Medierna valde nya centerledaren

Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 36, 9 september 2011

ångt innan de glesnande leden av hårt prövade medlemmar i centerpartiet fick tillfälle att inom organisationen diskutera efterträdare till Maud Olofsson hade de stora medierna inte bara tagit fram tre kandidater utan också utsett Annie Lööf-Johansson till ny partiledare.

Varför är då Annie Lööf så populär bland de politiska reportrarna? Jo, Annie Lööf passar som hand i handsken på huvudstadens trendsättande innegäng av välbetalda politiska reportrar och kommentatorer. Det är en mäktig skara som lever i symbios med de främsta makthavarna inom storföretag och toppolitiker. De både går deras ärenden och samtidigt håller efter alla som vågar gå utanför de ramar som toppolitiker och politiska reportrar i skön förening har satt upp.

Ett bra exempel på vakthållningen är den tidigare nedsättande behandlingen av Miljöpartiet som efter att ha ändrat sin inställning till EU och urvattnat sitt miljöengagemang inför valet togs till bröstet av de politiska kommentatorerna. Triumferande basunerade de stora tidningsdrakarna, radio och tv ut budskapet att Miljöpartiet har blivit ett "riktigt Parti".

Annie Lööf har helt anpassat sitt budskap till de politiska trendsättarna; hon är positiv till utbyggd kärnkraft och Natomedlemskap. På svt:s utfrågning före valet svarade hon att hon röstat nej till EMU men 2010 ändrat uppfattning och är för EMU. Troligen har hon nu ändrat sig igen.

Lööf gillar att svenska soldater krigar i Afghanistan och JAS-plan i Libyen. Skolad i andan av Sveriges mäktigaste propagandamaskin, Timbro, överger Lööf centerns ursprung som småfolkets parti på landsbygden, som historiskt varit en ständig kamp mot godsägare och högern.

Hennes medieanpassade politik är omåttligt populär bland de politiska kannstöparna i huvudstaden vars politiska horisont sällan sträcker sig utanför tullarna.

Ideologiskt tillhör Lööf Stureplanscentern som strävar efter att ligga till höger om moderaterna. En fraktion som är lika politiskt slafsig som populär bland de politiska oraklen i tv, radio och de stora rikstidningarna. De får ständigt kommentera i radio och tv medan landsortens politiker sällan eller aldrig får komma till tals. Landsbygdens avfolkning och växande problem med allt sämre service är i deras inskränkta värld en icke-fråga.

I själva verket har de flesta politiska kommentatorerna och reportrarna en bestämd politisk uppfattning som de kan torgföra utan att bli bemötta på sin upphöjda tron.

Det är inte frågan om någon konspiration men de flesta identifierar sig med överheten och är inte längre tredje statsmakten. Ibland slinter tungan när de politiska kommentatorerna använder uttrycket "Vi" utan att ens referera till en makthavare. De är själva makten. De borde utses i allmänna val eller presenteras med partibeteckning.

Ett färskt praktexempel. Den 16 augusti samlades centerns medlemmar i Göteborgsregionen för att fråga ut de tre c-kandidaterna Anna-Karin Hatt, Annie Lööf-Johansson och Anders W Jonsson. Den senare har försökt komma in på banan genom att angripa KD:s familjepolitik. Något som osvikligt ger god publicitet.

Utfrågningen i Göteborg leddes av den mångårige politiske journalisten Willy Silberstein medan medlemmarna inte fick ställa frågor direkt till kandidaterna utan frågorna skulle gå genom Silberstein. Inte ett kritiskt ord släpptes fram om att dessa tre kandidater, som media utvalt, är högst delaktiga i centerpartiets kräftgång och på väg att ramla ur riksdagen.

Sluta se de politiska journalisterna som objektiva bedömare. Nej betrakta dem som vilka politiker som helst. Jag vet, för jag har själv bred erfarenhet både som politiker och politisk redaktör.

Som mångårig före detta

centerpartist skulle jag önska att partistämman i september lanserar en egen kandidat som inte har varit delaktig i Maud Olofssons självmordspolitik och som inte röstas fram bara för att de behagar medierna. Om Annie Lööf var lika populär bland centerns kärnväljare som bland politiska reportrar skulle partiet inte ligga kring 4-procentspärren.

Vän av ordning invänder säkert att Annie Lööf är mycket populär inom centern. Ja, men då kommer bara det skikt till tals som är lika impopulärt som partiledningen. De tror att bara en kandidat som går hem hos medierna ska lyfta partiet så de kan ha kvar sina välbetalda politiska uppdrag. Det tycks vara underordnat vilken politik centern driver.

Efter utfrågningen i Göteborg fick centerns distriktsordförande frågan om det hade någon betydelse vad kandidaterna står för politiskt. Hon ansåg att det var inte så viktigt. Viktigast var framförandet och att vara populär hos medierna. Och det tyckte hon Annie Lööf var bäst på. Så osäkra om sin politik och så ytliga har ledande centerpartister tydligen blivit.

Willy Silberstein har varit seniorkonsult på den moderata PR-byrån Kreab som är inriktad på strategisk kommunikation. Kreab grundadse 1970 som Kreativ Information AB i Stockholm av Jan-Erik Ander, Peje Emilsson och Peder Olin, alla med bakgrund inom Moderaterna.

Partiledningen lämnar inget åt slumpen. Ingen kritik mot partiledningen släpps fram. Detta garanterar Willy Silberstein som leder och styr centerpartisternas stormöten i Göteborg, Trångsviken, Malmö och Stockholm. Med denna moderate seniorkonsult väntas inget nytt komma fram från dessa styrda och väl regisserade hallelujamöten.

På morgonen efter mötet i Trångsviken sitter Willy Silbersteins syster Margit Silberstein i svt:s morgonsoffa och slår fast att Annie Lööf kommer att väljas på centerstämman i Åre. Centerns 552 ombud kan gott bespara sig resan till Åre. Annie Lööf är redan vald av medierna.

Det absurda är att centerpartiet hyllats för att de haft en så transparant nomineringsprocess. Då det hela var riggat från första stund fram till dagens presskonferens då Annie Lööf presenteras som valberedningens förslag inför jublande politiska reportrar.

Rune Lanestrand