jobb på agendan, men varför talas det så sällan om att bibehålla eller skapa fler jobb i jordbruket - matproduktionen. I stort anslöt han sig väl till FN:s särskilda rapportörs, Olivier de Schutters, rapport när det gäller satsningen på småskaligt och diversifierat jordbruk, vilket i sin tur ligger väl i linje med vad Via Campesina talat om i snart 20 år. Han kom även in på livsmedelstrygghet och sa att vi skyddar vårt jordbruk i Schweiz för att vi vill ha trygg tillgång till mat, precis som ni i Sverige vill. Ett uttalande som vittnar om att han antingen inte är bekant med den svenska modellen eller att trygg tillgång till mat definieras på annat sätt i Sverige än i Schweiz där mattrygghet innebär närodlat och en politik som ger möjlighet till självförsörjning. Som jag har förstått den svenska tolkningen av begreppet livsmedelstrygghet så handlar det enbart om att vi ska ha en god ekonomi, baserad på annat än egen odling, så att vi har råd att köpa maten (på världsmarknaden). Något eget jordbruk är det däremot inte nödvändigt att vi bedriver i Sverige, särskilt inte småskaligt. Som vår näringsminister sa år 2000 - jordbruket är en gammal näring under avveckling. Hans R. Herren sammanfattade sitt anförande med att säga att det inte behövs något mer rapportskrivande, alla fakta finns. Sätt igång! Seminariet avslutades med en diskussion i en politiskt sammansatt panel. Av den fick åtminstone jag det generella intrycket att de ansåg sig förespråka en politik som i stort sammanföll med den politik som Hans R. Herren skisserade i sitt anförande. För att kunna nå det diskuterade målet att få maten att räcka till alla. Möjligen med undantag för M-representanten. Marie Wickberg (C) sa till och med att vi jobbar för småbruk på Landsbygdsdepartementet, vilket det är svårt att se något resultat av i Sverige. |