Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 32, 12 augusti 2011

Rapport från ett krisdrabbat Japan

Sällan eller aldrig har så många svenskar blivit berörda av Hiroshimadagen som i år. 6 augusti var nämligen Yukiko Duke Sommarvärd i Sveriges Radio och gav oss gripande vittnesbörd från Hiroshima, Nagasaki - och Fukushima.

Yukiko Duke växte upp i Sverige med mamma från Japan och pappa från Sverige. Hon blev tvåspråkig och är idag journalist, författare och översättare. Under flera år var hon yrkesverksam i den japanska medievärlden. Hennes mormor var i Nagasaki när USA fällde sin andra atombomb men överlevde på ett mirakulöst sätt - dock drabbades hon som många andra atombombsoffer av en aggressiv leukemi och avled 1964. Yukiko Duke har många släktingar och vänner i Japan och i programmet berättade hon hur hon i flera dagar i mars i år förtvivlat sökte och till sist fick kontakt med Arissa, studiekamraten från tiden i Tokyo, som bor i den svårt tsunami-drabbade staden Ishinomaki.

Yukiko Duke översätter tillsammans med sin mamma Eiko Duke böcker av nobelpristagaren Kenzaburo Oe och den lika berömde Haruki Murakami. Den senare medverkade indirekt i Sommarprogrammet när Duke berättade om ett telefonsamtal som hon nyligen haft med honom. Murakami konstaterade bedrövat att Japan drabbats av två ofattbara kärnkatastrofer - i den ena som offer för USAs krigsmakt, i den andra som förövare för kortsiktig ekonomisk vinnings skull.

Här publicerar vi med författarens tillstånd de två avsnitt där Yukiko Duke i sitt Sommarprogram knöt samman Fukushima med Hiroshima och Nagasaki.




Hur atomsmittad är maten i Japan?

S

å fort jag går på fest kommer det fram nån och säger: "Så skönt att det har lugnat ner sig i Japan nu." Hur då menar du, säger jag förvirrat och undrar vad människan syftar på. "Jo, men man ser ju inga rapporter i medierna längre om kärnkraftverket i Fukushima och uppbyggnadsarbetet så då antar jag att allt är okay...eller...?", säger människan och ler litet osäkert.

Ibland hatar jag det massmediemaskineri som jag själv är en del av. Detta punktvisa intresse för krig och katastrofer utan uppföljning eller fördjupning. Först två veckors intensiv bevakning av katastrofen i Japan när alla andra katastrofer i världen liksom får vänta. Och sen: Ingenting. Men det är nu det verkligt jobbiga börjar för de katastrofdrabbade i norra Japan. Nu när chocken har släppt och dom måste ta sig samman och bygga upp en vardag igen samtidigt som omfattningen av det radioaktiva utsläppet från Fukushima fortfarande inte är känt.

Går det att återskapa en vardag efter en så omfattande katastrof? Ja, de drabbade försöker, för sin egen skull. I Ishinomaki genomförde lärarna i Arissas barns skola terminsavslutningen precis som vilket år som helst. De evakuerade fick maka ihop sig längs väggarna i gymnastiksalen och vara publik. Rektorn talade, skolkören sjöng och terminsintygen lämnades över till varje elev under högtidliga former. På ytan var allt som vanligt. Men många lärare och elever saknades och intygen var solkiga. Veckorna innan avslutningen hade lärarna jobbat dag och natt för att torka av lera och skräp som hamnat på dem när vattnet steg i skolexpeditionen under tsunamin.

Arissa berättar att det ständigt dyker upp nya problem. Idag vet ingen riktigt hur många människor som har försvunnit från Ishinomaki eftersom de kommunala arkiven har spolats bort. Man har begravt hundratals människor utan att riktigt veta vilka de var eftersom så många tandläkarmottagningars tandkort och läkarmottagningars patientjournaler har försvunnit. Det är en pågående mardröm. Och nu börjar man så smått att diskutera nästa stora fråga: matsäkerheten.

Ett av de län som har drabbats hårdast av jordbävningen och tsunamin, Iwate, har stor boskapsuppfödning och framställning av mejeriprodukter. Väster om de tsunamidrabbade länen ligger Japans största risodlingar. Norr om jordbävningsområdet ligger Hokkaido med en mejeriproduktion som försörjer stora delar av av Japan. Så hur atomsmittad är maten i Japan idag egentligen?

Kan ni tänka er att ständigt gå och oroa er för om ni ska bli sjuka av det ni äter - samtidigt som ni funderar på hur ni ska få tillvaron att gå ihop. Ni har kanske förlorat jobbet. Ni har saftiga lån på villan och en rejäl arrendeavgift för marken den står på. Det är bara det att nu finns det ingen villa längre. Ni har ingen ekonomisk säkerhet och utsikterna att ni ska få ut det ni har betalt för villan, dom är noll. Om ni inte har jordbävningsförsäkring vill säga. Men det har ni inte - eftersom den är så vanvettigt dyr.

Nej. Katastrofen i Japan är inte över. Den har bara gått över i ett annat läge. Ett läge som inte ger lika dramatiska nyhetsbilder för världens medier att gotta sig i.

ur Sommar i P1, 2011-08-06




Det fruktansvärda misstaget upprepades - av oss själva

F

ör någon vecka sedan ringde författaren Haruki Murakami vars böcker jag och min mamma översätter. När jag gratulerade honom till det spanska Catalunya-priset som han tilldelades i juni berättade han att han har donerat alla prispengarna till katastrofhjälpen i norra Japan.

Vi pratar om Hiroshima-dagen. "Minns du vad det står på minnesmonumentet över atombombens offer i Hiroshima? Jo, det står så här: ?Vila i frid. Vi kommer inte att återupprepa detta misstag.?

Jag har alltid tyckt att de där två raderna ärt fantastiska i all sin anspråkslöshet. De visar oss japaner både som offer och förövare under andra världskriget - vilket vi var. ?Vi kommer aldrig att återupprepa detta misstag.?

Men vad är det vi upplever nu 66 år efter atombomberna i Hiroshima och Nagasaki. Jo, vår andra massiva kärnkatastrof. Och vilka är det som har orsakat den? Vi själva! Nu spyr kärnkraftverket i Fukushima ut radioaktivitet sedan nästan fem månader tillbaka", säger han argt och fortsätter: "Och nu står vi här med en fullbordad katastrof, strålskadade människor och mark som ingen kommer att kunna bruka under överskådlig tid. För vad då? För kortsiktig ekonomisk vinning! Och invånarna i de katastrofdrabbade områdena får lära sig att leva med den pariasstämpel som Hiroshima- och Nagasakiborna har levt med under hela efterkrigstiden.

Vet du att när människor från Fukushima-länet sökte akut läkarvård i angränsande län direkt efter katastrofen, då blev de avvisade? Sjukhusens företrädare sa att det var omöjligt att garantera de andra patienternas säkerhet och skydd mot atomsmitta. Den paniska rädsla japanerna kände efter Hiroshima- och Nagasakibomberna lever kvar än idag."

ur Sommar i P1, 2011-08-06

Share