Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 32, 12 augusti 2011 Hedersvåld och rasism debatterades på Pride Prideveckan i Stockholm var full med föreläsningar och debatter, en om hedersrelaterat våld och rasism. Exempelvis lyftes frågan att 70 000 ungdomar i Stockholm berättar om rädsla att bli bortgifta under tvång. Våldtäkten i Bjästa tas som exempel på ett fall när familjen var tvungen att skydda offret från samhället. Skillnaden är att i Bjästafallet var flickan skyddad av sin familj, påpekade Eduardo Grutsky, Alma Europa, medan i det hedersrelaterade våldet är det familjen som är hotet för flickor och även pojkar. Människor hänvisar till religionsfrihet i Sverige och därmed anser de sig ha rätt att bestämma över barn och kvinnor. Det finns människor som struntar i att religionsfrihet gäller bara den egna individen så länge den inte inkräktar eller begränsar en annan människa, vilket inkluderar barn och att barn har rättigheter, vilket patriarkala synsätt förnekar. Fängelse i Mellanöstern Maria Hagberg, Nätverk mot hedersrelaterat våld, påpekade att i Irak och Palestina döms hbt (homo, bi, trans och queer)-personer till 3-5 års fängelse, enligt en undersökning, medan kvinnor som är lesbiska inte nämns, då de inte anses ha någon sexualitet. Hon ansåg att man bör se över så att utlänningslagen inkluderar sexuellt våld, eftersom kvinnor som skickas tillbaka efter att ha flytt från tvångsäktenskap ofta blir utfrysta och mördade av sin familj. I Libanon och Palestina förekommer barnäktenskap, där man gifter bort och skiljer sina omyndiga döttrar flera gånger för pengar. I Turkiet straffas kvinnor för otrohet, men inte männen. Kvinnor som sätter sig emot, mördas eller förskjuts av familjerna. Kulturrelativism angavs som en tung förklaring till att många av dessa förtryckarmetoder kunnat få fäste i demokratiska samhällen. Sara Mohammed, från organisationen Glöm aldrig Pela och Fadime, påpekade att 70000 ungdomar i Stockholm berättar om rädsla för att bli tvångsgifta. Direkt i riskzonen finns minst 8000 flickor som lever under svåra sociala begränsningar och inte får välja sina vänner eller umgänge. Strukturell rasism eller inte Inom socialtjänsten finns en rädsla att kallas rasister och därför blundas det för en uppenbar fara för flickorna och begångna brott. Samtidigt förekommer det att ungdomar använder sig av situationen och hotar med att anmäla socialassistenterna för rasism om de inte får som de vill. Socialtjänstlagen är ganska tydlig men tolkas mycket olika. En fråga som lyftes är om det råder en strukturell rasism eller om det är fråga om rasism hos enskilda tjänstemän. |