Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 29, 22 juli 2011
Röda Korsets ordförande Eva von Oelreich:
Engagemang är mer än arbete
Efter nio års internationellt arbete i Genève landade Eva von Oelreich i Sverige. 66 år gammal är arbete inte längre ett måste, men ett engagemang som hon inte vill släppa och hon sa därför ja till att bli Röda Korsets nya ordförande.
Eva von Oelreich vid sitt skrivbord på huvudkontoret vid Mariatorget i Stockholm.
Eva von Oelreich blev för första gången engagerad i Röda Korset på 1980-talet och under sin karriär har hon bland annat lett arbetet med katastrofpolicy och -beredskap inom Internationella Röda Kors- och Rödahalvmånefederationen i Genève.
- Eftersom de flesta katastrofer är möjliga att förutse och planera för långt i förväg så kan man göra så att förödelsen inte behöver bli så stor som den annars skulle kunna ha blivit, säger hon och syftar på behovet av större beredskap.
Röda Korset ska alltid finnas på plats vid katastrofer, men Eva von Oelreich välkomnar att organisationen nu också arbetar mer med beredskap och förebyggande i utvecklingsländer och att Svenska Röda Korset stödjer detta arbete på lokal nivå.
Naturkatastrofer som vulkanutbrott, jordbävningar, orkaner, översvämningar och långvarig torka drabbar fattiga regioner med låg beredskap värst. Bara fem av de större jordbävningarna under 2000-talet har dödat mer än en halv miljon människor.
Miljön viktig faktor
Fattigdom, miljöförstöring och teknologiska olyckor, också som följd av att industriländer lagt produktion i syd, leder till ytterligare problem för utvecklingsländer som ofta har otillräcklig arbets- och miljöpolitisk lagstiftning gällande exempelvis föroreningar, giftutsläpp och säkerhetsåtgärder.
Uppåt 97 procent av människor som drabbas av katastrofsituationer är från ett utvecklingsland. Det är också fattiga som först känner av ökande naturresursbrister som brist på rent vatten eller höga mat-, transport- och energipriser.
Eva von Oelreich säger därför att det handlar om hållbarhet. Att arbeta utifrån ett lokalt riskperspektiv för att på lokal nivå stödja samhällens egen förmåga är något som hon beskriver att hon arbetat med tidigare.
- På bynivå handlar det om en enkel risk- och utsatthetsanalys: Var finns problemen när det blir en översvämning? Sedan att arbeta med att stödja bybornas egna lösningar och ge information om vad som har fungerat i liknande sammanhang.
Röda Korset är världens största humanitära nätverk och tillsammans med rödahalvmånerörelsens nätverk finns närmare 100 miljoner frivilliga människor med uppgiften att vara på plats före, under och efter en katastrof.
- Men vi är inte en miljöorganisation i bemärkelsen att vi arbetar med enskilda miljöfrågor. I stället handlar det om att inse hur intimt förknippad miljön är med överlevnad och katastrofrisker som en del av det humanitära arbetet. Därför är målet snarare att knyta samarbeten med organisationer inom miljöområdet.
Katastrofer är lokala
De senaste fem åren har hon varit generalsekreterare för Steering Committee for Humanitarian Response, en allians mellan de största humanitära organisationerna utanför FN, i Genève.
- Det gav mig en utmärkt överblick över samtliga aktörer: stater, organisationer och mellanstatliga organ och nu har jag nytta av att ha sett Röda Korsets roll. Jag har fått frågan om vad jag, som har arbetat med global policyutveckling, kan om det lokala arbetet. Och jag svarar att alla katastrofer är lokala; det handlar om människor, lokala resurser och samhällen.
I Sverige utbildar Röda Korset ungefär 60?000 människor per år i första hjälpen.
För ett och ett halvt år sedan flyttade hon tillbaka till Stockholm och började arbeta som konsult.
- Jag ville komma hem innan jag gick på kryckor, säger hon med ett skratt.
Hennes båda söner bor där.
- Så kom det här uppdraget plötsligt. Så det är nytt för mig med!
Det var i juni som Röda Korsets riksstämma valde henne till ny ordförande. Samtidigt slogs det fast att Svenska Röda Korset, bortsett från fokus på konflikt och katastrof, ska arbeta aktivt inom migration, hälsa och social delaktighet. Ytterligare en ambition är att förtydliga sin roll i det svenska samhället.
Trots att hon passerat konventionell pensionsålder säger hon att detta var ett uppdrag som hon verkligen vill ha.
- Jag är inte i en fas i livet då jag måste jobba. Men det är uppgiften i sig som engagerar.
"Stark och rik rörelse"
Hennes arbete inom styrelsen först handlar om att arbeta med en omvärlds-analys och få långsiktig samsyn kring de viktigaste frågorna. Hon kommer att fungera som en heltidsarbetande ordförande med en lön på 56000 kronor, vilket ungefär motsvarar en riksdagsledamots.
Arvodet bestämdes av riksstämman och är därmed demokratiskt förankrat i kretsarna, säger hon. Det var viktigt efter debatten kring höga arvoden i fjol, vilket bytte av bedrägeriskandalen. Hon var inte i Sverige under den turbulenta tiden men säger att det nu är viktigt att vinna tillbaka folkets förtroende.
- För bakom skandalerna finns en stark och rik folkrörelse och i mitt arbete ingår att visa vilken god verksamhet som Röda Korset har.
Hon håller fortfarande på att sätta sig in i den stora organisationen. Svenska Röda Korset har nästan 1200 lokala rödakorskretsar med något olika verksamheter beroende på behov.
- Jag är faktiskt överväldigad över alla verksamheterna i Sverige. Hon nämner dels just arbetet inom migration, dels landets Kupan-verksamheter. Det finns cirka 300 Röda Korsets Mötesplatser i landet som besöks av 140000 personer i veckan.
- Ett nytt projekt är att sy om och sälja kläder i Sverige istället för att skicka plagg som bistånd. Nu skickas pengarna istället. Inom Röda Korset finns 15000 kvinnor som syr och stickar!
Många kvinnor engagerar sig ideellt och ett viktigt arbete är också att nå kvinnor i utvecklingsländerna. Åtskilliga studier visar att stöd via kvinnor ger goda resultat.
- Den svarta sidan är att våld mot kvinnor är en demoraliserande krigstaktik i väpnad konflikt. Så det är viktigt att arbeta med genusfrågor på många fronter.
Bilder sätter spår
Hon har en filosofie kandidatexamen i filosofi, litteratur- och konsthistoria samt en filosofie magister i engelska, franska och italienska. Trots att hennes arbete sedan 1980-talet innefattat frivilligverksamhet och sociala projekt i storstad säger hon att det inte var självklart att arbeta inom humanitär verksamhet. Men med en pappa som arbetade internationellt i andra världskriget lades nog en grund.
- När jag var fem år var jag för första gången i ett flyktingläger med pappa och under min uppväxt träffade jag många som flytt från andra länder.
Hon tycker om att läsa, men än mer att se på film och säger att bild som medium alltid har fascinerat. Hon drar sig särskilt till minnes starka nyhetsbilder av Sebastiao Salgado från lägren i Bati i Etiopien under den stora hungerkatastrofen, som hon såg 1984.
- Jag har alltid gått efter det som intresserar mig och känns viktigt och allt som jag gjort har senare kommit till pass som erfarenheter.
Hon tillägger:
- Det var nog de där bilderna från Bati som gjorde att jag sökte mig till Röda Korset.