Ursprungligen publicerad i Miljömagasinet 28, 15 juli 2011 Årets politikervecka i Almedalen Ett rop på politisk handlingskraft M
issnöjet med svensk miljöpolitik är stort. Det är ett bestående intryck från årets politikervecka i Visby. Ingen nyhet kanske men förvånande är att kritiken i hög grad kommer från oväntat håll; människor i ledande positioner på små och stora företag klagar på svaga eller obefintliga direktiv inom miljöområdet. Insikten finns att vi står inför en omställning men hur omfattande kommer den att bli? Hur ska de investera? Vilka lösningar är bäst att satsa på? Några hoppas på kärnkraft, andra på GMO men också mer framsynta idéer dryftas på mingel och seminarier. Näringslivet funderar och på plats i Almedalen finns också engagerade människor som under lång tid arbetat med dessa frågor. I dag står till exempel ett fönster på glänt för organisationssvärldens förslag på hållbara lösningar. Miljöfrågorna var mer synliga än någonsin i Visbyvimlet men i partiledarnas tal var de märkligt obetydliga. Inte ens hos Miljöpartiets språkrör stod de i fokus. Planetens hälsa befinner sig på ett sluttande plan medan den politiska makten väntar på initiativ utifrån; från EU och från den globala klimatavtalsprocessen som allt färre tror på. Det är positivt att några i detta läge ändå väljer att gå före. Det handlar förstås inte om att i altruistisk anda rädda jorden utan om att få med sig sitt företag in i framtiden. Det kan bli dyrt att skjuta upp förnyelse som ändå måste komma. En annan poäng med att vara proaktiv, ur företagarperspektiv, är att miljöanpassning fortfarande stärker varumärket, på samma sätt som pappor som är hemma med sina barn i ett omodernt samhälle får ovationer. Men även om utgångspunkten är ytlig så kan utfallet bli bra. Det är nu upp till politikerna att premiera goda initiativ och skapa långsiktiga styrmedel. Och till medier och allmänhet att skilja verkliga lösningar från PR-mässig grönmålning. Verkliga ansträngningar och icke trovärdigt skryt Det är inte alltid enkelt att urskilja verkliga miljöansträngningar från så kallad greenwash, alltså försök att lyfta enstaka gröna ansatser som inte står i proportion till företagets miljöbelastning som helhet. ![]() Svante Axelsson (Naturskyddsföreningen), Ulf Wikström (Fortum Värme) och Cecilia Udekwu (Procter & Gamble Norden). Från företagshåll finns å andra sidan en rädsla för att bli anklagade för greenwash, vilket kan bli kostsamt för varumärket. Hagainitiativet, ett nätverk för företag som vill ta klimatansvar, arrangerade ett seminarium där diskussionen till stor del handlade om denna rädsla. - Man är stolt över sitt miljöarbete och vill gärna signalera kraftigt även om små förändringar, säger Ulf Wikström, miljöchef Fortum värme. Oschysst konkurrens Svante Axelsson, generalsekreterare på Naturskyddsföreningen tycker dock att företagen skryter om småsaker och att ordet miljövänlig används i alltför stor utsträckning. Han nämner till exempel klimatmärkt kött. Han påpekar också att greenwash leder till oschysst konkurrens. - De goda företagen blir utkonkurrerade av de dåliga och det behövs bättre lagstiftning. Det ska inte vara lönsamt att ljuga. Han tycker dock att det har blivit bättre genom en viss självreglering. Bättre val Åsa Domeij, chef för miljö och socialt ansvar på Axfood, menar att det även är ett problem om det finns bristande kunskap hos konsumenterna och ett budskap misstolkas. - Detta kan också utnyttjas av företagen, man försöker vara otydlig. Men hon tycker att det är bra att företag använder miljöargument i sin marknadsföring eftersom det driver på hela utvecklingen. Som positiv miljö-kommunikation nämner hon de skyltar i willysbutikerna som hjälper konsumenterna att göra bättre val. Vid riset kan det till exempel stå; har du provat matvete?, som är ett bättre alternativ ur klimatperspektiv. Johan Skoglund, vd på JM, kritiserade däremot medierna och ointresset för företagets långsiktiga miljöarbete. - Det är ett bekymmer att det bara är kortsiktiga pilotprojekt som passivhus som intresserar, säger han. Danskt Almedalen för folket Politikerveckan i Visby har i år fått en dansk motsvarighet. Det är Bornholms borgmästare som vill skapa ett folkligt möte och ge en ny bild av sin hemkommun. En besökare som vi träffar i visbyvimlet är Winni Grosbøll, Bornholms socialdemokratiska borgmästare. Hon är en av initiativtagarna till Folkmötet (Folkemødet) på Bornholm som hölls för första gången för en månad sedan. En dansk motsvarigheten till Almedalsveckan. - Det var riktigt fint, säger hon. Det har länge funnits behov av detta i Danmark. ![]() Winni Grosbøll ser Gotland som ett föredöme för Bornholm. Attraktivt för vanligt folk Hon är medveten om den svenska kritiken om elitism i Almedalen. - Vi kallar det Folkmötet och vill bemöta den sortens kritik. Hon tycker att det är ett problem att det under Almedalsveckan är mycket slutna mingel som man måste föranmäla sig till. - Vi vill göra det annorlunda med mer öppna fester. Vi vill också göra det mer attraktivt för vanligt folk att komma. En annan historia Under fyra dagar hölls drygt 250 arrangemang. - Många säger att det är en upplevelse att få träffa de människor som man bara sett på tv. Att man kan se statsministern på gatan. Liksom många glesbygdskommuner finns det problem med utflyttning och arbetslöshet på Bornholm och Winni Grosbøll ser Gotland som ett gott exempel på att det inte behöver vara så. En viktig faktor tror hon är Gotlands högskola, men även det faktum att Sverige har en mer aktiv regionspolitik än Danmark. Hon ser också Folkmötet som en chans att berätta en annan historia om Bornholm. "Vi har råd med gemensam välfärd" Med en allt äldre befolkning står Sverige inför stora utmaningar. Enligt vissa är enda lösningen att privatisera välfärden medan andra säger att vi kan göra det bättre gemensamt. Frågan om välfärden tas upp på ett seminarium anordnat av ABF och Tvärdrag, tidningen som ges ut av SSU, med temat "Några påstår att vi inte ha råd med välfärden - men är det sant?". - Det är den berättelse som högern alltid har berättat: Att vi inte har råd med välfärden tillsammans men att vi ensamma skulle klara av det, säger Tvärdrags chefredaktör Daniel Suhonen inledningsvis. ![]() Ekonomen Ali Esbati påpekar att det är skillnad på att göra effektiviseringar i industrin och inom vården. Ekonomen Ali Esbati arbetar vid Manifest Analys i Oslo och har tidigare varit aktiv och arvoderad i Vänsterpartiet. Han säger att debatten är lätt surrealistisk och präglas av en ofrånkomlighet som vi måste förhålla oss till. Det är ett faktum att befolkningen blir äldre men det är inte där problemet ligger. - Det är skillnad på hur olika sektorer kan öka sin produktivitet. Jämför exempelvis bilindustrin med äldrevård, utbildning eller kultursektorn. I de senare kan man inte rationalisera lika enkelt, säger han. Besparingar i vården leder istället till sämre vård och går ut över de anställda, och det eroderar i sin tur stödet för det gemensamma. "Svagt argument" Argumentationen om välfärdens finansieringsproblem bygger på att skatterna inte kan öka och Ali Esbati tycker att det är ett märkligt och svagt argument. - Vi låser intäkterna samtidigt som utgifterna ökar, det leder förstås till problem. Han påpekar också att det till exempel inte finns någon skillnad i arbetslöshet om man jämför samhällen med låga och höga skatter. Dessutom ger högre skatter förutom en bättre välfärd även bättre sammanhållning i samhället och mindre lyxkonsumtion. Högerns berättelse om välfärdens slut F
redrik Reinfeldts budskap i Almedalen är att världen hela tiden blir bättre tack vare marknadsekonomi, handel och frihet. Han beskriver också att Sverige vet hur ökad tillväxt ska lösas utan att öka klimatpåverkan, bland annat genom energieffektivisering och förnybar energi. Att marknadsekonomin kan rädda världen är ytterst tveksamt, och det så ofta upprepade mantrat om Sveriges gröna teknikunder är direkt felaktigt. Det gäller bara om vi räknar utsläppen strikt inom Sveriges geografiska gränser och bortser från alla de varor som vi importerar från andra länder. Den åldrande befolkningen utmålar han dock som en av vår tids stora utmaningar och målar sedan upp en färgglad bild av ett arbetsliv med flera karriärer, där vi startar vårt första företag när vi fyller 70 år. Han säger att det i dag finns en diskussion om att pensionerna inte kommer att räcka, vilket också är en fråga som är starkt färgad av ideologi. Fler texter och bilder finns på Miljömagasinets Hållbarhetsblog. |